Synpunkterna i den här texten är artikelförfattarens. Henric Wahlgren är Sustainability Manager på PacsOn och kommenterar här EUDR, avskogningsförordningen inom EU.
EU:s avskogningsförordning, EUDR, som syftar till att minska avskogning från skog som konverterats till jordbruk, var tänkt att implementeras till årsskiftet, sedan kom förslaget att skjuta upp implementeringen med ett år, för att sedan ändras till att implementeras igen till årsskiftet. Fast nu med en så kallad ”regellättnad”. För andra året i rad kommer krav från styrande håll att skjuta upp implementeringen, eller göra grova förändringar av regelverket precis innan reglerna ska träda i kraft. Detta är tydliga indikationer på att regelverket, som det ser ut och är tänkt att fungera, är ett illa ihopsatt förslag med stora kostnader och administration för väldigt lite nytta.
Syftet med avskogningsförordningen är som sagt att begränsa avskogningen av världens skogar genom att göra det olagligt att placera produkter (så som trä, träbaserade produkter, kött, kakao, läder, soja, kaffe m.m.) på EU:s inre marknad som kommer från skog som konverterats till jordbruk. Sättet att uppnå detta är att skapa spårbarhet på produkter så att vi alla inte bara kan ta reda på varifrån råvaran kommer utan även se att produkten inte bidragit till avskogning.
Själva grundtanken är fantastiskt viktig, därom råder inget tvivel, men redan grundformuleringen är problematisk eftersom det endast är skog som konverteras till jordbruk som täcks in av lagen. Alltså, infrastruktur som vägar, p-platser, bostäder m.m. är inte avskogning. Kalavverkning med återplantering är heller inte avskogning eftersom skogen får växa upp igen. Det är den permanenta konverteringen av skog till jordbruksmark som man vill begränsa, grovt beskrivet.
Nästa problem vi stöter på med EUDR är att lagen gäller all konvertering av skog till jordbruk, överallt. Inom EU har vi inget problem med avskogning generellt. Det kan förekomma avskogning och i det enstaka fallet kan konsekvenserna bli stora. I Sverige har vi inte alls detta problem, utan tvärtom. Här förs i stället diskussionen om hur värdefull jordbruksmark tillåts bebyggas eller växa igen och på så sätt tar bort värdefulla miljöer som bidrar till biologisk mångfald samt minskar våra möjligheter att producera mat.
Eftersom lagen täcker in all skogsråvara från överallt så innebär det lika tuffa krav på geolokalisering för produkter som kommer ifrån svensk eller europeisk skog som om de kom från Amazonas eller Borneos regnskogar. Olika brukningsmetoder fungerar olika bra beroende på skogstyp, klimatzoner, artsammansättning, ekosystemsuppbyggnad m.m. Kalavverkning med plantering fungerar bättre (utan att vara optimalt utifrån biologisk mångfald) i boreala skogar som i Sverige men mycket sämre i tropiska regnskogar där marken är väldigt näringsfattig och hela ekosystemen är uppbyggda på helt andra sätt.
Nästa stora problem med EUDR är, inte helt oväntat, administrativ och har att göra med definitioner av företag som handlar med skogsråvara. Det finns ”Operators” som är de som tillverkar eller importerar en produkt och det finns ”Traders” som är de som handlar med produkter. Dessa två kategorier delas sedan in i ”Large”, ”Small” och ”Micro” beroende på företagets storlek och innebär olika nivåer av administrativa krav. Spårbarhet säkerställs genom att den som placerar produkten på marknaden har genomfört riskbedömning med geolokalisering av varifrån råvaran kommer. När vi sedan använder råvaran för att göra nya produkter eller handlar med produkterna så ska dessa spårningsnummer föras vidare, på lite olika sätt beroende på om du är stor eller liten.
”Och där är det stora bekymret med EUDR – det är ett hästjobb för väldigt liten nytta”
Det företag jag själv representerar, PacsOn, är Sveriges största grossist inom förpackning, emballage och förbrukningsprodukter och som sådan så klassas vi enligt EUDR som ”Large Trader”. Det innebär att alla produkter som vi handlar med, och som täcks in av lagen, ska vi göra egna riskbedömningar på enligt det ursprungliga förslaget. Då samtliga artiklar som vi handlar med och som är relevanta för EUDR kommer från EU så ställs vi, och alla andra företag som handlar med färdiga produkter och klassas som ”Large Trader”, inför ett väldigt intressant uppdrag: Vi måste genomföra egna riskbedömningar på redan färdiga och riskbedömda produkter. Som företrädare för ansvarig myndighet i Sverige sa i samtal med dem ”Ja detta är inte riktigt klokt, vilket hästjobb för ingenting”.
Och där är det stora bekymret med EUDR – det är ett hästjobb för väldigt liten nytta. Men denna administrativa börda ska då lättas med den nya föreslagna regelförenklingen som säger att nedströms handlare inte behöver riskbedöma redan riskbedömda produkter. Det låter bra men den verkliga anledningen är för att EU:s IT-system, Traces, inte klarar av den anstormning av riskbedömningar (DDS/FOTA) som man kommer att få. Vilket var anledningen till det tidigare förslaget att EUDR skulle skjutas upp i ett år, för IT-systemen skulle inte hålla.
För så som förslaget är nu, vad händer nu när vi nedströms i kedjan från skogsbruket inte får göra egna riskbedömningar i vilka vi kan samla flera referensnummer? Jo, samtliga referensnummer ska då i stället bifogas. För sammansatta produkter så som möbler, förpackningar, tejper m.m. kan detta innebära att hundratals nummer kommer att samlas till en och samma produkt. Hur ska någon form av spårbarhet kunna upprätthållas med detta och hur är denna administrativa börda, att samla in och vidarebefordra dessa nummer, någonstans en ”regellättnad”?
Att minska avskogning av världens skogar är, och ska vara, en hög prioritet för världssamfundet och oss alla. Men vi löser inte detta genom EUDR och vi kommer inte närmare målet heller. Det sägs att dåliga idéer självdör och när denna ”idé” nu för andra gången får konstgjord andning när det är dags för implementering så borde verkligen de styrande ställa sig själva frågan om det inte är lika bra att låta EUDR gå i graven och skissa på ett nytt förslag som kan göra skillnad på riktigt.
//Henric Wahlgren
Sustainability Manager
PacsOn Group
