Ovissheten präglar fortfarande samhället. Ingen kan med säkerhet säga när vi kan börja andas ut och mötas någorlunda normalt igen. Vi hade väl alla trott att det värsta skulle vara över nu, men så är det ju tyvärr inte.
En övergripande fråga för många i skrivande stund är om det blir ett Scanpack eller inte i höst. Med tanke på att vaccinationerna nu kommer igång, tyvärr ganska långsamt på känt svenskt manér, så borde det vara möjligt att träffas i Göteborg i oktober. Problemet är att Svenska Mässan måste ta ett beslut inom en inte allt för avlägsen framtid, redan i mars sägs det. Lite tidigt kan man tycka med tanke på att gigantmässan interpack höll på det ända fram till två månader innan den framflyttade mässan skulle arrangeras. För det fick man å andra sidan kritik och kanske förstörde man lite av sin image då. Men runt sju månader innan känns väl tidigt tycker jag. Fram i slutet april eller början av maj bör vi ha bättre kunskap om vad som är möjligt. Det är definitivt ingen lätt sits mässledningen sitter i. Scanpack är ett tungt varumärke hos dem och skulle kunna generera fina pengar in i en organisation som dränerats länge nu.
I en intervju med Scanpacks ledning i detta nummer framkommer att man nu ringer runt till ett stort antal utställare för att höra hur de ställer sig till mässan. Ett problem är att många utställare, speciellt de stora, ofta har utländsk personal i sina montrar, och i vissa organisationer råder totalt reseförbud under hela året. Beslutet man ska ta i mars behöver i och för sig inte vara ett ja eller nej, det kan också vara att man avvaktar lite och följer utvecklingen, och ur min synvinkel är det att föredra.
En sak är säker, vi längtar alla efter att kunna återgå till det normala, att kunna mötas fysiskt och mingla och se nyheter live, och då har Scanpack så mycket att bidra med. Det är ju fyra dagar med fest och allvar som vi gillar. Om mässan arrangeras kan den bli en riktig fullträff besökarmässigt.
Det som annars händer just nu är att fighten mellan fiber och plast fortsätter med oförminskad styrka. Det mesta som i dag är av plast verkar kunna göras av fiber i stället. Inget ont i den inställningen, vi ska vara stolta över vår skogsindustri och de smarta lösningar man får fram, men visst har det väl gått hysteri i det här? Bara för att förpackning transformeras från plast till papper så sägs det vara en fullträff för miljön. De flesta varumärkesägare kämpar för att kunna presentera fiberbaserade lösningar som alternativ, det handlar om att få fram ett alternativ till den farliga plasten. Frågan är hur ofta det görs LCA-analyser och hur omfattande de är? Att det finns en risk att man ökar CO2-utsläppen verkar inte spela någon roll, nedskräpningen är värre. ”Konsumenterna kräver detta” sägs det ofta, men vad vet väl dom? Tror inte det är många som har en aning om vad en LCA är. Men, har vi för mycket plastförpackningar svärtar vi ner vårt varumärke verkar vara inställningen bland varumärkesägarna. Vi upplever vad jag vill kalla en ”plastpandemi” där vaccinet utgörs av information och kunskap. Tyvärr är det allt för många som vägrar vaccinera sig.
Samtidigt säger ett av de företag som anklagas för att stå för den största plastnedskräpningen, Coca-Cola, att man inte tänker lämna plastflaskorna bakom sig, ”konsumenterna gillar dem eftersom de är återförslutbara och väger lite” sa Bea Perez, hållbarhetsdirektör för koncernen, på World Economic Forum i Davos nyligen. I stället lovar man att vara en aktiv part i att öka återvinningen. Coca-Cola producerar 200 000 plastflaskor i minuten på global basis vilket innebär tre miljoner ton plastförpackningar per år. Man har lite att ta hand om med andra ord. Parallellt har man precis offentliggjort en konsumenttest i Ungern. 2000 personer ska få testa deras nya fiberbaserade flaska som man tagit fram tillsammans med Paboco i Danmark. Så här långt krävs det dock, inte oväntat, plast för att den ska fungera.
Man skulle kunna tro att den minskning av plastanvändningen som vi ser just nu skulle leda till ett överskott av råvara på marknaden. När det gäller flexibla plastmaterial är det tydligen tvärt om, det råder brist, dels beroende på att den asiatiska marknaden efterfrågar allt mer polyolefiner, dels på grund av att orkanen Laura i USA ställde till förödelse hos flera råvaruproducenter. Polymerpriserna i USA är de högsta sedan år 2014. Kanske öppnar det nya möjligheter för återvunnet material, som tidigare ofta varit för dyrt i förhållande till ny råvara.
När det kommer till fiber säger många varumärkesägare att man eftersträvar hundra procent återvunnet material i sina förpackningar. Samtidigt visar studier att återvunnen kartong ofta är sämre för miljön än ny som tillverkas med grön energi, åtminstone här i Norden. Återvinningen sker sällan med sådan energi. Vem har sagt att det ska vara enkelt?
BO WALLTEG
