Den 18 december nådde Europeiska unionens råd en överenskommelse (”allmän strategi”) om ett förslag till förordning om förpackningar och förpackningsavfall. Syftet är att tackla ökningen av förpackningsavfall som genereras i EU, samtidigt som den inre marknaden för förpackningar harmoniseras och den cirkulära ekonomin stärks. Vi väljer att publicera en översättning av hela pressreleasen som sändes ut efter mötet.
Förslaget tar hänsyn till förpackningens hela livscykel. Den fastställer krav för att säkerställa att förpackningar är säkra och hållbara, genom att kräva att alla förpackningar är återvinningsbara och att förekomsten av diskutabla ämnen minimeras. Den ställer också upp märkningskrav för att förbättra konsumentinformationen. I linje med avfallshierarkin syftar förslaget till att minimera uppkomsten av förpackningsavfall genom att fastställa bindande återanvändningsmål, begränsa vissa typer av engångsförpackningar och kräva att ekonomiska aktörer minimerar förpackningen som används.
När förpackningen väl blir avfall syftar förslaget till att säkerställa att förpackningar samlas in, sorteras och återvinns till högsta möjliga standard. För detta ändamål fastställer det kriterier för systemen för utökat producentansvar och fastställer bestämmelser om avfallshantering, samtidigt som det säkerställs att medlemsstaterna har tillräcklig flexibilitet för att upprätthålla befintliga välfungerande system.
Den allmänna inriktningen kommer att fungera som ett mandat för förhandlingar med Europaparlamentet om den slutliga utformningen av lagstiftningen.
De viktigaste ändringarna godkända av rådet
Rådets text skapar en balans mellan att behålla förslagets ambition att minska och förhindra uppkomsten av förpackningsavfall och att ge medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet i genomförandet av förordningen.
Förordningens räckvidd
Rådet behöll omfattningen av kommissionens förslag, som omfattar alla förpackningar, oavsett material som används, och allt förpackningsavfall, oavsett ursprung (inklusive industri, tillverkning, detaljhandel, hushåll).
Hållbarhetskrav och återvinningsbara förpackningar
Texten i den allmänna strategin bibehåller de flesta hållbarhetskraven för alla förpackningar som släpps ut på marknaden och de överordnade målen som föreslagits av kommissionen.
Den stärker kraven på ämnen i förpackningar genom att uppmana kommissionen, med hjälp av Europeiska Kemikaliemyndigheten, att senast 2026 utarbeta en rapport om förekomsten av oroande ämnen i förpackningar, för att avgöra om de negativt påverkar återanvändning eller återvinning av material eller påverka kemikaliesäkerheten.
Rådet ändrade förslaget om återvinningsbara förpackningar. Samtidigt som de hävdar att alla förpackningar som släpps ut på marknaden måste vara återvinningsbara enligt förslaget från kommissionen, kom medlemsstaterna överens om att förpackningar kommer att anses återvinningsbara när de är utformade för materialåtervinning och när förpackningarna kan samlas in, sorteras och återvinnas separat i stor skala (den det senare villkoret kommer att gälla från år 2035).
Det allmänna tillvägagångssättet upprätthåller huvudmålen för år 2030 och år 2040 för minsta möjliga återvunnet innehåll i plastförpackningar. Senast år 2034 måste kommissionen se över genomförandet av 2030-målen och bedöma genomförbarheten av 2040-målen.
Rådet enades också om att tepåsar och klibbiga etiketter på frukt och grönsaker måste vara komposterbara, vilket innebär att medlemsstaterna kan kräva att andra förpackningar (t ex kaffekapslar och tunna plastbärkassar) ska vara komposterbara under specifika förutsättningar.
De nya reglerna skulle minska onödiga förpackningar genom att kräva att tillverkare och importörer ser till att vikten och volymen på förpackningarna minimeras, med undantag för skyddade förpackningsdesigner.
Mål för minskning av förpackningsavfall
I linje med kommissionens förslag fastställer den allmänna strategin övergripande mål för att minska förpackningsavfall, baserat på 2018 års kvantiteter: 5 procent till år 2030, 10 procent till år 2035 och 15 procent till år 2040. Dessa mål kommer att bli föremål för en översyn av kommissionen åtta år efter förordningens ikraftträdande.
Rådet införde en möjlighet för medlemsstaterna att fastställa förebyggande åtgärder för förpackningsavfall som överskrider de ovan nämnda minimimålen.
Återanvändbara förpackningar och återanvändningsmål
Rådet bibehöll kommissionens kriterier för att definiera återanvändbara förpackningar, genom att införa ett minsta antal turer eller rotationer i användningen, med ett lägre minsta antal rotationer för kartong på grund av de olika egenskaperna hos detta material.
