Det pågår en kontinuerlig debatt om mikroplaster i vår omgivning. I de flesta fall handlar det om hur farliga mikroplasterna är och inte sällan utan någon underbyggande fakta för det. För ett par dagar sedan arrangerade nätverket Packbridge ett möte för sina medlemmar där denna fråga diskuterades. Packnews var där.
Mikroplaster är ett intressant fenomen som blivit en allt större fråga de senaste åren. Är det ett nytt fenomen? Nej. Är mikroplasterna farliga när de hamnar i vår kropp? Ingen som vet. Ska vi forska i ämnet? Självfallet. Ska forskningen vara snabba på att ge medierna underlag till braskande rubriker som oroar allmänheten? Nej. Det är alldeles för många påståenden som bara bygger på tyckande, inte många som bygger på underbyggda fakta, och det är i sig inte så konstigt med tanke på att de fakta som kommer fram oftast kan ifrågasättas.
Packbridge seminarium på temat mikroplaster bjöd på tre talare, Erik Lindroth, Sustainability Director, Duni Group, Hanna Karlsson, professor i toxikologi, Uppsala universitet och Fredrik Nilsson, professor i förpackningslogistik, Lunds universitet.
Industriperspektiv på utmaningarna
Erik Lindroth gav ett industriperspektiv på de utmaningar branschen har för närvarande, och de är många. Han gick tillbaka till år 2021 då plastdirektivet kom för att sedan ta upp PPWR, avskogningsförordningen, EUDR, som skjutits upp ett par gånger men nu kommer på plats i december.
– Allt påverkar oss väldigt mycket. Hållbarhetsarbete har gått från att gräva lite i hållbarhetsfrågor till att jobba mycket mer med att försöka anpassa verksamheten i god tid innan lagstiftning träder i kraft och även att förutse de förändringar som är på gång, sade han.
– Vi kan också lägga till biologisk mångfald som jag tror kommer att vara nästan i paritet med klimatfrågan om fem år. Det är något som kommer att leda till stora förändringar.
Det tar inte slut där, Erik tog också upp Empowering Consumers for the Green Transition, EmpCo, som började gälla över en natt i slutet av september. Syftet här är att göra hållbarhetskommunikation mer transparent, jämförbar och trovärdig.
– Allt detta är stora utmaningar men det finns också stora möjligheter.
På materialsidan händer mycket, mer återvunnet, minskade materialflöden, mindre plast där det är möjligt, cirkulära material (återvunnen plast), förnybara plaster som bioplaster där EU nu är mer positiva.
– Här gäller det också att se till att man har certifieringar att visa upp för kunderna.
– När det gäller plast är ett ofta den synliga som blir reglerad men det finns en väldigt stor, dold, plastkonsumtion. Exempel är bildäck, vägmarkeringar, konstgräsplaner, syntet kläder med mera. Frågan blir därmed väldigt komplex. Det är stora utmaningar.
– När det gäller mikroplaster måste man formulera problemet till att börja med och få en samsyn på det. Vi måste inse att vi har en brist på fakta och måste få in fakta i den här diskussionen. Det finns ju inga regleringar idag. Inga bra metoder för att mäta och så vidare.
Svårt att mäta i våra organ
Hanna Karlsson beskrev sig själv som en partikelnörd. Har i hela sitt arbetsliv försökt förstå sig på partiklar i luften och hur det påverkar oss, inte minst våra lungor.
– Mikroplaster definieras som partiklar mindre än 5 mm. I min värld är det jättestort. Jag håller ofta på med partiklar i mikrometer- och nanostorlek.
Stora partiklar som vi andas in tar kroppen hand om och städar bort. De går ut via magen utan att tas upp. Det är främst när de är mindre som de kan tas upp av kroppen. Till viss del kan små partiklar ta sig in i kroppen och hittas i våra inre organ.
– Det är svårt att mäta mikroplaster i mänskliga organ och så här långt är det också svårt att bedöma i vilken grad dagens exponering av mikro- och nanoplaster har en hälsoeffekt. Kunskapsläget är för dåligt så här långt.
Problemet är att mikroplaster förekommer i så mycket olika varianter. Det finns många plastmaterial och många tillsatser och partiklarna kan ha olika storlekar och olika former. Det krävs cellstudier för att komma framåt, konstaterade Hanna Karlsson.
Ser fram emot EFSA-rapport
Alla som forskar i ämnet ser fram emot EFSA:s stora vetenskapliga utlåtande om mikroplasters hälsorisker som förväntas var klar i slutet av år 2027.
Hanna Karlsson tog upp en rapport som kom nyligen och som säger att man hittat mycket mikroplaster i hjärnor och att det var högre halter år 2024 än vad man hittat tidigare. Den har dock kritiserats mycket eftersom den fettrika vävnaden lätt kan förväxlas med mikroplast, speciellt från polyeten.
Packnews har tidigare kunnat berätta om hur material som testats har kontaminerats genom att forskarna haft plasthandskar eller instrument som kan avge mikroplast. Det krävs i princip renrum för att kunna undvika detta. Med andra ord råder det stor osäkerhet kring detta. Dessutom har analysmetoderna förbättrats oerhört mycket vilket gör att man nu kan detektera oerhört små partiklar som man tidigare inte sett. Det är möjligt att mäta ner på en miljondel av en miljondel. Detta kan i sin tur betyda att vi har haft nivåer av mikroplast i våra kroppar under många år, men inte hittat dem.
– En anledning till att vi pratar så mycket om mikroplast idag är helt klart att vi har bättre analysmetoder.
– Det är supersvårt att mäta nanonpartiklar i våra vävnader så man måste vara försiktig med slutsatser, sade Hanna Karlsson.
– Sammanfattningsvis kan man säga att det är väldigt svårt att veta om mikroplasterna innebär en hälsorisk. Min huvudslutsats är att det alltid är bra att undvika att andas in partiklar, men de är så klart omöjligt.
– Visst kan det vara så, och därför är det naturligtvis bra att jobba för att designa, i det här fallet i dag, förpackningar så att de avger så lite partiklar som möjligt.
Ska vi lägga till en ny dimension?
Fredrik Nilssons presentation baseras på studier han gjort kring mikroplaster och förpackningar och han frågade sig om mikroplaster är något vi bör oroa oss för. I en fråga som besvarats av cirka 3000 personer globalt, uppger sju av tio att man oroar sig för mikroplaster i förpackningar.
– Jag har frågat ett antal större varumärkesägare som uppger att de får rätt många frågor i ämnet från sina kunder. Det växer.
– Vi måste ta tag i frågan och få svar på så många frågor som möjligt. Vi får inte stå där om tio år och inse att det här var inte bra och att vi borde gjort något.
Fredrik Nilsson frågar sig om vi bör se mikroplaster som en ny dimension i förpackningens prestanda. Nu kan man säga att det är skydd + hållbarhet + återvinning + matsvinn + kemikaliesäkerhet. Kanske bör man lägga till partikelavgivning.
Faktorer som driver migration och partikelavgivning är temperatur, tid, livsmedels sammansättning, UV och ljus samt mekanisk påverkan.
– Det räcker inte att bara testa materialet, vi måste förstå och testa hela användningsscenariot, sade Fredrik Nilsson.
