
En huvudvärk både för industrin och EU är hur man inom ramen för PPWR ska hantera sträckfilm och huvar för pallaster. Att bygga ett retursystem för detta är svårt, för att inte säga omöjligt. Nu visar dessutom två studier att det skulle vara negativt, både för miljön och ekonomin.
European Plastics Converters (EuPC) är den branschorganisation på EU-nivå som representerar den europeiska plastkonverteringsindustrin. Plastförädlare använder plastråvaror och återvunna polymerer för att tillverka nya produkter. EuPC omfattar totalt cirka 45 nationella såväl som europeiska branschorganisationer för plastförädling och representerar mer än 50 000 företag, som producerar över 50 miljoner ton plastprodukter varje år. Mer än 1,6 miljoner människor arbetar i EU:s förädlingsföretag (främst små och medelstora företag) och skapar en omsättning på över 260 miljarder euro per år.
Som en del av EU:s nya förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR) har beslutsfattare infört obligatoriska återanvändningsmål för pallaster med sträckfilm och huvar enligt artikel 29. För att förstå den verkliga effekten av detta förslag har EuPC beställt två oberoende studier:
En livscykelmiljöbedömning av IFEU (Tyskland)1 och en ekonomisk konsekvensanalys av RDC Environment (Belgien)2. Resultaten är tydliga: att införa mål för återanvändning av plastade pallaster kommer att göra mer skada än nytta – både miljömässigt och ekonomiskt.
IFEU:s livscykelbedömning visar att en övergång från engångsplastfilm och huv till återanvändbara system kan öka koldioxidutsläppen från 35 procent till upp till 1 700 procent, beroende på det specifika användningsfallet. I varje studerad tillämpning presterade engångslösningar bättre än återanvändbara alternativ inom alla miljöpåverkanskategorier, från utsläpp till resursanvändning.
RDC:s ekonomiska analys undersökte åtta viktiga industrisektorer – inklusive detaljhandel, jordbruk, cement och glas – och fann att obligatoriska återanvändningssystem skulle kunna resultera i upp till 4,9 miljarder euro i ytterligare årliga kostnader enbart för dessa åtta sektorer.
Vissa sektorer skulle drabbas särskilt hårt, med potentiellt ökade produktionskostnader på 400 miljoner euro inom detaljhandel och 780 miljoner euro inom glastillverkning.
För att förtydliga avser dessa siffror uteslutande de åtta industrisektorer som analyserades i studien, vilka endast representerar en del av de produktkategorier som transporteras på pallar i EU. Eftersom andra sektorer inte ingår skulle den totala EU-omfattande effekten överstiga de 4,9 miljarder euro som uppskattats för detta begränsade urval.
Företag kommer sannolikt att möta de största utmaningarna med obligatoriska återanvändningssystem. Många saknar den omvända logistik eller automatisering som behövs för återanvändningssystem. För exportörer är bördan ännu större, eftersom de skulle tvingas använda två parallella förpackningssystem: ett som uppfyller EU:s återanvändningskrav och ett annat för marknader utanför EU. För närvarande finns det inga storskaliga återanvändbara förpackningssystem på plats, vilket innebär att en helt ny infrastruktur skulle behöva utvecklas inom en extremt kort tidsram. Detta väcker allvarliga juridiska, operativa och ekonomiska problem, särskilt för de mest sårbara segmenten av marknaden.
Båda studierna är överens om att det varken är grönare eller billigare att ersätta återvinningsbar engångspallsplast med återanvändbara alternativ. Om de tillämpas kan de föreslagna återanvändningsmålen undergräva PPWR:s mål att skapa en verkligt cirkulär och effektiv förpackningsekonomi.
Det är därför EuPC kräver att pallplast och band undantas från artikel 29, med hjälp av den flexibilitet som tillåts genom delegerade akter enligt artikel 29(18a) och 29(18c). Om de tillämpas kan de föreslagna återanvändningsmålen undergräva PPWR:s mål att skapa en verkligt cirkulär och effektiv förpackningsekonomi.
1 Comparative life cycle assessment of various single use and reuse transport packaging
2 Economic impact of switching to reusable options for pallet wrapping
Källa: Politico