Vilken nytta har vi av alla marknadsundersökningar som de olika materialgrupperna i förpackningsindustrin låter göra? Blir vi klokare av att ena dagen få veta att papper och kartong är bäst ur en viss synpunkt och nästa dag få höra att det är glas som är bäst?
Ganska ofta dyker det upp resultat av nya undersökningar där konsumenter runt om i Europa fått ge sin syn på förpackningar, oftast då kopplat till miljöfrågorna. Nyligen kom en sådan från Friends of Glass och European Glass Federation (FEVE) som frågat 10 000 konsumenter i 13 europeiska länder om hur man ser på glas och där säger 90 procent av de tillfrågade att man har glas som det bästa förpackningsmaterialet sett ur ett miljöperspektiv och den visar också att hälften av de tillfrågade köper mer produkter packade i glas än för tre år sedan. Ett annat exempel kom från Two Sides, en global organisation som jobbar med att promota fördelarna med pappersförpackningar, tryck och papper som bett oberoende undersökningsföretaget Toluna göra jobbet. Den visar inte oväntat att konsumenterna ser pappers- och kartongförpackningar som det bästa alternativet. I denna rapport framgår det också att vi konsumenter inte vill ha plastförpackningar och att vi väljer bort detaljhandelskedjor som inte aktivt jobbar med att minska mängden plast (är vi så välinformerade som konsumenter?). Det här är bara två exempel.
Den fråga man måste ställa sig är hur vi ska se på de här rapporterna, där det trots att det är externa företag som gör jobbet, alltid visar sig att uppdragsgivarens material blir det mest uppskattade? Vem har nytta av dessa undersökningar där sättet att ställa frågorna så klart påverkar utfallet? Om de överhuvudtaget når ut till konsumenterna skapar de bara förvirring, och egentligen är det väl samma sak för oss i branschen. Vilka siffror kan vi verkligen lita på? Kanske är de bra för att boosta självförtroendet inom det egna materialområdet.
Med detta pekar jag på ett problem i förpackningsbranschen som jag tagit upp många gånger. Branschen saknar homogenitet, det finns ingen fungerande sammanhållning där man går ut och berättar för konsumenterna om det goda jobb som förpackningarna överlag gör ur många aspekter. I stället försöker varje materialslag stå fram som bäst i klassen. I förlängningen är det ingen som tjänar på det (utom möjligen marknadsundersökningsföretagen).
