Den breda allmänheten var riktigt engagerade i den partiella solförmörkelsen den 12 augusti. För förpackningsbranschen gällde något helt annat, den officiella starten för PPWR, som inte förmörkar industrin men i vilket fall lägger en skugga över den, fylld med frågor och nya krav på alla områden. Det är inte fel att säga att en ny tidsera har inletts för den europeiska förpackningsindustrin och frågorna är av naturliga skäl många. En del av dessa diskuterades samma dag i ett ”rundabordsmöte” under ledning av DS Smith samma dag med ett tjugotal personer närvarande, bland annat Packnews.
Det har pratats om PPWR (Packaging and Packaging Waste Regulation) under ganska lång tid och nu är det på allvar. Vad många förmodligen inte känner till är att det kan sägas vara i Sverige som allt startade när begreppet EPR, Extended Producer Responsibility) ha introducerats av den svenske miljöekonomiska forskaren Thomas Lindhqvist år 1990 i en rapport till det svenska Miljödepartementet. Lindhqvist definierade EPR som en miljöstrategi där producentens ansvar utökas till att omfatta hela produktens livscykel, särskilt återtagning, återvinning och slutligt omhändertagande när produkten blivit avfall. Det ledde bland annat till förpackningsavgiften som innebär att ju bättre och materialsmartare förpackning du sätter på marknaden, desto lägre blir avgiften. Här finns fundamentet till regelverket i EU. Principerna har blivit lag och detta gör att det kommer att hända mycket. Tom Johnsson, Category & Sourcing Manager North EMEA på DS Smith konstaterade att det här leder till en monumental utveckling av förpackningar från och med nu.
– Inledningsvis handlar det mycket, via artikel 5, om PFAS i förpackningarna. Det sätts nu upp tydliga gränsvärden för denna evighetskemikalie som används till exempel i livsmedelsförpackningar för att skapa barriärer, sade han.
– Sedan är det kraven på tungmetaller i tryckfärger och limmer till exempel.
et som redan finns i butikshyllorna får finnas kvar, det blir en stegvis förändring. Att ta bort PFAS lär, eller rättare sagt är, en grannlaga uppgift för industrin. Det kan vara svårt att undvika. Det kan komma till exempel via vatten. Reglerna säger dock att du inte aktivt kan tillsätta PFAS och det som så att säga kommer ”automatiskt” ska ligga under gränsvärdena. Problemet här är att det så här långt inte finns någon harmoniserad analysmetod som alla kan luta sig mot. Med andra ord kan mätresultat komma att skilja sig åt.
Samtidigt revideras definitionerna av begrepp som ”producent”, ”slutanvändare” och ”tillverkare”, vilket i vissa fall kan innebära att producentansvaret flyttas inom värdekedjan. Detta gäller exempelvis företag som importerar varor eller som förpackar och fyller produkter.
Vem är vi?
Det skapas nu ett landskap som blir lite rörigt, åtminstone innan allt har satt sig. Företag måste förstå vilken roll man har i värdekedjan och vilka data man måste ha koll på. När är man producent, när är man leverantör, när är man leverantör. Speciellt är detta frågor som oroar mindre företag. Det kommer att handla om mycket datainsamling i framtiden. Företag måste veta vem man är och vilken data man måste kunna leverera. Den som bygger bra data kommer att ha ett försprång.
Natali Qvarfort som är Näringspolitisk expert på Svensk Handel konstaterade att hon under snart ett år till närmare åttio procent jobbat med frågor kring PPWR och att det här med datainsamlingen är något man har fått hur många frågor som helst om. Det är något av ett lapptäcke just nu eftersom informationen som kommer ut är så knapphändig.
– Ska du göra affärer med andra EU-länder finns det för närvarande 27 olika tolkningar, konstaterade hon.
Vem håller koll?
En intressant fråga är vem som ska hålla koll på detta. Med erfarenhet från Producentansvaret vet vi att det var väldigt många ”freerunners” i systemet. Naturvårdsverket, som hade kontrollansvaret, erkände att man inte hade resurser för att komma åt alla. Tillsynsansvaret när det handlar om produktansvaret kommer troligen fortsatt att ligga på Naturvårdsverket som sedan vidare ut på kommunernas miljökontor. När det gäller avfallshanteringen är det länsstyrelse och kommuner som har ansvaret. Varje land ska utse en tillsynsmyndighet och det kommer så klart att bli Naturvårdsverket även om det inte är officiellt kommunicerat ännu enligt uppgifter på mötet.
