Forskare vid ETH Zürich och Swiss Federal Institute of Aquatic Science and Technology (Eawag) har i en tvärvetenskaplig studie kunnat visa att mikroorganismer i jorden fullständigt bryter ner bionedbrytbar plast.
Forskarna är de första, som framgångsrikt kan visa var kolet i en polymer tar vägen och att plastmaterialet på ett effektivt sätt bryts ned i jorden.
Forskarnas studie visar att mikroorganismer i jorden metabolisk utnyttjar kolet i en PBAT-polymer (polybutenadipattereftalat) för att generera energi och bygga mikrobiologisk biomassa. Forskarna använde den bionedbrytbara polymeren PBAT försedd med en kol-isotop. Denna kol-isotop gjorde det möjligt för forskarna att följa polymeren längs olika bionedbrytbara vägar i jorden. Då framkom att kolet från PBAT-polymeren inte bara omvandlats till koldioxid som ett resultat av mikrobiologisk respiration, utan kolet blev även en del av biomassan med mikroorganismer, som sitter på polymerens yta.
”Det här klargör att inget blir kvar efter en nedbrytning förutom vatten, koldioxid och biomassa. Med denna studie har två invändningar som det ofta relateras till, när det handlar om bionedbrytbarhet, motbevisats. Studien tar bort tvivlet att mikroorganismer inte helt metaboliserar certifierade, bionedbrytbara plaster och rädslan för att den oljebaserade delen av polymeren inte bryts ner fullständigt”, kommenterar Hasso von Pogrell, VD för organisationen European Bioplastics.
Den testade PBAT-polymeren är en fossilbaserad, bionedbrytbar polymer och en av de som används för produktion av bionedbrytbara, certifierat komposterbara bioavfallspåsar eller för jordbruksfilm certifierad för nedbrytning i jord.
”Resultatet av denna undersökning kommer helt säkert att göra det möjligt för kommuner och avfallshanterare i medlemsstaterna i EU att framhålla fördelar och funktionalitet i certifierade, komposterbara bioavfallspåsar, när det gäller separat insamling av organiskt avfall. Det gäller även inom jordbruket med bionedbrytbar odlingsfilm”, säger Hasso von Pogrell.
De detaljerade resultaten av studien finns på ETH Zürichs webbsida.
