Steg mot ett resurseffektivt Europa

PUBLICERAD: 1 februari 2015
UPPDATERAD: 25 januari

|nord emballages korrespondent och expert på frågor kring förpackningar och miljö ur ett EU perspektiv|Julian Carroll.

Förändringar i Extended Producer Responsibility på väg

nord emballages korrespondent och expert på frågor kring förpackningar och miljö ur ett EU perspektiv, Julian Carroll, deltog nyligen på en konferens i Bryssel som behandlade de förändringar som väntas i Extended Producer Responsibility, EPR. Här är hans rapport från mötet.

För tjugo år sedan antogs EU-direktivet för förpackningar och förpackningsavfall. Nu väntar alla företag som påverkas av denna lagstiftning på information från EU kommissionen beträffande avfallspolicy och lagstiftning, något som kommer att bestämma framtiden kurs för de totala avfallsreglerna inom EU. 

Även om det är en av fem avfallsströmmar som är under översyn, står det klart att förpackningar är, och kommer att förbli den avfallsström som är prioriterad inom EU. Den höga synlighet som förpackningsavfall representerar, jämfört med andra typer av avfall, fortsätter att väga tungt i den politiska och policybeslutsprocessen.

Som ett litet förspel till de under lång tid väntade förslagen från EU-kommissionen, som förväntas komma mot slutet av maj, träffades aktörer i förpackningsbranschen för några veckor sedan i Bryssel för att diskutera och utbyta åsikter beträffande Extended Producer Responsibility (EPR), det vill säga det utökade producentansvaret för förpackningar. Det är en del av policyrevideringen som innehåller tydliga konsekvenser både finansiellt och produktmässigt, både för tillverkare av förpackningar och för de som använder dem.

Karl Falkenberg först ut
Karl Falkenberg leder EU kommissionens miljödirektorat och han var den som öppnade debatten. Han påminde deltagarna om att ”vi måste se till att avfall inte är en smutsig marginalaktivitet i våra ekonomier. Vi måste ställa avfallet i mitten för vår cirkulära ekonomi”. Mål inom återvinning och återanvändning, nyckelelement i kommissionens policy och avsedda att påverka ett skifte från en linjär till cirkulär ekonomi, är definitivt en del av översynen, sade Falkenberg också.

Även om han inte släppte några siffror så stärkte hans konstaterande det industrin länge väntat sig, nämligen att målet är en total återvinningsgrad på sjuttio procent troligen till år 2025 (i 2008 Waste Framwork Directive sätts hushållens återvinningsmål till femtio procent till år 2020). Det framgick också av hans kommentarer att det fortsatt kommer att vara olika mål för olika strömmar även inom förpackningssektorn. 

Siffror från Eurostat indikerar att mängden kommunalt avfall som komposterades eller återvanns år 2012 var fyrtiotvå procent. Ett stort steg från år 1995 då siffran var arton procent. Det här är siffror för hela EU, skillnaden är stor mellan länderna, i vissa länder läggs fortfarande nära etthundra procent av allt avfall på deponier.

När det gäller målen för återanvändning var Falkenberg inte lika öppen, han noterade bara att vissa andra industrier, till exempel bilfabriker, redan gått över till avfallsfri miljö genom att använda closed lopp system. ”Ett bra exempel för förpackningsindustrin”, konstaterade han. Ett förbud mot att lägga avfall som kan återvinnas eller blir energi på deponier väntas också finnas med.

Industrins bekymmer över att de nya förslagen ska smälta samman de existerande återvinnings- och återanvändningskraven för förpackningar med det bredare ramverket inom EU för avfall, verkar inte vara något att oroa sig för.

– Vi tror att det finns en uppgift för en europeisk lagstiftare att sätta mål. Vi är tyvärr inte övertygade om att industrin, konsumenter, samhällen eller nationer, på egen hand rör sig tillräckligt snabbt i den riktning vi måste gå om vi ska kunna kalla oss hållbara. 

– Med andra ord tror vi att vi måste ha mål för dessa olika avfallsströmmar. 

Som avslutnings på sitt anförande pekade Karl Falkenberg på DG Environments kontinuerliga bekymmer med de stora skillnaderna i hur avfallsströmmarna fungerar i de olika medlemsstaterna. Det är kanske den största utmaningen för kommissionen att se till att de bästa sätten att jobba på, i de mest effektiva länderna, används i alla länder, lade han till. Att få de europeiska länderna att strömlinjeforma sin avfallsinsamling och sina återvinningssystem kommer att ha hög prioritet i den nästa fasen i avfallspolitiken.

