KTH-forskare har under tre år arbetat med att få robotar att prata sinsemellan. Nu har projektet gått i mål och forskarna har utvecklat teknik som gör att robotar kan kommunicera via kroppsspråk och på så sätt samarbeta och hjälpa varandra. Många som idag tänker på robotar kanske ser framför sig en industrirobot som står och monterar olika delar eller en maskin från filmens värld. Sinnebilden är för det mesta en robot som agerar på egen hand.

För KTH-forskaren och universitetslektor Dimos Dimarogonas, Reconfig-projektets koordinator, tillhör det scenariot dåtiden. Han och de andra kollegorna i forskningsprojektet jobbar sedan tre år tillbaka med robotar som både kommunicerar och hjälper varandra.

– Vår forskning går ut på att utveckla ett tekniskt system där ett antal robotar ingår, och som i realtid klarar av att koordinera dessa robotar, få dem att prata med varandra och samarbeta. Det kan handla om att robotarna identifierar intressanta objekt i omgivningen, objekt som sedan tidigare kan vara okända för dem. Men robotarna kan också förflytta dessa objekt, säger Dimos Dimarogonas.

Kommunikationen sker via olika gester och genom att robotarna helt enkelt pekar på saker. Att lära robotarna kommunikation och samarbete finns det flera goda skäl till att göra.

– Den viktigaste anledningen är att fler robotar än en mer effektivt och snabbare kan utföra en uppgift. Sedan är det förstås så att två eller fler robotar kan klara av en uppgift som endast en robot helt enkelt inte fixar, exempelvis tunga lyft där ett objekt ska bäras en sträcka. Detta möjliggör att fler robotar i realtid kan ansluta sig för att lösa en uppgift under resans gång, baserat på vad som händer, säger Dimos Dimarogonas.

Detta ger flexibla och dynamiska robotar som agerar mycket mer likt människor. Robotar som klarar av att hela tiden stå inför nya valmöjligheter och är kompetenta nog att fatta beslut.

Hur ser då en verklig situation ut? Jo, exempelvis kan robot A notera ett objekt som roboten behöver flytta från en punkt en annan. Problemet är bara att just denna robot saknar en arm och en hand, och därför inte kan fullfölja uppgiften. Robot A pratar då med robot B, som har just en arm och kan förflytta saker. Robot A talar sedan om för robot B vad som ska göras, varpå robot B gör detta.

Leder ert forskningsresultat även fram till ett bättre samarbete mellan människor och robotar?

– Nu har interaktionen mellan robotar och människor inte varit föremål för vår forskning i detta projekt. Robotarnas förmågor när det kommer till planering av arbetsuppgifter och kommunikation kan i framtiden absolut leda till bättre och mer effektiv interaktion människor och robotar emellan, säger Dimos Dimarogonas.

Så kallad ”Multi-robot coordination”, att koordinera multipla robotar och få dem att samarbeta samt kommunicera, är ett populärt forskningsämne. Inom ramen för Reconfig jobbar forskarna specifikt med att kombinera kort- och långsiktig robotinteraktion med så väl snabba beslut som mer långsiktiga planer och strategier över tid. Reconfig är ett forskningsprojekt på EU-nivå som startade under 2013 och som slutförs nu i maj 2016.