”Att plocka de lågt hängande frukterna” är ett populärt uttryck för att ta den enkla vägen. Uttrycket passar bra på regeringens tankar kring att belägga plastkassarna med en skatt som kommer att göra dem dyra, kanske kommer de att kosta upp emot sju kronor i butiken. Vad vi ser är ett tufft slag mot svensk plastindustri, och också ett märkligt agerande mot svensk handel, som jobbar intensivt med frågorna kring plast, och som kommit långt när det gäller just plastkassarna.
Biobaserade plastkassar har på kort tid blivit snarare regel än undantag och är ett steg i rätt riktning. Skatten som föreslås är i och för sig inte ett sätt att få branschen att gå från fossilt till biobaserat, den handlar om att stoppa nedskräpningen i hav och natur i första hand samt att nå en förbrukning på fyrtio plastbärkassar per person och år 2025, i linje med EU:s krav. Det sägs i Finansdepartementets promemoria att Sverige inte klarar målet utan styrmedel som skatten. Samtidigt konstateras det att förbrukningen av plastkassar i Sverige minskat med trettiofem procent mellan år 2017 och 2018. Man refererar till siffror från Svensk Handel. Det har då skett utan avgifter men med information. Varför så bråttom med skatten, varför inte låta utvecklingen fortsätta ett tag och se vad som händer? På flera ställen i promemorian uttrycks det också tveksamheter kring vilka effekterna kommer att bli när det gäller förändring av volymer, och när det kommer till tunna påsar för till exempel frukt och grönt där en skatt på trettio öre föreslås, säger man att effekten säkert blir ganska liten med tanke på den låga skatten. Varför ska vi ha den då?
Jag har läst Finansdepartementets promemoria och där hittar man bland annat följande om resursförbrukning:
4.5.2 Påverkan på resursförbrukning
Minskad förbrukning av plastbärkassar innebär som tidigare beskrivits en övergång till andra typer av bärkassar. I regeringsuppdraget om minskad förbrukning av plastbärkassar jämför Naturvårdsverket miljöpåverkan från olika typer av bärkassar. Där konstateras att pappersbärkassar kräver lägre energi- och vattenförbrukning än en plastbärkasse men att utsläppen från transporter är högre för pappersbärkassar då de väger mer och upptar större volym.
När man sedan läser Naturvårdsverkets rapport om minskad förbrukning av plastbärkassar från år 2016 står det så här:
3.3.1.2 BÄRKASSAR I PAPPER
Eftersom pappersbärkassen har en bättre nedbrytningsförmåga än plastbärkassen är papper ett bättre material ur nedskräpningsperspektiv. Däremot kräver produktionen av en papperskasse både mer energi och vatten än en plastbärkasse. Vid papperstillverkning uppkommer även föroreningar som kan påverka miljö och hälsa.
Jag vet inte hur seriöst det verkar, men i vilket fall verkar Finansdepartementet fått något helt om bakfoten, eller är det Naturvårdsverket? Och när vi inte verkar reda ut det på den här nivå, hur ska konsumenterna då kunna göra det?
En skatt på bärkassar skulle kanske kunna motiveras om det fanns ett klart användningsområde för skattepengarna, till exempel att de skulle gå till miljöfrämjande åtgärder, men som det verkar nu ska de bara fylla på statskassan.
Biomaterialen då? Dessa kassar får inget undantag i förslaget. Visst, de skräpar ner precis fossilbaserade, men de förbrukar i vilket fall inte icke förnybara råvaror. Att låta dem slippa skatten, eller åtminstone beskattas lägre, vore ett utmärkt tillfälle att styra över ändå mer på dessa kassar.
Och dessutom, det talas om nedskräpningsproblemet i promemorian. Det mesta som flyter i land i Bohuslän kommer från andra länder, våra egna bärkassar är egentligen inget problem, åtminstone inte av den dignitet att det skulle motivera den här skatten.
Preems raffinaderi i Bohuslän vill bygga ut och fördubbla sina CO2-utsläpp för att därmed bli den största utsläpparen i landet. Frågan ligger på regeringens bord och man ska bestämma sig till våren. Det kan bli ett ja. Här pratar vi miljöpåverkan som går ”att ta på”, när det gäller plastbärkassar är det mesta riktigt vagt, men det var det här med lågt hängande frukter.
Visste du förresten att vi i Europa genererar 1,5 ton CO2 per person och år. 1,7 procent av detta kommer från användning av förpackningar. Om du flyger en gång mellan Berlin och Singapore och tillbaka igen, har du genererat CO2 för trettio års förpackningsförbrukning!
BO WALLTEG
