EU-kommissionen förväntas snart lägga fram de nya reglerna för förpackningsindustrin inom EU. En del information har redan läckt ut och har omedelbart lett till en tsunami av kritik. Organisationen Europen, med säte i Bryssel, som tillvaratar industrins intressen, inte minst gentemot EU, har gjort en summering av alla synpunkter. Så här skriver man i ett branschuttalande:
”Europeisk förpackningsindustri uttrycker allvarlig oro över föreslagen EU-strategi
Den europeiska värdekedjan för förpackningar uttrycker allvarlig oro över den strategi som Europeiska kommissionen har valt i sin översyn av EU:s regler om förpackningar och förpackningsavfall.
Vår bransch delar de ambitiösa målen i EU:s handlingsplan 2.0 för Green Deal och den cirkulära ekonomin och är fullt engagerad i att vidta åtgärder för att ta förpackningshållbarheten till nästa nivå. För att detta ska kunna ske behöver vi ett motsvarande stödjande regelverk som hjälper oss att driva denna förändring vidare. Under de senaste åren har vi aktivt samarbetat med GD Miljö om översynen av denna viktiga lagstiftning, delat med oss av våra bästa metoder och erbjudit lösningar för att göra detta förslag både miljömässigt och ekonomiskt framgångsrikt. Men trots våra ansträngningar har de flesta av våra viktigaste rekommendationer för att säkerställa att livsmedel och produkter skyddas på ett adekvat sätt inte tagits till vara. Vi ifrågasätter därför om förslaget är förenligt med kraven på ”bättre lagstiftning”, framför allt om en ”evidensbaserad strategi” har använts och om principen ”utvärdera först” har uppfyllts. Vi anser också att olika konsekvensers ”kostnadseffektivitet” och nyckelbestämmelsernas ”proportionalitet” inte har utvärderats på ett adekvat sätt.
Det nuvarande tillvägagångssättet kommer att leda till ett regelverk som i bästa fall kommer att vara ogenomförbart och i värsta fall förlamande för hela sektorer av den europeiska industrin, från jordbruk till maskiner och från livsmedelstillverkning till läkemedel och kosmetika till elektronik, för att bara nämna några, med betydande risker för störningar i många av EU:s leveranskedjor och för våra handelsflöden. Genom att avfärda återvinningens nyckelroll för att uppnå cirkulära förpackningar skulle man paradoxalt nog göra det svårare att omvandla avfall till återvunna råmaterial som kan användas på marknaden.
Detta skulle innebära att återvinningen skulle få ett bakslag, samtidigt som miljontals arbetstillfällen och miljarder euro i investeringar skulle äventyras, just vid en tidpunkt då Europa behöver en motståndskraftig och hållbar tillväxt. För många företag, oavsett om det är förpackningstillverkare eller användare, särskilt små och medelstora företag, är konsekvenserna av detta förslag inte bara ohållbara utan också existentiella.
Förslaget riskerar att skada förpackningstillverkare, oavsett material, samt deras leverantörer och användare, inom industri, logistik och detaljhandel. Vi efterlyser en ram för ett snabbt antagande av tydliga riktlinjer för design för återvinning, som ska uppdateras regelbundet med hjälp av värdekedjans experter för de olika förpackningsmaterialen. Eftersom riktlinjerna för design för återvinning kommer att avgöra vilka förpackningar som tillåts cirkulera på EU-marknaden är de föreslagna normativa negativa förteckningarna inte bara onödiga, utan de kommer också att leda till att innovation och investeringar i ytterligare återvinningsanläggningar störs, vilket får långtgående konsekvenser för miljön, sysselsättningen och ekonomin. De skulle också överskugga industrins pågående investeringar för att uppnå nya förpackningar genom materialinnovation, ökad återvinningsbarhet, insamling och användning av mer återvunnet innehåll. Ökad återvinning kräver också en radikal förbättring av insamlingen för att se till att förpackningar återvinns i praktiken och för att nya avfallsströmmar ska bli fullt fungerande.
