Den 4 mars nådde Europeiska rådet och Europaparlamentets företrädare en provisorisk politisk överenskommelse om ett förslag till förordning om förpackningar och förpackningsavfall. Syftet är att tackla ökningen av förpackningsavfall som genereras i EU, samtidigt som den inre marknaden för förpackningar harmoniseras och den cirkulära ekonomin stärks. Så här säger man i ett pressmeddelande om överenskommelsen.
Förslaget tar hänsyn till förpackningens hela livscykel. Den fastställer krav för att säkerställa att förpackningar är säkra och hållbara, genom att kräva att alla förpackningar är återvinningsbara och att förekomsten av oroande ämnen minimeras. Det fastställer också krav på harmonisering av märkning för att förbättra konsumentinformationen. I linje med avfallshierarkin syftar förslaget till att avsevärt minska uppkomsten av förpackningsavfall genom att fastställa bindande mål för återanvändning, begränsa vissa typer av engångsförpackningar och kräva att ekonomiska aktörer minimerar förpackningen som används.
Den överenskommelse som nåddes i dag är provisorisk, i väntan på formellt antagande av båda institutionerna.
Huvuddelar i avtalet
Hållbarhetskrav och återvunnet innehåll i förpackningar
Texten i det provisoriska avtalet bibehåller de flesta hållbarhetskraven för alla förpackningar som släpps ut på marknaden och de överordnade målen som föreslagits av kommissionen.
Den stärker kraven på ämnen i förpackningar genom att införa en begränsning för marknadsplacering av förpackningar i kontakt med livsmedel som innehåller per- och polyfluorerade alkylämnen (PFAS) över vissa tröskelvärden. För att undvika överlappning med andra delar av lagstiftningen gav medlagstiftarna kommissionen i uppdrag att bedöma behovet av att ändra denna begränsning inom fyra år efter det att förordningen började tillämpas.
Det provisoriska avtalet upprätthåller de överordnade målen för 2030 och 2040 för minsta möjliga återvunnet innehåll i plastförpackningar. Medlagstiftarna enades om att undanta komposterbara plastförpackningar och förpackningar vars plastkomponent representerar mindre än 5 procent av förpackningens totala vikt från dessa mål. Kommissionen kommer att behöva se över genomförandet av 2030-målen och bedöma genomförbarheten av 2040-målen. Avtalet uppmanar också kommissionen att, tre år efter förordningens ikraftträdande, utvärdera den tekniska utvecklingen av biobaserade plastförpackningar och att, på grundval av den bedömningen, fastställa hållbarhetskrav för biobaserat innehåll i plastförpackningar.
De nya reglerna skulle minska onödiga förpackningar genom att sätta ett maximalt tomutrymmesförhållande på 50 procent i grupperade transport- och e-handelsförpackningar, och kräva att tillverkare och importörer säkerställer att vikten och volymen på förpackningarna minimeras, förutom för skyddade förpackningsdesigner (förutsatt att detta skydd var i kraft redan vid dagen för förordningens ikraftträdande).
Återanvändningsmål och återfyllningsskyldigheter
I texten fastställs nya bindande återanvändningsmål för 2030 och vägledande mål för 2040. Målen varierar beroende på vilken typ av förpackning som används av operatörerna: alkoholhaltiga och alkoholfria drycker (exklusive vin och aromatiserade viner, mjölk och andra ömtåliga drycker), transport- och försäljningsförpackningar (exklusive förpackningar som används för farligt gods eller storskalig utrustning och flexibla förpackningar i direkt kontakt med livsmedel) och gruppförpackningar. Kartongförpackningar är också generellt undantagna från dessa krav.
