Kan en insektsbaserad bioraffinaderilösning bli framtidens plaståtervinnare. Det tror företaget Norbite i en artikel som nyligen publicerades i tidningen Packnews.
Plaståtervinning är en stor fråga i dag. Vi diskuterar mekanisk eller kemisk återvinning, återanvändning och i värsta fall förbränning. Inte många känner till en ny, insektsbaserad bioraffinaderilösning, en biologisk lösning, för att närma sig frågan om bortskffande av plastavfall. Nedbrytning på biologisk väg är ett intressant intressant sätt att undvika förbränning av avfall vi inte kan återvinna. Större vaxmott är en larv som älskar plast, något det svenska företaget Norbite fokuserar på. Nu söker man samarbetspartners för att kunna skala upp den spännande tekniken.
Större vaxmott (Galleria mellonella) börjar sitt liv som en larv och är ett gissel för biodlare och därmed honungstillverkare. De vuxna fjärilarna lägger sina ägg i sprickor i bivax där bina inte kommer åt att rensa bort dem och kan i vissa fall helt förstöra ett bisamhälle. Larverna bryter ner vaxet till kolhydrater. Steget från bivax till plast kan verka långt, men faktum är att de kemiska bindningarna i plast är av samma sort som de som finns i bivax. Det gör att larverna med stor aptit även kan sätta i sig plast.
Industriell skala
Möjligheten att ta vara på detta kom att intressera Nathalie Berezina som är kemist och kemiingenjör inom bioteknologi. Det ledde till att hon år 2020 startade Norbite med syfte att kunna utveckla larvernas aptit på plast till något som fungerar i industriell skala och nu har man en teknik omgärdad av många patent. Troligen är Norbite först i världen med detta, även om det pågår forskning på andra håll.
– Att larver har denna förmåga har upptäckts mer av en slump, något som inte är ovanligt i forskarvärlden, men här var det på en basnivå kan man säga, berättar Nathalie Berezina. Vid ett tillfälle i Spanien försökte man skydda bisamhällen genom att täcka över ett där det fanns larver, med plast. Nästa morgon var plasten borta, larverna hade låtit sig väl smaka.
– Larverna är skadedjur men de gör samtidigt nytta genom att konsumera bivax som är antimikrobiellt och används för konservering. Det är mycket svårt att bryta ner och om inte larverna gjort sitt jobb skulle det finnas otroliga mängder bivax på jorden.
Larverna växer till sig i mellan fem och sju veckor för att sedan bli mott som lägger nya ägg och skapar en cirkularitet. Norbite, som så här långt är ett ungt och dynamiskt med basen på Karolinska i Stockholm, strävar nu efter att ta klivet från det stadiet och kunna börja med pilottester. Att föda upp larver är inget problem, det görs med andra insekter, och tekniken går att utveckla, menar Nathalie Berezina. När de är på väg att bli mott tar man hand om nittio procent av dem.
Larverna ”återvinns” till proteiner och lipider som kan användas i många applikationer, till exempel för djurfoder, livsmedel, kosmetika, läkemedel med mera. Larvernas avföring kan användas som biologiskt gödningsmedel. De resterande tio procenten larver används för att säkra cirkulariteten.
Klarar nittio procent av all plast
Larven kan konsumera över nittio procent av de vanliga plastmaterialen, till exempel polyeten, PET (framför allt i textilindustrin), polypropen, PS/EPS, polyuretan, polyamid och så vidare. Syntetiska fibrer är också något som man gärna har på menyn och de kan vara av olika blandningar och som co-polymerer.
– Det kan verka konstigt men plastmaterialen ger dem mer näring än deras naturliga föda, säger Nathalie Berezina.
– När vi berättar om möjligheterna är det många som blir förvånade och inte tror på det. Det verkar vara för bra för att vara sant, verkar man tycka.
Aptiten är god. Om man lägger etthundra larver på en vanlig bärkasse så är den borta på ett dygn. Om man river påsen i små bitar går det mycket fortare än så. En naturlig fråga att ställa handlar om mikro- och nanoplaster, innehåller larverna det?
– Nej, det finns ingen plast kvar i dem, materialen bryts ner på molekylnivå, blir svaret från Nathalie.
Lite kuriosa i sammanhanget är att Norbit har samarbete med rymdindustrin. Det finns ett intresse av att se om tekniken går att utveckla för användning vid långa rymdfärder där man skulle kunna bryta ner avfallet och skapa proteiner.
Inte ett alternativ till mekanisk återvinning
Norbits teknik ska inte ses som ett alternativ till mekanisk- eller kemisk återvinning. Tanken är i stället att det är användbart för avfall som inte återvinns utan hamnar på deponier där det bränns eller bara deponeras. Runt åtta procent av Sveriges CO2-utsläpp sägs komma från förbränningen av plast, och ett alternativt sätt att se till att avfallet försvinner spårlöst utan att generera CO2 borde vara intressant. Man kan dessutom se en framtid med speciella containrar som ställs ut till företag som då kan ta hand om det egna industriavfallet. Larverna är riktiga gourmeter och äter det mesta i ekosystemet, gärna till exempel livsmedelsrester på förpackningarna.
Norbit består i dag bara av tre personer, Nathalie, en teknolog och Svetlana Eskebaek, som tidigare var verksam på Packbridge. För hoppningen är att växa med ett par personer till, och att eventuellt flytta verksamheten till Lund.
– Nu är vi på labbnivå, men vi jobbar med uppskalning. Vår lösning är skyddad av IP och flera patent. För att det ska fungera som vi vill behöver vi samarbetspartners, industriföretag som har avfall som inte återvinns utan går till förbränning. För företag som strävar efter att bli cirkulära borde det här vara extra intressant, säger Svetlana Eskebaek.
Tillsammans med ett finskt företag genomför man nu ett treårigt projekt riktat mot textilindustrin. Det ska förhoppningsvis leda till en helautomatisk prototyp som kan hantera upp till sjutusen ton plast per år.
– Runt år 2030 hoppas vi kunna ha en första fabrik i drift.
EU-finansiering
Norbite ansöker nu om finansiering för ett Pathfinder projekt finansierat av EU. Det leds av Wageningen Universitet i Holland. Tanken med projektet är att undersöka möjligheterna att omvandla plastavfall till proteiner med hjälp av insekter och därefter ta reda på hur dessa proteiner kan användas i tekniska applikationer, till exempel i lim eller olika skummade material.
– Vi saknar ett stort eller medelstort svenskt företag för detta, ett företag som kan förse oss med icke-återvinningsbart avfall eller något företag som vill utnyttja proteiner som bildas.
– Vi har i konsortiet diskuterat företag inom möbel- och bilindustrin och läkemedelsföretag i Sverige, som borde vara intresserade.
– Faktum är att i den proteinmassa som bildas kan man med säkerhet hitta unika saker för läkemedelsindustrin, ingen har riktigt fördjupat sig i det ännu, säger Svetlana Eskebaek.
– Jag uppmanar företag som tycker att det här verkar spännande och intressant att höra av sig till oss och kanske ge oss lite av sitt avfall så vi kan se hur det fungerar.
– Våra lösningar går längre än teknisk utveckling. Det krävs innovationer för att hantera plastavfall. Vi är medvetna om att omvandling av branschen kräver förändringar på systemnivå med samarbete och engagemang för innovation från flera aktörer tillsammans med offentliga myndigheter och civilsamhället.