Paneldebatt
Efter denna inledning deltog ett antal personer från förpackningsindustrin, deras branschföreningar, EU kommissionen, myndighetspersoner, förpackningsåtervinningsorganisationer och miljögrupper i en paneldebatt där man diskuterade EPR. Talarna gav sina synpunkter kring framgångsrika lösningar som behövs för att driva på utvecklingen så att man kan leva upp till de nya målen. Flera EPR-frågor som i allt högre grad påverkar förpackningsindustrin (som betalar kostnaderna för EPR) kom upp till diskussion. Den bittra splittringen för cirka två år sedan av det som hette PRO-Europe alliansen och som band samman förpackningsåtervinningsorganisationerna, på grund av frågan om vinst- eller inte vinstdrivande program tillhörde dessa frågor. 

Kostnaden för producentansvaret för förpackningar är det stora problemet för industrin. En talesman för industrin pekade på att industrin inte kan fortsätta acceptera stora skillnader i prissättningen mellan olika system i grannländer, system som erbjuder samma service. En uppskattning som citerades av EU kommissionen, och som baseras på en studie, visar att kostnaden kan ligga mellan fjorton och tvåhundra euro för ett ton förpackningar, tillverkade av samma typ av material. Med de högra insamlingskraven som är på gång finns det fog att larma om dessa störningar.

– Inblandade företag måste även se till sina rykten och kostnader som det kan föra med sig. Det sa Hans van Bochove, Vice President Public Affairs Europe. Han efterlyste klarare regler och ansvarsfördelning.

– För närvarande är det för otydligt. Om industrin ska vara till etthundra procent ansvariga för kostnaderna för återvinningssystemen, måste vi ha kontroll på dessa kostnader och ha möjlighet att bestämma hur vi ska samla in. 

Guidelines inte tillräckligt
EU kommissionen har lovat att direkt ta tag i detta problem genom att ta fram någon form av guidelines till medlemsstaterna där det framgår hur EPR ska implementeras, något som inte var med i de ursprungliga direktiven från år 1994. Det är fortfarande inte klart om kommissionen bara kommer att föreslå riktlinjer eller ta en starkare (men tuffare) inställning och introducera detta i form av lagar.

Stephan Arditi är talesman för European Environmental Bureau (en grön lobbyalliance). 

– Har kommissionen mod nog att sätta regler för EPR? Bara ett dokument med guidelines är inte tillräckligt för att nå dit vi vill, sa han?

Bättre kontroll över systemen
Europen, som representerar branschen, uppmanade kommissionen att se till att full implementering av avfallslagstiftningen blir verklighet i alla länder samt se till att förpackningsdirektiven verkligen driver återvinning och återanvändning, samt bör man se till att en harmoniserad definition av EPR blir verklighet. 

Europen uppmanade dessutom kommissionen att se till att förpacknings- och förpackningsavfallsdirektivet skulle kräva av medlemsstaterna ger industrin frihet att välja hur man vill se till att lagkraven följs för att på så sätt få kontroll över hur det fungerar och vilka kostnader det medför. 

William Vermeir, chef för det belgiska systemet Fost Plus sa att den stora skillnaden i kostnader (fjorton till tvåhundra euro) skulle kunna förklaras av skillnader i hur mycket av kostnaderna som debiterades på industrin. ”Är det tio eller etthundra procent?” frågade han.

Vermeir föreslog också att målet med den cirkulära ekonomin skulle ses som ett partnerskap mellan företag som fyller förpackningar, avfallshanteringsföretag, återvinnare och samhällen.

– Det är inte en affärsmöjlighet, var och ens roll i detta skall klart definieras i policyn för EPR. ”Tillverkaren” måste definieras mycket tydligare. Han efterlyste också mer än bara guidelines och såg helst att företagen kunde styra det hela.

Även Erika Mink, Global Director Environmental Affairs på Tetra Pak höll med om att guidelines för EPR inte räckte. Andra saker som deponiavgifter, harmoniserade definitioner och strikt genomförande av publika myndigheter krävs för att man ska få ett spelfält som är lika för alla företag.

DSD inte optimalt
Günther Lange kommer från VKU, en tysk organisation som representerar 1 400 kommunala avfallshanterare och han sa att utvecklingen av DSD-systemet (Duales System Deutschland), inte var ett bra exempel att följa. 

Från Procter and Gamble kom Simon Webb som är Global Government Relations & Public Policy Officer och han höll med och berättade att P&G betalade dubbelt så mycket i Tyskland som man gör i Belgien för jämförbar service. 