Åsa Stenmarck från Naturvårdsverket var inte med på mötet, men på en mailfråga säger hon så är om läget.
”Vi har fått lite mer resurser, men inte tillräckligt om vi tänker att vi ska tillsyna alla. Vår nybildade enhet för detta arbetar också mycket med att automatisera tillsynen till exempel för att få tag på friåkare. Så där kanske vi kan komma rätt mycket längre bara genom det jobbet och att utvidga det till att se till att till exempel dokumentation finns på plats och rapporteras in till oss. Men att göra besök hos enskilda företag kommer vi inte kunna göra hur mycket som helst så som det ser ut nu”.
På frågan om friåkare konstaterar hon att det fortsatt kommer att kunna gå att smita ifrån det här ansvaret.
– Tidigare var det billigare att inte anmäla sig för Producentansvaret genom att i stället ta en sanktionsavgift. Nu försöker man hitta en balans som gör att det inte kommer att bli billigare att smita undan att anmäla sig till en Producentorganisation, sade Natali Qvarfort.
Företag som levererar från till exempel Kina måste ha en representant i Sverige som tar hand om avgifterna. Frågan är så klart hur det kommer att fungera.
Dyrare för konsument?
På en fråga om PPWR kommer att innebära att det blir dyrare för oss som konsumenter var svaret ”ja, absolut” från handelns representanter. Samtidigt konstaterade vice vd för Håll Sverige Rent i TV4 på morgonen, att han räknade med att handel om att lösa det utan att det ska bli några ökade kostnader för konsumenten. Det blir intressant att se vart det tar vägen.
En synpunkt som kom upp var att regelutvecklarna inom EU ofta har dålig insyn in vad som är möjligt att göra och vad vi som konsumenter förväntar oss. Vissa regler kan till exempel faktiskt leda till fler förpackningar på marknaden. Reglerna säger att det bara får finnas ett definierat tomrum i en förpackning. Om man då tänker sig att man ska sända flera produkter till en mottagare och måste för att de ska få plats, använda en förpackning med för mycket tomrum, kan det i stället bli så att man väljer att sända dem i tre förpackningar i stället för en. Speciellt kan det bli ett problem för mindre aktörer på marknaden.
Det kommer att komma så kallade delegerade akter som ska tydliggöra problem som detta, men frågan är när. Dessutom finns det övergångstider, men de är bara på några år, och det är tveksamt om tiden kommer att räcka till för att hantera det. Det tar tid att hitta nya förpackningslösningar och ibland krävs kanske även maskininvesteringar. Alla kanske behöver investera samtidigt och då blir det långa leveranstider.
Fantastiskt utmanande
Fredrik Johansson, Design & Innovation Manager North EMEA som jobbar med innovation och design på DS Smith, ser PPWR som fantastiskt utmanande. Nu kommer förpackningen mycket mer i fokus vid produktutvecklingen, den är ur designsynvinkel en del av produkten. ”Hur materialreducerar vi maximalt samtidigt som vi har koll på distributionskedjorna så att förpackningen gör det den främst är till för, att skydda innehållet”?
– Vi måste dessutom ha data och systemstöd för att det ska fungera.
– Vi får många frågor från både existerande och nya kunder om en förpackningslösning lever upp till PPWR.
En fråga som skapar frågetecken på marknaden är vad som definieras som en förpackning. Är till exempel den ryttare som håller ihop ett par strumpor eller ett band runt en kortlek en förpackning? Tydligen är det en tolkningsfråga som företagen själva får göra.
Enhetlighet
Branschen går som sagt in i ett nytt universum med väldigt många nya krav att uppfylla, på gott och på ont. En positiv sak är om det här verkligen implementeras rätt i alla länder, att vi får en enhetlighet, alla EU-länder måste implementera reglerna. Fram till nu har det varit minst sagt lite si och så med hur man använt kraven från EU och egna tolkningar har gjorts.
