Återvinning av plast ses ofta som en lösning i diskussionerna om materialen. Vi kan nog alla vara överens om att det återvinns för lite plast, kraftfulla insatser och investeringar behövs, men återvinningen är inte det enda som gäller inför framtiden. Dessutom ser det för ögonblicket ut som att återvinningskapaciteten i Europa faktiskt minskar. Företagen har stora problem med att hitta avsättning för materialen och klara ekonomin.
Det här tar Edward Kosior, vd och grundare av Nextek Ltd upp i ett inlägg i Packaging Europe. Han menar att det råder kaos i plaståtervinningssektorn till följd av billig import av ny plastråvara och fallande efterfrågan på, och användning av, återvunnet material. Han pekar också på total brist på åtgärder från europeiska politiker när det gäller att utfärda böter för bristande efterlevnad av regler.
”Vi undrar vad poängen med dessa regleringar är om det inte finns någon uppföljning. Medan Europeiska kommissionen fokuserar på att utveckla cirka 50 sekundärrättsakter för att specificera genomförandet av PPWR, exporteras uttjänt plast till andra länder för lokal bearbetning och återvunnen plast importeras från utländska källor”, skriver han.
År 2040 väntas den totala plastproduktionen nå 800 miljoner ton per år och om det scenario som råder nu fortsätter gälla kommer använda plaster inte att kunna återvinnas. Vi kommer att tvingas bränns, deponera eller exporter.
Dessutom kan omfattningen av de infrastrukturframsteg som krävs för att uppnå målen för PPWR inte underskattas. Enligt en AMI-presentation på Greenplast (en del av IPACK-IMA) i Milano förra månaden måste 4,2 miljoner ton ytterligare sorteringskapacitet utvecklas, vilket kräver mer än 2,1 miljarder euro i kapitalutgifter. Mekanisk återvinning måste också fördubblas, och öka med ytterligare 4,3 miljoner ton, vilket kräver cirka 5 miljarder euro i investeringar.
Vi är med rätta stolta här i Sverige över Svensk Plaståtervinnings Site Zero som klarar att sortera 200 000 årston hushållsförpackningar av plast, men ställt i relation till siffrorna ovan är det bara en droppe i havet.
Alternativet kemisk återvinning utvecklas inte heller som förväntat och har bara nått femtio procent av den ursprungliga planen. Det kommer enligt Edward Kosior att bli mycket svårt att nå målet på 3 miljoner ton år 2030.
Edward Kosior konstaterar också att återvinningssektorn står vid ett farligt vägskäl men att vi står på gränsen till ett paradigmskifte, men för att det ska bli verklighet måste EU-kommissionen bli mer proaktiv.
Återvinningssektorn står vid ett farligt vägskäl. Banbrytande framsteg har gjorts under de senaste åren, från förbättrad insamling och banbrytande sortering förstärkt av AI:s potential, till innovativa tekniker som framträder globalt för att återvinna återvunna plastförpackningar till högvärdiga och livsmedelsklassade hartser.
”Just nu finns det ingen verklig känsla av brådska i att påskynda de positiva riktningar som har uppstått på EU-nivå. Det har säkerligen sagts tidigare men måste upprepas, vi behöver att spelplanen för återvinningsföretagen jämnas ut”.
”Detta börjar med att förbjuda export av plast för att säkerställa att uttjänt plast återvinns lokalt. Importerad plast måste uppfylla samma höga standarder som förväntas av lokala återvinningsföretag, både tekniskt och med motsvarande, lämpliga miljökontroller som krävs i Europa. Detta skulle resultera i enhetliga EU-deponiavgifter för att stimulera återvinning framför deponering”.
Vi har stränga regler gällande användningen av återvunnet material i kombination med livsmedel och det lägger så klart stora hinder för avsättningen av material. Livsmedelsindustrin är den största användaren av förpackningar totalt sett, och för plastindustrin är det en mycket viktig industri. Troligen måste reglerna för vad som får användas eller inte, lättas upp betydligt om vi ska nå cirkularitet.
Här kan du läsa hela Edward Kosiors inlägg i Packaging Europe.
