Sverige rustar för kris. Men livsmedel, läkemedel och andra samhällsviktiga varor måste inte bara kunna produceras, de ska också förpackas, lagras och distribueras. Under 2026 har Packbridge undersökt vad som krävs för att förpackningsindustrin ska kunna fortsätta leverera när samhället utsätts för allvarliga störningar. På ett seminarium för medlemmarna i Packbridge den 27 augusti presenterades vad som framkommit.
Den 30 juli presenterade regeringen Sveriges första nationella strategi för försörjningsberedskap. En central utgångspunkt är att offentliga och privata aktörer behöver ta ansvar, planera och samverka för att försörjningen ska kunna upprätthållas under förhöjd beredskap. Men förpackningar omnämns inte uttryckligen i strategin.
Det är ett beroende som riskerar att hamna mellan stolarna, menar Ingvar Lindholm, enhetschef för försörjnings- och förmågeplanering vid Länsstyrelsen Skåne.
– Det kan absolut vara hämmande om man inte ser den eller andra förmågor som är avgörande för försörjningsberedskapen i inriktande underlag.
Packbridges projekt Förpackningens roll för robusta försörjningskedjor och resiliens har kartlagt beroenden och flaskhalsar som kan påverka förpackningsindustrins förmåga att upprätthålla produktion och leveranser vid allvarliga störningar. Arbetet har genomförts tillsammans med Nordic Urban Resilience Institute, Länsstyrelsen Skåne och Lunds universitet, med medfinansiering från Region Skåne.
I slutet av augusti presenterades de viktigaste slutsatserna vid ett seminarium i Lund och diskuterades med representanter från industrin, akademin och offentlig sektor.
Ett kort avbrott kan få långa följder
Kartläggningen visar en industri som är beroende av system som företagen bara delvis kan kontrollera. El och vatten, råvaror och material, personal och specialistkompetens, IT, transporter och logistik är delar av samma ekvation.
Elförsörjningen framstår som ett särskilt kritiskt beroende. Ett kort elavbrott kan få betydligt mer långvariga konsekvenser för produktionen. Maskiner och styrsystem kan påverkas, processer måste återställas och material kan gå förlorat. I verksamheter kopplade till livsmedel kan anläggningen behöva rengöras innan produktionen kan starta igen.
Från just-in-time till ökad motståndskraft
Industrin har under lång tid effektiviserat produktionen genom optimerade lager, specialiserade leverantörer och just-in-time-flöden. Men flera åtgärder som stärker motståndskraften går delvis i motsatt riktning: större lager, alternativa leverantörer, reservkraft och redundans.
Råvaru- och materialförsörjningen är ett annat kritiskt beroende som lyfts i projektet. I intervjuerna framkom exempel på material och komponenter med mycket få leverantörer globalt. Om en sådan länk försvinner kan konsekvenserna snabbt spridas genom produktionskedjan.
För Kristofer Heimby, Risk and Compliance Officer på Tetra Pak, blir förpackningens roll särskilt tydlig när samhället snabbt behöver förändra vad som produceras och var.
– När vi ställer om måste vi ganska snabbt hitta förpacknings- och logistiklösningar. Det är antagligen inte där produkterna tillverkas som de behöver konsumeras. Där är förpackningsindustrin otroligt viktig.
Vem ska betala för beredskapen?
Att bygga lager kan minska sårbarheten, men binder kapital. Reservkapacitet kostar även när den inte används.
Det väcker en större fråga: Vem ska bära kostnaden för den beredskap som samhället behöver, men som kanske inte är företagsekonomiskt motiverad i normalläge?
Industrin kan ställa om – men kan systemen runt omkring?
Covidpandemin gav exempel på företag som snabbt ställde om produktionen och började tillverka bland annat visir och behållare för handsprit. Kompetens, material och maskiner kunde användas på nya sätt.
Men en snabb omställning är beroende av att systemen runt företagen kan hålla jämna steg. En förändrad produkt kan kräva tester, certifieringar, tillstånd eller andra myndighetsprocesser. I ett av projektets intervjuexempel hann efterfrågan på den nya produkten försvinna innan de nödvändiga processerna var klara. Under seminariet lyftes också erfarenheter från energikrisen, där företag ville ersätta gas med andra energilösningar men mötte handläggningstider som försvårade en snabb omställning.
Det handlar inte om att sätta kvalitet, säkerhet eller miljökrav åt sidan, utan om att i förväg skapa processer, kontaktvägar och samverkan som gör det möjligt att agera snabbare när tiden blir kritisk. Här ser Ingvar Lindholm en tydlig roll för Länsstyrelsen:
– Vi ska hjälpa och vi ska vara möjliggörare.
Beredskapen slutar inte vid fabriksgrinden
Ett av seminariets mer oväntade perspektiv handlade om personalen. Kristofer Heimby pekade på ett beroende som sannolikt saknas i många företags strategiska riskarbete:
– Jag tror inte ni har barnomsorg i ert strategiska riskhanteringsregister. Vi har inte det. Vi borde ha det.
Barnomsorg är ett konkret exempel hur företagens motståndskraft hänger samman med samhällets. Vatten och avlopp, skola, förskola och annan lokal service kan indirekt bli avgörande för industrins produktionsförmåga.
Från sårbarheter till gemensam beredskap
En av projektets tydligaste slutsatser är att industrin och offentlig sektor behöver förbereda sig på att agera tillsammans innan en störning inträffar. Under seminariet diskuterades till exempel möjligheten att kartlägga resurser som kan användas över företags- och branschgränser. Det kan handla om allt från en vattenpump eller en viss maskin till specialistkompetens och alternativ produktionskapacitet.
Heimby pekar på potentialen:
– Vi måste ner på teknikernivå. Då helt plötsligt förstår vi att det kanske finns gömd kapacitet.
En sådan kartläggning skulle kunna synliggöra resurser som kan tas i bruk när ordinarie försörjningskedjor inte fungerar.
För Packbridge blir nästa steg att samla förpackningsindustrin, offentlig sektor och akademi för att omsätta identifierade sårbarheter i konkreta åtgärder. Utgångspunkten är en gemensam fråga: Hur bygger vi tillsammans en förpackningsindustri som kan fortsätta leverera när samhället behöver den som mest?
Per Simonsson, projektledare på Packbridge, sammanfattar en av projektets viktigaste lärdomar:
– Samverkan byggs helst före krisen. Det går mycket snabbare och är mycket enklare.
Text: Anna Wilkens och Helena Lindh, Packbridge
Foto: Marie Malmberg Lavsen
