Intern logistik i form av transportörsystem med kedjebanor av plast är väl något av en norm i dag. Det är nog inte så välkänt att det är en svensk uppfinning från 1960-talet som lade grunden för det. Bakgrunden finns i Kungälvsföretaget Carryline, ett företag som kan notera en kraftig tillväxt trots att vi befinner oss i en lågkonjunktur. Nya lokaler behövs för att man ska kunna effektivisera produktionen och ta hand om alla order. Packnews har hälsat på hos företaget och träffat Henrik Eriksson som är CEO och Björn Eriksson som är marknadschef. Samma efternamn, och ja, Carryline är ett familjeföretag.
Carryline säger på sin hemsida att man ska ” utveckla, tillverka och marknadsföra transportörsystem samt därmed skapa lösningar som bidrar till en effektivare tillverkningsindustri” och det lyckas man uppenbarligen mycket bra med. Konjunkturen är svag, men Carryline har bara sedan början av året vuxit omsättningsmässigt med runt trettio procent till en omsättning på etthundratjugo miljoner kronor. Det är svårt att klaga på sådana siffror, men en stark tillväxt för också med sig vissa problem som vi återkommer till.
Det var Björn och Henriks morfar, Ulf Henrekson som år 1963 startade en konsultbyrå Kungälvs Ingenjörsbyrå, med siktet inställt på att hjälpa företag att bygga interna logistiklösningar. Han kom efter ett tag att utveckla plastkedjetransportören som löpte i en aluminiumprofil. Fram till dess hade det alltid handlat om metalltransportörer och plastalternativet i kombination med aluminiumprofiler väckte uppmärksamhet. Riktig fart tog detta under 70-talet när jätten SKF såg fördelarna i att använda de här banorna mellan sina maskiner. Det innebar att de kom att användas på en global basis i SKFs fabriker.
– Det gick väldigt bra, till och med så bra att SKF insåg att det här borde man kunna göra själva vilket man också gjorde. Många har säkert hört talas om Flexlink som blev varunamnet och senare även ett företag, berättar Henrik.
– Det skedde i början av 80-talet och det blev en tuff tid för företaget. Vår största och nästan enda kund, lämnade oss och där ser man faran av att vara för beroende av en kund.
– Ska man hitta något positivt så fick den här lösningen global spridning via SKF och vi kunde börja hitta andra marknader steg för steg. Trots allt fanns det marknad på så många andra håll än bara inom kullager. SKF sålde sedan Flexlink och nu är vi tillbaka i samarbete med dem och allt det där är historia.
– Vi kan konstatera att Kungälvs Ingenjörsbyrå var ett för litet företag för att svara upp mot SKF. Morfar var dock otvivelaktigt uppfinnare av systemet och det fick han dessutom senare en kunglig utmärkelse för.
Björn och Henrik är barnbarn till grundaren Ulf. Mamma Marianne som tog över tillsammans med sin bror Dag jobbar fortfarande kvar i företaget.
Något av en revolution
Innan Ulf Henreksons konstruktion handlade det mycket om stål och tunga grejor. Genom att gjuta delarna i banan av acetalplast, och använda extruderade aluminiumprofiler skapades något av en revolution. Det blev lägre vikter, lättare rengöring och tystare banor. Idag jobbar man både aluminium- och rostfriaprofiler beroende på användningsområde, men större delen är aluminium. En stor del av försäljningen går till livsmedelsföretag och där är förhållande krävande och det krävs ofta rostfritt stål.
Carryline är ett företag som gör det mesta själv. Redan från början investerade man in en egen formspruta och började spruta plastdetaljerna. Det skedde, som i så många andra fall, i källaren och formsprutan fick monteras ner för att man skulle få in den.
– Formsprutningen har gått som en röd tråd i företaget genom alla år och i dag har vi ett tiotal maskiner i storlekar upp till 150 ton låskraft, plus ett antal robotar, berättar Björn Eriksson och tillägger att de körs 24/7. De bredaste kedjorna är tvåhundratjugo millimeter. Med egen formsprutning får vi stor flexibilitet och även möjlighet att kunna kundanpassa produkter.
– Aluminiumprofiler producerar vi naturligtvis inte själva, men de tillverkas i egendesignade verktyg vilket ger oss möjlighet att skräddarsy utformningen. Det här skiljer oss rejält från andra företag. Vi är unika med vår kontroll genom den egna tillverkningen och kan alltid erbjuda snabba leveranser.