Avtalet inför ett allmänt förnybart femårigt undantag från uppnåendet av återanvändningsmålen under särskilda villkor, inklusive att:
• det undantagande medlemslandet överskrider återvinningsmålen med 5 procentenheter som ska uppnås till 2025 och förväntas överskrida återvinningsmålen för 2030 med 5 procentenheter
• den undantagande medlemsstaten är på väg att uppnå sina mål för förebyggande av avfall
• operatörerna har antagit en plan för förebyggande och återvinning av avfall som bidrar till att uppnå de mål för förebyggande och återvinning av avfall som anges i förordningen
De nya reglerna undantar också mikroföretag från att uppnå dessa mål och inför möjligheten för ekonomiska aktörer att bilda pooler med upp till fem slutliga distributörer för att nå målen för återanvändning inom drycker.
Lagstiftarna fastställde en skyldighet för take-away-företag att erbjuda kunderna möjligheten att utan extra kostnad ta med sina egna behållare som ska fyllas med kalla eller varma drycker eller färdiglagad mat. Dessutom måste take-away-aktiviteter senast 2030 erbjuda 10 procent av produkterna i förpackningsformat som är lämpliga för återanvändning.
Pantsystem
Enligt de nya reglerna måste medlemsstaterna senast 2029 säkerställa separat insamling av minst 90 procent per år av engångsplastflaskor och dryckesbehållare av metall. För att uppnå det målet måste de sätta upp pantsystem (DRS) för dessa förpackningsformat. Minimikraven för DRS kommer inte att gälla för system som redan fanns före förordningens ikraftträdande, om systemen i fråga uppnår 90 procentmålet till 2029.
Lagstiftarna enades om att lägga till ett undantag från kravet på att införa en DRS för medlemsstaterna om de når en separat insamlingsgrad på över 80 procent år 2026 och om de lämnar in en genomförandeplan med en strategi för att uppnå det övergripande insamlingsmålet på 90 procent.
Restriktioner för vissa förpackningsformat
De nya reglerna inför begränsningar för vissa förpackningsformat, inklusive engångsplastförpackningar för frukt och grönsaker, för mat och dryck, smaktillsatser, såser inom HORECA-sektorn, för små kosmetiska och toalettartiklar som används inom boendesektorn (till exempel schampo eller hudlotionflaskor), och för mycket lätta plastpåsar (till exempel de som erbjuds på marknader för bulklivsmedel).
Nästa steg
Det provisoriska avtalet kommer nu att överlämnas till medlemsländernas företrädare inom rådet (Coreper) och till parlamentets miljöutskott för godkännande. Om texten godkänns måste den formellt antas av båda institutionerna, efter översyn av jurister/lingvister, innan den kan publiceras i EU:s officiella tidning och träda i kraft. Förordningen kommer att tillämpas från och med 18 månader efter ikraftträdandet.
Bakgrund
Förpackningsproduktion och hantering av förpackningsavfall är en ekonomiskt komplex och viktig sektor som genererar en total omsättning på 370 miljarder euro i EU. Som sådan spelar den en betydande roll och har potential att omvandla Europa till en ren, hållbar, cirkulär ekonomi, i linje med The European Green Deal. Men även om återvinningsgraden har ökat i EU, växer mängden avfall som genereras från förpackningar snabbare än den mängd som återvinns. Under det senaste decenniet har mängden förpackningsavfall ökat med nästan 25 procent och förväntas öka med ytterligare 19 procent till 2030 om inga åtgärder vidtas. För plastförpackningsavfall är den förväntade ökningen 46 procent till 2030.
EU:s nuvarande förpacknings- och förpackningsavfallsdirektiv antogs första gången 1994 och har reviderats flera gånger. Den fastställer regler för EU:s medlemsländer för att säkerställa att de förpackningar som släpps ut på EU-marknaden uppfyller vissa krav och att vidta åtgärder för att förebygga och hantera förpackningsavfall, för att nå återvinningsmål för olika typer av förpackningsavfall. Flera bedömningar av direktivet har dock visat att det inte har lyckats minska förpackningarnas negativa miljöpåverkan.
Mot denna bakgrund lade kommissionen i november 2022 fram ett förslag till förordning om förpackningar och förpackningsavfall som skulle ersätta det befintliga direktivet. Parlamentet och rådet antog sina ståndpunkter om förslaget till förordning i november respektive december 2023.
