Producentansvar för förpackningar, EPR, kan snabbt kännas mer komplicerat än det behöver vara. Detta då reglerna skiljer sig mellan länder, olika aktörer har olika ansvar och rapporteringen kräver rätt data, men för de flesta företag går processen att bryta ned i några relativt tydliga och konkreta steg. Daniel Vaknine från företaget Gramta, ger råd om vad du bör ha koll på.
EPR står för Extended Producer Responsibility, eller utökat producentansvar. Grundprincipen är enkel: företag som sätter förpackningar på en marknad ska vara med och finansiera hanteringen av dem när de blir avfall.
Sedan den 12 augusti 2026 tillämpas också EU nya förpackningsförordning PPWR. Men det betyder inte att producentansvaret har blivit ett enda EU-system som till exempel VAT är. Registrering, producentansvarsorganisationer, rapportering och avgifter hanteras fortfarande i stor utsträckning land för land.
För ett svenskt företag som vill få ordning på sitt producentansvar är det därför enklast att börja från början.
1. Kartlägg var ni säljer
Börja inte med avgifterna eller lagarna, utan med marknaderna.
Lista de länder där företaget säljer eller planerar att sälja förpackade produkter. Ta med egen e-handel, marknadsplatser, import, export och försäljning till andra företag där det är relevant.
För ett företag som bara säljer i Sverige är detta relativt enkelt. För ett svenskt företag som även säljer till exempelvis Danmark, Tyskland och Frankrike blir det däremot fyra marknader att undersöka.
Det finns nämligen ingen EPR-registrering som automatiskt täcker hela EU. Samma produkt i samma förpackning kan därför innebära olika registreringar, rapporteringskrav och -format, samt olika avgifter beroende på vilket land den säljs i.
En bra första översikt behöver egentligen bara svara på tre frågor:
1. I vilka länder säljer vi?
2. Genom vilka försäljningskanaler?
3. Från vilket bolag sker försäljningen?
2. Ta reda på vem som har producentansvaret
Nästa steg är att avgöra vilket företag som faktiskt har producentansvaret. Det är inte nödvändigtvis företaget som tillverkar själva kartongen, flaskan eller burken. Ansvarsfördelningen beror bland annat på var företaget är etablerat, hur produkten kommer ut på marknaden och om försäljningen sker över landsgränser. Det är också viktigt att skilja på olika roller i de nya reglerna. Att vara producent inom EPR är inte samma sak som att vara manufacturer enligt PPWR. Ett företag kan vara båda, men rollerna medför olika skyldigheter.
För EPR är den praktiska frågan därför oftast: Vem sätter den här förpackningen eller förpackade produkten på den här marknaden?
Vid direktförsäljning till slutanvändare i ett annat EU-land kan producentansvaret exempelvis uppstå i destinationslandet. Att förpackningen köpts från en leverantör som själv följer reglerna innebär alltså inte automatiskt att det säljande företaget saknar ett eget ansvar.
I Sverige innebär producentansvaret bland annat att företaget ska anmäla sitt ansvar till Naturvårdsverket och ansluta sig till en godkänd producentansvarsorganisation.
3. Registrera er och välj producentansvarsorganisation
I Sverige finns i dag två godkända producentansvarsorganisationer, ofta förkortade PRO: Näringslivets Producentansvar (NPA) och TMResponsibility (TMR).
En producentansvarsorganisation tar ett finansiellt eller operativt ansvar för bland annat insamling och behandling av förpackningsavfall för sina anslutna producenter. Den ska däremot inte blandas ihop med Naturvårdsverket, som är tillsynsmyndighet och håller producentregistret.
Valet av organisation är också värt att titta närmare på. Avgifterna kan skilja sig beroende på material, förpackningstyp, användning och återvinningsbarhet. Därför kan det vara värdefullt att jämföra NPA:s och TMR:s EPR-avgifter innan man väljer var man ska avsluta sig, både de som rör sig med mängden material och, för små producenter, minimiavgifterna.
4. Bygg upp rätt förpackningsdata
När registreringen är klar blir EPR framför mycket av en data- och kalkyleringsfråga, givet att man vet de olika rapporteringsformaten i länderna man säljer i.
