Lars Sandberg, vd på Blue Ocean Closures, tar här upp hur det förändrade världsläget påverkat råvarupriserna, inte minst plastmaterialen, och hur det talar för mer användning av fiberbaserade produkter.
«När kostnadsbilden förändras, hur länge har vi råd att vänta?
I flera av tidningens senaste texter har det lyfts hur det oroliga världsläget nu direkt påverkar råvarupriserna inom förpackningsindustrin, inte minst plasten. Det gäller även komponenter som länge tagits för givna, som skruvkorkar. När priserna på polymerer rör sig uppåt och volatiliteten ökar, påverkas inte bara helförpackningar utan även mindre komponenter, och därmed öppnas ett nytt utrymme för alternativ, såsom fiberbaserade skruvkorkar.
Det är en viktig observation, och den förtjänar att tas ett steg vidare.
För frågan är inte längre bara hur plastpriserna utvecklas. Frågan är vad det betyder för de materialval vi gör, och hur länge vi har råd att avvakta.
Under lång tid har fiberbaserade lösningar diskuterats som ett hållbarhetsalternativ. Intressant, nödvändigt ur ett regulatoriskt perspektiv, men ofta med en kostnadsbild som gjort att implementationen skjutits fram eller begränsats till pilotprojekt. Den bilden håller nu på att förändras.
När plastpriser rör sig uppåt och samtidigt blir mer svårförutsägbara, förändras kalkylen i grunden. Det handlar inte längre om att väga hållbarhet mot kostnad, utan i allt fler fall om att jämföra två alternativ där fiber inte bara möter kraven, utan även konkurrerar på pris.
Det gäller inte minst inom förslutningar.
Skruvkorkar är en relativt liten del av förpackningens totala vikt, men en kritisk komponent ur funktionellt, logistiskt och kommunikativt perspektiv. De påverkar användarupplevelse, täthet, materialval och i allt högre grad även hur förpackningen uppfattas ur ett återvinningsperspektiv. Historiskt har plast varit norm, inte nödvändigtvis för att det varit optimalt, utan för att alternativen varit få och svåra att skala. Men det håller alltså på att ändras i grunden.
I takt med att ny teknik utvecklats, inte minst inom kartongbaserade lösningar, har fiberbaserade skruvkorkar gått från koncept till verkliga produkter. Samtidigt har processerna förenklats. Genom att använda material med förapplicerade barriärer och undvika delar av komplexiteten i traditionell torrformning kan både energiåtgång och produktionssteg reduceras. Den teknik som möjliggör detta är dessutom proprietär och skyddad, vilket skapar bättre förutsättningar för industriell uppskalning.
Det som nu tillkommer är ekonomin.
När fiberbaserade skruvkorkar i vissa applikationer går från kostnadsparitet till faktisk kostnadsfördel, samtidigt som de är designade för att fungera i pappersåtervinningen, förändras beslutsunderlaget i grunden. Det som tidigare sågs som ett strategiskt val för framtiden börjar bli ett operativt val i nutid.
Det gör att frågan för branschen skiftar karaktär.
Det handlar inte längre om huruvida vi ska gå mot mer fiber. Det handlar om hur snabbt det faktiskt går att göra det i praktiken.
Och kanske ännu viktigare: vad det kostar att inte göra det.
För varje kvartal med fortsatt exponering mot volatila fossilbaserade råvaror innebär en direkt påverkan på marginaler och förutsägbarhet. Samtidigt rör sig regulatoriska krav, konsumentförväntningar och materialinnovation i samma riktning, mot lösningar som är enklare att återvinna och mindre beroende av fossila insatsvaror.
Det är sällan alla dessa faktorer linjerar samtidigt. Men när de gör det, som nu, brukar det också vara då verkliga skiften sker.
Förpackningsindustrin har historiskt varit pragmatisk. Nya material har inte slagit igenom för att de varit mest visionära, utan för att de i rätt ögonblick blivit mest rationella.
Frågan är därför inte om förändringen kommer. Frågan är hur länge man har råd att vänta».
