Veronika Bátori, nyligen disputerad inom resursåtervinning vid Högskolan i Borås, har i sin forskning tagit de första stegen mot engångsartiklar och bioplastfilm tillverkade med fruktavfall som råmaterial.
I sin doktorsavhandling har hon studerat detta på avfall från äpple och apelsin.
Veronika Bátori valde avfall från just äpplen och apelsiner, eftersom detta avfall är svårt att göra sig av med.
”Avfall från äpple och apelsin innehåller båda mycket vatten och mycket organiskt material. Om man lägger detta exempelvis på soptippen, så skapas okontrollerad metanproduktion. Avfallet är också svårt att bränna på grund av att det innehåller mycket vätska. Det fungerar inte heller så bra som djurfoder på grund av höga sockerhalter och lågt pH-värde”, förklarar Veronika Bátori.
Enligt Veronika Bátoris forskning kan avfall från äpplen och apelsiner nu i stället användas för att producera nya produkter och exempelvis minska problemet med engångsartiklar i plast, som hamnar i naturen.
I sin forskning använde Veronika Bátori två metoder för att ta fram bioplast. Den ena kallas för ”solution casting method” ,vilken hon beskriver som att en polymer lösning tillsätts på en klibbfri yta, som sedan får torka till en tunn biobaserad film.
Den andra metoden kallas ”compression molding” och innebär att polymerens självbindande egenskaper utnyttjas genom tryck och värme och kan användas för att skapa 3D-produkter.
”Materialen betedde sig på olika sätt i de olika metoderna som användes. Filmen från apelsinavfallet var starkare än den från äppelpressmassan, men det fanns små hål i strukturen. För att få en enhetlig yta behövdes kemikalier i låg koncentration tillsättas. 3D-produkter från äppelpressmassan å andra sidan var mycket starkare. Den var också lättare att arbeta med i båda metoderna”, förklarar Veronika Bátori.
Hon beskriver processerna som väldigt enkla och att det är basprocesser, som inte kräver mycket kemikalier, inte så höga temperaturer och som gav material med lovande egenskaper.
”Produkten från äppelpressmassan blev också godare. Jag har smakat på nästan alla mina produkter. Och de är glutenfria!”, säger Veronika Bátori.
Hon ser stor potential i att skapa engångsartiklar som till exempel muggar eller tallrikar när det gäller 3D-produkterna. När det gäller plastfilmen ser hon användningsområden inom paketering av mat eller påsar för matavfall, då filmen snabbt bryts ner.
”Materialen behöver dock förbättringar, till exempel när det gäller att stå emot vätska. Som det är nu upplöses materialet i vatten, och det är inte så bra om man ska göra en mugg..! Därför behövs mer forskning och uppskalning av produktionen”, avslutar Veronika Bátori.
Veronika Bátori disputerade den 22 februari 2019.