Texten anger nya mål för återanvändning och återfyllning för år 2030 och år 2040. Olika mål gäller för stora hushållsapparater, take-away-förpackningar för mat och dryck, alkoholhaltiga och alkoholfria drycker (exklusive vin), transportförpackningar (exklusive förpackningar som används för farligt gods eller storskalig utrustning och flexibla förpackningar i direkt kontakt med livsmedel) och samlingsförpackningar. Även kartongförpackningar är undantagna från dessa krav. En ny möjlighet har införts för ekonomiska aktörer att bilda pooler för att nå målen för återanvändning av drycker.
Rådet krävde att kommissionen skulle se över 2030-målen och på grundval av detta bedöma målen för år 2040 och de undantag som anges i bestämmelsen.
System för pantbaserade returer (DRS)
Enligt de nya reglerna måste medlemsländerna senast år 2029 säkerställa separat insamling av minst 90 procent årligen av engångsplastflaskor och dryckesbehållare av metall. För att uppnå detta mål måste de sätta upp pantretursystem (DRS) för dessa förpackningsformat. Minimikraven för DRS kommer inte att gälla för system som redan fanns före förordningens ikraftträdande, om systemen i fråga uppnår 90 procentsmålet till år 2029.
Rådet lade till ett undantag från kravet på att införa en DRS för medlemsländer med en andel av separat insamling över 78 procent som uppnåtts år 2026.
Restriktioner för vissa förpackningsformat
De nya reglerna inför begränsningar för vissa förpackningsformat, inklusive engångsplastförpackningar för frukt och grönsaker, för mat och dryck, smaktillsatser, såser inom HORECA-sektorn och för små kosmetiska och toalettartiklar som används inom hotellsektorn (t.ex. schampo eller flaskor för bodylotion).
Rådet införde möjligheten för medlemsstaterna att under vissa omständigheter fastställa undantag, bland annat för ekologisk frukt och ekologiska grönsaker.
Övriga bestämmelser
Andra ändringar som godkänts av rådet inkluderar ytterligare förtydliganden av märkningen av förpackningar, som säkerställer att konsumenterna är välinformerade om förpackningens materialsammansättning och om hur de ska bortskaffas när de blir avfall. Rådet införde också viss flexibilitet för att ta hänsyn till de märkningssystem som redan finns i vissa medlemsstater.
Dessutom bibehöll rådet de flesta av skyldigheterna för operatörer, tillverkare, importörer och distributörer som anges i kommissionens förslag. Det förstärkte skyldigheterna för leverantörer av logistiska tjänster för att säkerställa att producenter som använder sådana tjänster inte undviker sina skyldigheter med utökat producentansvar (EPR).
Rådet förlängde tillämpningsdatumet för förordningen till 18 månader efter dess ikraftträdande
Nästa steg
Den allmänna riktlinjen kommer att fungera som rådets mandat för förhandlingar med Europaparlamentet om den slutliga utformningen av lagstiftningen. Resultatet av förhandlingarna måste formellt antas av rådet och parlamentet.
Bakgrund
Förpackningsproduktion och hantering av förpackningsavfall är en ekonomiskt komplex och viktig sektor som genererar en total omsättning på 370 miljarder euro i EU. Som sådan har den en betydande roll och potential när det gäller att omvandla Europa till en ren, hållbar, cirkulär ekonomi, i linje med den europeiska gröna avtalen. Men även om återvinningsgraden har ökat i EU, växer mängden avfall som genereras från förpackningar snabbare än återvinning. Under det senaste decenniet har mängden förpackningsavfall ökat med nästan 25 procent och förväntas öka med ytterligare 19 procent fram till år 2030 om inga åtgärder vidtas. För plastförpackningsavfall är den förväntade ökningen 46 procent till år 2030.
EU:s nuvarande förpacknings- och förpackningsavfallsdirektiv antogs första gången år 1994 och har reviderats flera gånger. Den fastställer regler för EU:s medlemsländer för att säkerställa att de förpackningar som släpps ut på EU-marknaden uppfyller vissa krav och att vidta åtgärder för att förebygga och hantera förpackningsavfall för att nå återvinningsmål för olika typer av förpackningsavfall. Flera bedömningar av direktivet har dock visat att det inte har lyckats minska förpackningarnas negativa miljöpåverkan.
Mot denna bakgrund lade kommissionen i november år 2022 fram ett förslag till förordning om förpackningar och förpackningsavfall som skulle ersätta det befintliga direktivet. Europaparlamentet antog sin ståndpunkt om den föreslagna förordningen vid plenarsessionen den 22 november år 2023. De två institutionerna kommer att inleda förhandlingar om den slutliga utformningen av lagstiftningen under det belgiska ordförandeskapet.