Den tyska förordningen har modifierats sju gånger sedan den infördes år 1991 och det finns nu tio EPR-system i bruk i Tyskland som en följd av att den tyska kartellmyndigheten sa att DSD var ett monopolsystem som inte kunde tillåtas.

Från DSD fanns Helmut Schmitz, Head of Public Affairs, på plats.
– DSD är varken ett paradis eller ett helvete, sa han. Han pekade på skillnaderna på våra samhällen inom EU och sa att frihet för hur man ska nå målen måste behållas och att man måste bedöma från fall till fall hur det blir bäst.

Christoph Scharff, CEO för det österrikiska systemet, Altstoff Recycling AG, höll med. 
– Vi behöver skräddarsydda system, inte ”one size fits all”. 

ARA-systemet är ett av de traditionella monopolsystemen och de undersöks nu av konkurrensmyndigheterna. Scharff försvarade systemets metoder och pekade på att konkurrens kan fungera om ledningen agerar mer som mäklare i en konkurrerande anbudsmiljö.

Myndigheterna blandar sig i
I konkurrens med de förväntade rekommendationerna kring EPR från miljödirektoratet hos EU kommissionen har EU:s konkurrensmyndigheter indikerat att de snart kommer att ta fram ett ställningstagande i frågan om konkurrensen i avfallshanteringsbranschen. Där ska man ta hänsyn till de argument som nu förs fram hos förpackningsåtervinningsorganisationer och företag. 

Avslutningsvis kan man konstatera att ett antal av de som var med vid detta möte (inklusive jag själv) också var med i samma debatt för tjugo år sedan. 

Det är en anmärkningsvärd kontrast mellan dessa möten. Tonen och innehållet i diskussionerna i dag visar tydligt att nu är det redan frälsta som talar till varandra. Åtminstone när det gäller vikten av att bidra med att se till att förpackningar når en total resurseffektivitet i vår ekonomi, det vill säga den helt överbryggande målsättningen i EU:s avfallspolicy. 

I målsättningen sägs bland annat att vi år 2020 i princip inte ska ha något som går till deponi samtidigt som återvinning och återanvändning ska vara på max. Energiåtervinning ska begränsas till bara det som av olika skäl inte går att återvinna, och skapandet av avfall ska ha minskat.

 

 

Läs vidare

Hur kommer AI att forma framtiden för förpackningar?

Frågan i rubriken ställer Matt Reynolds, chefredaktör för amerikanska Packaging World i en intressant kommentar från början av året som vi fått tillstånd att publicera.
Mattx

Konica Minolta har positiv prognos för etikettåret 2023

Enligt Konica Minolta kan vi räkna med en fortsatt stark utveckling för digitaltryckta etiketter under år 2023.
Vittx

Trots oroliga tider storsatsar DS Smith

DS Smith investerar kraftfullt både i Värnamo och i Marietstad. I Värnamo byggs en helt ny fabrik.
PSTTO_230117-0017_MEDIAx

Förpackningsskrivare har uppgraderats efter feedback

Konica Minolta lanserar nu den andra generationen av sin digitala förpackningsskrivare, som kommer att få namnet PKG 1300i.
PKG-1300iX

Senaste nytt

Iceland Foods återgår till plasttråg för packning av köttfärs

Handeln kämpar med att göra oss konsumenter nöjda, till exempel genom att minska mängden plast, ett material som vi tydligen inte gillar. Ett exempel är den vakuumpackade köttfärsen som spar mycket material jämfört med packning på plasttråg. I England har flera av de stora kedjorna börjat med detta, till exempel Iceland Foods, som nu väljer att återgå till det gamla vanliga. Konsumenterna uppskattade inte det vakuumpackade.
Iceland

Metsä kan komma att stoppa produktion av vit kraftliner i Husum

Metsä Board letar alternativ till tillverkningen av vit kraftliner i Husum. En omställning kan vara klar under år 2027.
Metsä husumx

Här finns förpackningsingenjörer som snart är redo för arbetslivet

I maj tar den första klassen förpackningsingenjörer från Älmhult examen, med kunskaper och färdigheter som rustar dem för att hantera branschens utmaningar och driva på utvecklingen mot hållbara och innovativa förpackningslösningar.
Haganäs_litenx

Tyska Clever Etiketten blir en del av Ettiketto Group

Volati, som äger Ettiketto Group, har förvärvat samtliga aktier i Clever Etiketten GmbH (inklusive systerbolag) - en ledande leverantör av etikettlösningar i Tyskland. Förvärvet är ett tilläggsförvärv till Ettiketto Group som därmed tar steget in på den tyska marknaden och skapar en plattform för framtida tillväxt i Centraleuropa.
Rikard-Ahlin-1024x791-1x