– Man kan se på de här systemen lite som ett Meccano där man bygger banorna. Våra återförsäljare gör egna ritningar och beställer komponenter från oss eller så har de egna lager.
– Dessutom har vi en egen designavdelning med sex konstruktörer. De jobbar ofta med utmaningen att få in mycket på en yta som mer eller mindre inte finns. Det har blivit mycket populärt med våra spiraltransportörer som tar upp godset i taket.
– Spiraltransportörerna har en tekniskt bra lösning till ett konkurrenskraftigt pris. Förr jobbade man mycket med hissar som var både dyrare och krångligare.
Carrylines banor är i första hand avsedda för lättgods, upp till femton kilo och inom det spannet finns det mängder med användningsområden. Livs- och läkemedelsindustrin är exempel.
– Vi brukar säga att i princip allt du hittar i en ICA Maxibutik kan transporteras på våra system, säger Björn Eriksson.
– Däremot är vi inte så inne på e-handelssidan. De har oftast produkter av mycket varierande storlek medan våra banor främst används med fasta mått och definierade produkter.
Tog fart på 90-talet
Det var under 90-talet som verksamheten tog fart på riktigt och man började exportera. Under lång tid var Sydkorea den största exportmarknaden där kunderna snabbt insåg värdet av de här lösningarna. Det var också på 90-talet som Kungälvs Ingenjörsbyrå blev Carryline. Det gamla namnet var naturligtvis inte enkelt att använda utomlands. Många kontakter har knutits på mässor genom åren. Interpack är viktig för de internationella kontakterna, Scanpack har man varit en del av genom alla år undantaget den första mässan år 1964. Där odlar men främst sina existerande kontakter, en nog så viktig uppgift.
– Asien är fortfarande en intressant marknad, vi levererar kvalité och det har man insett i de länder, men i nu är det mer som går till länder som Tyskland och Holland och de nordiska länderna, säger Henrik Eriksson.
– I USA har vi en återförsäljare och ett lager som vi etablerade under president Trumps första presidentperiod när det också var tal om tullar och vi har dessutom ett lager i Luxemburg för att kunna agera snabbt på kontinenten om något händer en kund.
Cirka hälften av försäljningen hämtar man hem på den svenska marknaden. Återförsäljare finns i ett femtontal länder. År 2024 gick exporten till ett sextiotal länder, men i en hel del fall i form av indirekt export via maskintillverkare.
Maskintillverkare viktiga
Vid sidan av leveranser direkt till produkttillverkare levererar Carryline mycket till maskinbyggare.
– Via den typen av kunder får vi en bra känsla för hur marknaden ser utoch för närvarande verkar det vara positivt. De maskinbyggare vi har kontakt med har i de flesta fall fullt upp att göra.
– Det känns som att pengar inte är problem ute på marknaden, det är snarare möjligheterna att få lov att använda dem som bromsar lite. Vi ser därför en bra framtid.
Nu känns det ju inte som att Carryline behöver söka en ljusare framtid. Med en ökning på trettio procent sedan nyår har man ju så att säga redan vunnit. Men tillväxt ger också problem.
– För oss handlar det både om produktionsytor och personell kapacitet, säger Björn Eriksson. Vi är fyrtiosju anställda idag plus några inhyrda och många av våra anställda har varit med ända sedan 80-talet.
– En stor del av vår framgång ligger i att vi är så flexibla och har allt i egna händer plus då vår mycket skickliga personal som har hög kompetens. Det är en enorm fördel. Dessutom levererar vi mycket till livsmedelsindustrin och den är inte så konjunkturkänslig.
Större produktionsytor
Carryline har steg för steg utökat produktionsytorna genom åren, och varje gång tänkt att nu har vi ytor så vi klarar oss. Då har man tänkt fel och nu behöver man större monteringsytor. Formsprutorna står i vägen.
– Vi kan inte bygga till mer där vi finns nu, men då har vi haft turen att ett grannföretag var villiga att sälja en lokal till oss. Vi har köpt lokalerna och får tvåtusen sexhundra kvadrat till vårt förfogande och därmed större produktionsytor.
– Vi räknar med att fortsätta vår tillväxtresa men jag tror kanske inte vi ska hoppas på att fortsätta växa med trettio procent per år. Vad vi kan se nu är att vi trots allt har ett fortsatt högt tryck och många offerter för det kommande halvåret ute, säger Henrik Eriksson.