Företaget behöver veta hur mycket förpackningsmaterial det faktiskt sätter på marknaden. Det betyder att förpackningarna behöver delas upp i sina olika komponenter. En produkt kan exempelvis bestå av en glasflaska, plastkork och pappersetikett och dessutom skickas i en kartong med fyllnadsmaterial. Varje del har sitt eget material och sin egen vikt. Det mest praktiska är därför att bygga en förpackningsspecifikation på produkt- eller SKU-nivå. Registrera vilket material varje komponent består av och hur mycket den väger, och glöm inte de olika sorters emballage dessa skickas i. En mer detaljerad genomgång finns för den som vill se hur man samlar in förpackningsdata för EPR-rapportering.
Koppla sedan förpackningsinformationen till försäljningen i respektive land. Tänk på att EPR-rapporteringskraven kommer förändras markant de närmaste åren, samt att ha spara historisk data så du kan bevisa hur du räknat vid en eventuell granskning. För få produktartiklar i ett land är detta kanske inte så svårt i excel såvida man är bekväm med lagkraven, men det kan snabbt bli komplicerat. Då kan det vara bra med en extern och pålitlig tjänst, som till exempel Gramta.
Om 10 000 exemplar av en produkt säljs i ett nytt land ska företaget kunna räkna fram mängden papper, plast, glas, metall och andra relevanta material från produktinformationen och försäljningsdatan (återvinningsbarhet, plasttyp eller liknande)) utan att börja väga förpackningar på nytt inför varje rapportering
Det är också här det internationella perspektivet blir viktigt. Grunddatan om förpackningen kan vara densamma i hela Europa, men varje land eller PRO kan vilja att den klassificeras och rapporteras på olika sätt.
Målet bör därför vara en bra intern källa för förpackningsdata som kan användas för flera olika nationella rapporteringar, snarare än ett nytt fristående kalkylblad för varje land.
5. Rapportera, betala och spara underlagen
Till sist ska mängderna rapporteras och de aktuella avgifterna betalas. Detta görs vanligtvis kvartalsvis, men för vissa månadsvis eller årsvis.
Spara alltid underlaget bakom siffrorna: försäljningsvolymer, förpackningsvikter, materialklassificeringar, inlämnade rapporter, registreringsuppgifter och fakturor. Det gör nästa rapportering enklare och innebär att företaget kan förklara hur uppgifterna har räknats fram om frågor uppstår senare eller ni blir granskade.
Producentansvar är inte heller något man gör klart en gång för alla. Sortiment förändras, nya förpackningar tillkommer, försäljningen öppnar i nya länder och avgifter uppdateras. Det behöver därför bli en återkommande del av företagets vanliga processer.
Och om ni säljer utanför Sverige?
För svenska företag som växer internationellt är den viktigaste lärdomen att inte utgå från att den svenska lösningen följer med produkten över gränsen.
En svensk EPR-registrering täcker Sverige. Börjar företaget sälja direkt till kunder på andra europeiska marknader behöver producentansvaret kontrolleras även där. Registreringssystem, producentansvarsorganisationer, tröskelvärden, avgifter och rapporteringsrutiner kan skilja sig åt. För den som öppnar fler marknader finns därför mycket att vinna på att kontrollera EPR-reglerna land för land redan innan försäljningen startar.
Det betyder däremot inte att företaget behöver börja om helt från början varje gång. Har man redan byggt en bra struktur för sina produkter, materialvikter, försäljningsdata och dokument kan samma grunddata återanvändas och anpassas till respektive lands regler.
Det är egentligen det enklaste sättet att tänka på EPR: Kartlägg marknaderna. Ta reda på vem som har producentansvaret. Registrera er. Välj rätt producentansvarsorganisation. Samla bra förpackningsdata. Rapportera och spara underlagen. Görs det i denna ordning blir producentansvaret betydligt mindre mystiskt – både i Sverige och när verksamheten växer ut i Europa.
Om författaren: Daniel Vaknine är medgrundare till EPR-tjänsten Gramta och arbetar med företag som hanterar EPR för förpackningar och PPWR på flera europeiska marknader. Han skriver guider och artiklar om EPR, rapportering, producentansvarsorganisationer och gränsöverskridande förpackningskrav.