De föreslagna målen för återfyllning och återanvändning är inte realistiska, oproportionerliga och kan vara kontraproduktiva. Återanvändning och återfyllning är inte alltid det bästa alternativet ur klimat- och miljösynpunkt, vilket många tredjepartscertifierade LCA-studier har visat, till exempel på grund av den extra logistiska komplexiteten, vid långa transportavstånd eller i de fall där återvinning och obligatorisk insamling kan organiseras effektivt. Det behövs särskilda instrument, som inte föreskrivs i förslaget, för att skapa en ram för att öka återfyllning och återanvändning utöver nischprojekt.
Dessutom har det såvitt vi vet inte gjorts någon miljökonsekvensbedömning som visar hur dessa mål skulle bidra till ett bättre miljöresultat. Det bör krävas att återfyllning och återanvändning ger ett bättre miljöresultat under verkliga förhållanden jämfört med alternativet för engångsbruk och att det utvärderas enligt särskilda kriterier som rör hygien och krav på livsmedelshälsa och -säkerhet. I stället för fasta mål bör förslaget innehålla en tydlig ram för att möjliggöra obligatorisk insamling och återvinning samtidigt som återfyllning och återanvändning ökas där det är miljömässigt och ekologiskt meningsfullt och kan stärka den inre marknadens konkurrenskraft ytterligare.
För att uppnå målet om återvinningsbarhet 2030 krävs konkreta och kollektiva insatser som sträcker sig långt bortom förpackningsdesignen. De kräver betydande investeringar i infrastruktur för sortering och återvinning för att se till att förpackningar samlas in i första hand. I avsaknad av detta kommer vi att hamna i disparata resultat i medlemsstaterna och en mer fragmenterad inre marknad.
De föreslagna obligatoriska målen för återvinningsinnehållet i plastförpackningar tar inte hänsyn till de flaskhalsar som påverkar tillgängligheten, kvaliteten och kostnaden för återvunnen plast. I avvaktan på att regler som påverkar kemisk återvinning antas och med tanke på den knappa tillgången till och de rättsliga restriktionerna för återvunna polymerer som skulle kunna ingå i kontaktkänsliga tillämpningar (t.ex. livsmedel, läkemedel, medicinska produkter och kosmetika).
De föreslagna målen kan inte uppnås utan att kompromissa förpackningsfunktionalitet eller användning av ytterligare material med större miljöpåverkan. Än en gång verkar det ha varit en total avsaknad av en bedömning av den faktiska genomförbarheten av sådana mål.
Kemisk återvinning måste räknas in i målen på ett effektivt sätt för att frigöra de nödvändiga investeringarna. Dessutom krävs lämpliga kvantitativa skyddsåtgärder och översynsmekanismer för att vid behov anpassa målen för att säkerställa att de är miljömässigt och ekonomiskt genomförbara.
Förpackningsindustrin leveranskedja arbetar ständigt i nära samarbete för att fortsätta att förnya
förpackningsformat för att minimera den mängd material som krävs för att förpackningen ska kunna fylla sina funktioner fullt ut. Förslaget stärker kraven på att använda minsta möjliga mängd material. Det går dock längre genom att föreslå ett godtyckligt förhållande mellan produkt och förpackning för specifika produkter utan att ta hänsyn till förpackningens säkerhet och funktionalitet, inte heller till de förpackade produkternas olika egenskaper eller till varför det till exempel krävs en tillräcklig tjocklek för att förhindra att produkten går sönder. Lika godtyckligt skulle det vara att fastställa mål för andra produktkategorier utan att särskilt beakta produktens olika egenskaper.
Ett system är sårbart om det missar viktiga hållbarhetsprinciper som samstämmighet, begränsning, robusthet och motståndskraft vid lagstiftning. Godtyckliga förbud och orealistiska och diskriminerande mål som inte stöds av vetenskapliga och empiriska bevis skapar inte de positiva investeringar som krävs.
De får industrin att ifrågasätta om det överhuvudtaget är hållbart att fortsätta investera i denna lagstiftning. Vi vill att Europa ska ha cirkularitetsregler som sätter standarden för resten av världen. Men i sin nuvarande utformning kommer PPWR att vända denna process i motsatt riktning och kan till och med vrida tillbaka klockan för vissa aspekter av Green Deal.
Vi uppmanar Europeiska kommissionen att ta itu med dessa kritiska frågor och står till ert förfogande för ytterligare dialog så att den föreslagna förordningen är framtidssäkrad och ger ett regelverk som stöder den europeiska industrin på dess resa mot en helt cirkulär ekonomi.”