– Efterlevnad handlar om mer än att uppfylla lagkrav. Det handlar om att ge företag i Sverige och övriga EU den trygghet, transparens och dokumentation de behöver för att navigera i ett allt mer komplext regelverk, vilket i slutändan också gynnar konsumenterna. I takt med att PPWR ställer högre krav på spårbarhet och informationsdelning blir dokumentation en strategisk tillgång som stärker förtroendet genom hela värdekedjan, säger Alina Eva Arnelle, Head of Sustainability North EMEA på DS Smith och tillägger:
– PPWR är inte en enskild deadline. Det är en långsiktig omställning av hur förpackningar utformas, används och hanteras i hela Europa.
Följande sammanfattning av de kommande åren lånar vi från Håll Sverige Rent:
2026
Lagen träder i kraft i Sverige. Första stegen innebär främst förändringar för producenter som nu måste se över innehållet i förpackningar – exempelvis mängden PFAS och tungmetaller som är tillåten i livsmedelsförpackningar.
2027
Restauranger och kaféer som erbjuder take away måste tillåta att du som konsument tar med dig en egen behållare att fylla på mat eller dryck i.
2028
• Serveringsställen måste erbjuda återanvändbara förpackingar
Restauranger och kaféer som serverar färdiglagad mat eller dryck i förpackningar för take away ska erbjuda dig som konsument att få med dig den i en återanvändbar förpackning. Det här gäller redan för engångsmuggar och matlådor (som inte är helt i papper) i Sverige utifrån en svensk förordning, men i och med PPWR kommer alla typer av material och även mjuka förpackningar att omfattas.
• Gemensam märkning i hela EU
Både förpackningar och avfallskärl för förpackningsavfall ska ha en enhetlig märkning som visar materialets sammansättning så att det blir enklare för dig som konsument att källsortera. Det innebär i praktiken att alla förpackningar ska ha en märkning om hur de ska sorteras, att märkningen kommer att vara samma på förpackningen som på avfallskärlet och att det kommer att vara likadant i hela EU.
2030
• Plastpåsar för frukt och grönt förbjuds
Det mycket tunna plastpåsarna för frukt och grönt förbjuds helt under 2030. Detta eftersom EU anser att det finns stor risk att plastpåsarna blir skräp som hamnar i havet.
• Plast för att bunta flerpack förbjuds
Från och med 2030 blir det inga mer inplastade trepack majs eller sexpack öl. Omslagsplast för att bunta varor som flerpack förbjuds nämligen helt för flera typer av drycker och konserver.
• Inga engångsplastförpackningar för dig som äter på plats
Om du beställer mat eller dryck på en restaurang, ett kafé eller snabbmatsställe och ska äta på plats kommer du inte längre att få den serverad i engångsplastförpackningar. Från 2030 blir det nämligen förbjudet att servera mat och dryck som konsumeras på plats i engångsplastförpackningar. Det gäller även de små plastförpackningarna för ketchup, dressing och kryddor.
• Ta med egna burkar och fyll på i butiken
När du handlar i större butiker kommer du att se fler påfyllningsstationer för både livsmedel och andra produkter. Butikerna ska avsätta 10 % av försäljningsytan till detta, vilket gör det enklare för dig att fylla på exempelvis tvättmedel, pasta eller snacks i egna behållare istället för att köpa förpackade produkter.
• Frukt och grönt – utan plast
Många frukter och grönsaker säljs idag i plastförpackningar, nät eller plastpåsar i storpack. Men från 2030 förbjuds engångsplast för frukt och grönt som säljs i samlade förpackningar under 1,5 kg – särskilt när syftet inte är att förlänga hållbarheten. Det innebär att du kommer att se färre plastpåsar med exempelvis äpplen och färre citrusfrukter i plastnät.
• Inga fler små schampoflaskor på hotell
Hotellens små engångsflaskor med schampo, hudlotion och andra hygienprodukter kommer att försvinna. Istället kan du förvänta dig större fasta dispensers eller andra hållbara alternativ.
Framtiden är med andra ord spännande och utmanande. Packnews kommer naturligtvis att följa utvecklingen och rapportera om ”pros and cons”.
