Efter Coronapandemin, där etikettmarknaden formligen exploderade, var fallet med 25,8 procent 2023 (enligt FINAT) kanske att vänta. Trots det beskriver Claus Søndergaard, från UPM Raflatac, det som ett tufft år, men säger samtidigt att förväntningarna på 2024 är positiva.
Claus Søndergaard har varit i branschen sedan mitten av nittiotalet, med bland annat Avery och de senaste sjutton åren har han representerat UPM Raflatac, som är UPM:s division för självhäftande material. Han säger:
– Det var särskilt två trender som gjorde sig gällande under pandemin. En var att näthandeln, som redan växte, exploderade. Så även handeln i butikerna, för det gick inte längre att gå ut och äta. Därför exploderade efterfrågan på etiketter för framför allt logistik och livsmedel. Till exempel kommer en förpackning med fem kilo rullsylta till matsalen att kräva en etikett, medan rullsyltan i butiken kräver två etiketter per nitto grams förpackning.
Just nu är det avmattningen i världsekonomin som håller igen lite, men ändå säger Claus Søndergaard att förväntningarna för 2024 är en tillväxt på två till sex procent. Han pekar på läkemedelsindustrin som en stabil tillväxtmotor, generellt på ”neutrala” etiketter, det vill säga etiketter som bara skrivs ut när de behöver användas – typiskt logistiketiketter, och att lagren generellt minskade 2023.
Digitalisering av förpackningsmarknaden
– Man kan säga att vi håller på att digitalisera förpackningsmarknaden. Etiketter har i många år handlat om försäljning, men nu handlar det också om spårbarhet, säkerhet och inte minst hållbarhet där etiketterna kan hjälpa till att identifiera förpackningen så att den kan sorteras automatiskt.
Claus säger att UPM följer EU-lagstiftningen noga och att de välkomnar den samordning det skapar. Det är UPM:s ståndpunkt att det är både en fördel för producenter och kunder. Men UPM arbetar också självständigt längs ett antal spår för att ligga i framkant på området när implementeringarna ska ske.
Problemet med liner
En av utmaningarna på marknaden för självhäftande etiketter är avfall. Etiketterna är vanligtvis monterade på en liner, som kan kasseras efter användning. Linern, som utgör cirka femtio procent av materialet, är olämpligt för vanlig pappersåtervinning och hamnar därför vanligtvis som brännbart avfall. För att komma till rätta med detta har UPM Raflatac lanserat två lösningar.
Det första är att de har infört ett retursystem där kunderna liners hämtas gratis när de nått en viss mängd. Via en UPM RafCycle-app kan de informera om vad de har och sedan kommer UPM Raflatac och hämtar materialet. Det körs sedan tillbaka till ett pappersbruk, där silikonet avlägsnas från pappersfibrerna och sedan ingår i tillverkningen av ny massa. De kallar systemet RafCycle.
En annan och relativt ny lösning är den linerless OptiCut-etiketten. Här har linern helt enkelt tagits bort och en självhäftande rulle har skapats speciellt för logistiska ändamål. Genom att behandla etikettens framsida med ett tunt lager silikon undviker du att rullen klibbar ihop. Rullen monteras i en printer och trycket rivs av som ett kvitto.
Fördelarna är flera. Det finns ingen liner och därmed spill och avfallshantering. Det kan bli fler meter på rullen, då linern är borta och därmed färre rullebyten. Slutligen är längden på trycket variabel, så du kan ha flera olika format på samma rulle.
Claus Søndergaard berättar att snabbmatskedjorna i allt större utsträckning använder den här typen av märkning i samband med förpackning av mat. Det är bland annat för att säkerställa att rätt varor kommer i rätt påse till rätt kund.
Materialkunskaper blir allt viktigare
I takt med infasningen av producentansvaret för förpackningar blir det viktigare att ha kunskap om de material som används. För genom att blanda material minskar du chansen att material kan återanvändas och återvinnas. Det är därför viktigt att rådgöra med dina leverantörer om hur man designar den mest lämpliga förpackningen.
– Avfallssortering blir allt viktigare. Här spelar Holy Grail 2.0-projektet en viktig roll. Det syftar till att ta fram en identifikation på alla förpackningar så att de kan sorteras automatiskt ända ner till de enskilda fraktionerna, såsom plastmaterialen PE, PP och PET. Men det kräver att de inte används i samma förpackning, säger Claus Søndergaard.
Holy Grail 2.0 kan identifiera alla förpackningar med hjälp av osynliga digitala vattenstämplar och sortera dem i avfallsmottagningen.
Claus förutspår att vi under de kommande 12 månaderna kommer att se en hel del förändringar på både förpacknings- och märkningssidan när vi lär oss hur vi bäst uppfyller kraven på producentansvar för förpackningar.
