Igår, den 1 augusti, publicerade vi ett öppet brev från organisationer och atleter som deltar i OS i Paris. I brevet som riktar sig till Coca-Cola och Pepsi uppmanar man företagen att sluta använda engångsförpackningar. Här är en kommentar från den ledande plastförpackningstillverkaren Alpla.
”I ett öppet brev uppmanar runt 100 idrottare som för närvarande tävlar vid sommar-OS i Paris stora sportsponsorer från dryckesindustrin att minska användningen av engångsplast. Idrottarna säger att plast förorenar miljön och har en negativ inverkan på hälsan. Återanvändbara förpackningar bör användas som lösning. För att bringa klarhet i frågan har ALPLA tillsammans med experterna Chris DeArmitt, ordförande för Phantom Plastics och en av världens ledande forskare inom plastområdet, och Joseph Tayefeh, generalsekreterare för det europeiska fackförbundet Plastalliance, tittat närmare på argumenten i det öppna brevet.
Inga OS utan plast
För det första är det viktigt att komma ihåg att de olympiska spelen och sporten som vi känner den inte skulle vara möjlig utan plast. Plast tillverkad av fossila råvaror används trots allt i tennisracketar, simglasögon, bollar, sportskor och mycket mer, utan att idrottarna eller olika icke-statliga organisationer stör sig. Det som däremot stör dem är bevisligen hållbara engångsförpackningar som inte bara är 100 procent återvinningsbara utan även kan tillverkas av 100 procent återvunnet material. Att dra slutsatsen från det faktum att endast 9 procent av allt plastavfall som någonsin producerats har återvunnits att återvinning inte fungerar är fel, som Joseph Tayefeh påpekar: ”Enligt de icke-statliga organisationerna skulle återvinning inte lösa problemet med plastföroreningar? Om mer än 70 procent av världens plast samlades in för återvinning och det fortfarande fanns så mycket plastföroreningar i naturen, då skulle vi kunna säga att återvinning inte fungerar. Men med 9 procent har vi inte riktigt börjat återvinna ännu”.
Chris DeArmitt tillägger att den plastförorening som idrottarna citerar har bevisats av forskare vara avfall som orsakats av människor och inte av materialet i sig eller direkt av företag: ”Lösningarna på för mycket avfall är utbildning, panter och böter. Att skylla på enskilda företag är å andra sidan kontraproduktivt”. Enligt Chris DeArmitts forskning och analyser finns det inte heller några vetenskapliga bevis för att plast är skadligt för hälsan. ”Plaster som är i kontakt med livsmedel testas omfattande och är godkända av relevanta livsmedelssäkerhetsmyndigheter, såsom FDA i USA”.
Plast är en del av lösningen
Det öppna brevet tar också upp klimatkrisen och plasten i haven som negativa exempel. Men att byta till återanvändbar plast kommer inte att lösa dessa problem. Konsumentplastprodukter står trots allt bara för 0,03 procent av vikten av plast i haven. ”Fokus bör ligga på det verkliga bevisade hotet, som är kasserade nät från fiskeindustrin”, säger DeArmitt och pekar på de främsta skaparna av problemet. Och när det kommer till klimatförändringarna är plast en viktig del av lösningen, fortsätter DeArmitt: ”Produktionen av plast genererar ungefär två procent av växthusgaserna, men användningen av plast minskar växthusgaserna med mycket mer än så, till exempel genom att minska fordonens vikt eller minska matsvinnet ökar växthusgaserna i 93 procent av de studerade fallen och innebär i slutändan tre till fyra gånger mer materialåtgång och avfall”.
Återanvändning inom idrotten har sina faror
Återanvändbara förpackningar är ofta ett bra alternativ och i många fall mer hållbara än engångsförpackningar vad gäller koldioxidavtryck. Men särskilt inom idrotten finns det en fara som ofta inte beaktas: doping. Efter att först ha hoppats på ett ”noll plast”-evenemang, lobbar arrangörerna av spelen 2023 redan för ett undantag för användningen av PET-flaskor för engångsbruk: ”Många olympiska och paralympiska kommittéer, internationella förbund och nuvarande och tidigare elitidrottare har uttryckt deras allvarliga farhågor om Paris 2024 inte ger tillgång till förseglade individuella flaskor som garanterar alla nödvändiga säkerhetsförhållanden. Men på grund av händelsernas natur och de specifika livsmedels- och fysiska säkerhetsförhållandena kan dessa behållare endast tillverkas av plast…. Denna försiktighetsåtgärd är till för att undvika hälsoriskerna med kontaminering av dryckerna och för att säkerställa större integritet för antidopningstester”.
Lita på vetenskapen
Att skylla på tillverkare och distributörer av plastprodukter som förorenare och be dem lösa problemet utan att göra något själva är ofta det enklaste sättet. Det vore bättre att ta itu med det verkliga problemet, som Joseph Tayefeh påpekar: ”Det som förorenar är bristen på avfallshantering i länder där avfall slängs på gatorna. Det som förorenar är ansvarslösheten hos vissa konsumenter i många länder med fungerande insamlingssystem. Det är därför vi förväntar oss att icke-statliga organisationer står upp för frågor som alla borde vara överens om: Att förbjuda deponi, minska förbränning och främja återvinning, eftersom även återanvändbara plastförpackningar eller plastbehållare så småningom kommer att behöva återvinnas, med samma processer som engångsplastprodukter.
Och Chris DeArmitt har ett sista budskap till författarna till det öppna brevet: ”Att bli av med plast innebär att orsaka enormt mer skada, enligt många livscykelstudier från hela världen som sträcker sig över decennier. Låt oss bygga en bättre framtid baserad på verklig vetenskap och inte ge efter för krav som inte stöds av bevisningen”.
