När Drupa öppnade dörrarna för några veckor sedan var det åtta år sedan mässan arrangerades senast. En pandemi kom emellan. Nu har besökssiffrorna kommit och de var säkert en besvikelse för Messe Düsseldorf.
Pandemins påverkan under några år slog hårt mot mässverksamheten generellt. Många mässarrangörer hade anledning att vara nervösa. Stängda hallar och ingen verksamhet påverkade så klart ekonomin påtagligt. År 2020 skulle Drupa har varit tillbaka, men så blev det inte, det hann alltså gå åtta år mellan arrangemangen. Kanske kunde man förvänta sig ett uppdämt behov, eller en lust, att åter få besöka Drupa, men behovet visade sig vara mindre än väntat. År 2016 var 260 000 besökare på plats, i år kom 170 000 från 174 länder, ett dramatiskt tapp på 90 000 eller 35 procent med andra ord och en siffra som låg långt under Messe Düsseldorfs försiktiga förväntningar på 200 000. Samtidigt rapporterar mässan att utställarna i många fall var mycket positiva till mässan och att många affärer gjordes. Konstigt vore det kanske annars med tanke på att det hunnit gå åtta år. Och kanske är det ”rätt” personer som fortsatt kan åka på mässorna.
Förra året gjorde interpack comeback och då minskade besökarantalet med 27 500 till 142 000 jämfört med år 2017, en minskning med cirka 16 procent.
Jättemässornas storlek är fortfarande jättelika, men besöksmässigt minskar intresset. Är det ett tillfälligt tapp efter pandemin eller är det en trend som kommer att hålla i sig? Har branscherna insett att man klarar sig rätt bra utan att besöka mässorna, eller åtminstone att det går bra att sända färre antal anställda?
Här pratar vi om de stora, internationella mässorna. Samtidigt kan det vara så att mer lokala, lite mindre mässor gynnas. Kostnaderna och tidsåtgången för att sända en medarbetare till en sådan mässa är oftast väldigt liten i förhållande till jättemässorna, och samtidigt är det en sätt att uppmuntra personalen och få feedback in i organisationen.
Ett annat orosmoment för mässorna kan vara kostnader och miljöaspekter. På årets Drupa hade inte en maskinjätte som Bobst mer än en konceptmaskin på plats. Redan år 2020 sade man att man skulle sluta sända hundratals ton stål till mässorna, svårt att motivera inte minst miljömässigt. Man menar att de flesta vet vad deras pressar kan och att det är onödigt att ta dem till mässan. Så klart finns det en ekonomisk aspekt också även om man inte talar lika högt om det. Om det skulle vara starten på en trend vore det ytmässigt en mardröm för mässarrangörerna. De har onekligen en del att fundera på inför framtiden.
