Det är lite stökigt i den europeiska plaståtervinningsindustrin för närvarande. Ett flertal har tvingats kasta in handduken på grund av ekonomin. Påverkas möjligheterna till avsättning för de sorterade materialen hos Svensk Plaståtervinning? Packnews träffade vd Mattias Philipsson och frågade bland annat om detta.
Det har aldrig byggts en anläggning som den i Motala tidigare, och studiebesöken är många. Man vill se och lära. Svensk Plaståtervinnings verksamhet i Motala startades år 2019. I november 2023 kunde man inviga sin hela nya anläggning, Site Zero, som har en teknisk sorteringskapacitet på tvåhundra tusen ton. Nu har man kört den i snart två år och med facit i hand har den fungerat enligt plan. De mål som sattes upp har nåtts och till och med till viss del överträffats.
Avsikten är att varenda plastförpackning som kommer till företaget ska man kunna identifiera, det handlar om att skapa värden i det sorterade materialet genom att varje polymergrupp separeras och kan återvinnas till en ny förpackning eller någon annan produkt av samma kvalitet som ursprungsförpackningen. Hela idén är att sortera ut fraktioner effektivare och sortera ut plastsorter som inte sorterats tidigare för att skapa en återvinningsmarknad för dessa.
– Vi har lyckats skapa förutsättningarna för detta och ger industrin möjligheterna att leva upp till kraven som kommer via PPWR år 2030, säger Mattias Philipson.
– Det vi gör här är att leva upp till kraven, vi skapar möjligheter för den cirkulära ekonomin inom plastförpackningar. Det går bra för oss kan jag konstatera.
Kapaciteten på tvåhundra tusen ton är rejäl. I princip kan man ta hand om alla konsumentförpackningar av plast som sätts på den svenska marknaden. Förra året sorterade man och återvann 30 000 ton. Det kan kännas som lite med tanke på kapaciteten men det finns förklaringar.
– Vi sorterade etthundratrettio tusen ton och trettio procent av det vi får in är inte plastförpackningar. Dessutom är långt ifrån alla återvinningsbara och det är en del förluster i återvinningssteget. Även om vi kan sortera ut dem är det inte säkert att det finns något företag som kan återvinna materialet ännu. En del av det sorterade materialet går trots allt till förbränning, men det är enligt plan, det tar tid att bygga upp marknaderna för de olika fraktionerna.
Krävs kraftig utbyggnad
Enligt Mattias Philipsson kommer det att krävas mellan tjugo och trettio anläggningar som Site Zero i Europa för att klara återvinningskraven, och det byggs nya anläggningar säger han.
– Det är en direkt konsekvens av att vi visat vad som är möjligt. Nya anläggningar kommer att driftsättas både i år och nästa år i Europa och det kommer att leda till att fler fraktioner som vi sorterar ut kommer att kunna återvinnas till högsta kvalitet. Vi bidrar till att bygga återvinningsmarknaden och en cirkulär plastekonomi.
– Tidigare var det lite som hönan och ägget. Återvinnarna klagade på att det inte var någon som sorterade ut fraktionerna, och de som gjorde det sa att det inte var någon som återvann det sorterade. Det var vi som ”kastade den första tärningen”.
Insamling största utmaningen
Det uppstår förluster i samtliga steg i kedjan. Kanske inte så mycket i Motala, men hos återvinnarna tappar man cirka femton procent. Det är naturligtvis inte bra och man gör allt man kan för att få bort dessa förluster.
– Viktigt inför framtiden är också att förpackningarna designas på rätt sätt så att de är lätta att återvinna. Monomaterial är så klart idealiska men det går inte överallt, men varumärkesägarna gör ett mycket bra jobb med detta, säger Mattias Philipsson.
– För närvarande är den största utmaningen insamlingen. Om man ser till hur mycket som sätts på marknaden och hur mycket vi får in hit, är det inte OK. De nya reglerna för fastighetsnära insamling som ska vara i gång år 2027 kommer så klart att göra det bättre, det underlättar för alla att sortera rätt och att vara noggrannare.
– Det sker rätt mycket inom detta just nu, men vi har inte sett så mycket resultat ännu. Jag tror vi kommer att se en skillnad nästa år.
År 2023 sorterade och återvann genom sina partners Svensk Plaståtervinning tjugotusen ton, förra året alltså trettio tusen vilket är en rejäl ökning rent procentuellt. Den operativa kapaciteten är runt etthundraåttio tusen ton, och Mattias Philipsson tror att man når dit under 2027 eller 2028. Planen är tydlig, man ska växa och det kommer att krävs mer personal och nya skift.
Ni är en sorteringsanläggning men det finns, eller har funnits, planer på att ta steg mot tvättning och återvinning. Hur ser det ut i dag?
– Det är inget som är skrinlagt, det finns i vårt medvetande hela tiden. Vi har lokaler, mark och energi för att kunna ta nya steg. Det vore självklart väldigt bra om vi kunde ta steg mot att förädla råvaran ändå mer, men vi vill landa först i detta och hitta marknaderna.
– Just nu håller vi på med en konsolidering efter några slitsamma år.
– Någon gång framöver kommer vi troligen att ha en tvätt, men bara för de allra största fraktionerna. Vi är ödmjuka, det är stor skillnad på att sortera och på att återvinna. Ska vi göra det måste vi bygga kunskap, det finns utmaningar i detta. Men, det finns en vision om detta hos oss och våra ägare, det är en enorm möjlighet.
Mattias Philipsson för försiktigt fram år 2030, när PPWR slår igenom, som någon form av målbild för detta.
Det behövs mycket mer återvinning i Europa men trenden är ju faktiskt negativ just nu, flera plaståtervinnare har fått slå igen på grund av bristande ekonomi. Hur ser du på det?
– Det som händer just nu gör mig orolig, i stället för att bygga ut, skärs det ner. Återvinningsmarknaden har det väldigt, väldigt tufft just nu, det märker vi i kontakter med våra samarbetspartners. Situationen är mycket allvarlig och olycklig. Det borde byggas sortering och återvinning som aldrig förr, men i stället ser vi motsatsen just nu.
– Huvudorsaken är konkurrensen från billig, fossil råvara som kostar betydligt mindre än de återvunna materialen. Den fossila råvaran är för billig. För några år sedan var stora varumärken tydliga med att de vill satsa på återvunnet, men då var konjunkturen en helt annan, nu är det sämre tider och oroligheter i världen och då håller man i pengarna vilket går ut över miljötänket.
Två marknader
Det finns två marknader konstaterar Mattias Philipsson. En för monofraktioner av den typ som man själva sorterar ut och som håller hög kvalitet. Här finns en bra efterfrågan även om man inte sett den ökning man trodde på när PPWR blev ett faktum. Det kan komma att ta fram till år 2027, när år 2030 kryper närmare och producenterna måste säkra upp framtiden.
Den andra marknaden är återvinnare som inte jobbar med sorterat material, där det enbart handlar om att så billigt och enkelt som möjligt återvinna material.
– Tack vare en väldigt generös definition om materialåtervinning så behöver inte materialen sorteras, men det leder till ”downgrading” och till produktion av till exempel blomkrukor och parkbänkar.
– Främst i södra Europa är återvinningen av detta enklare slag. För att komma åt det krävs många Site Zero, osorterat material som återvinns kommer inte att ha någon framtid inom PPWR. Polymerblandingar fungerar inte för förpackningar.
– Det är i första hand den typen av företag som går omkull nu. Det vi levererar ger helt andra förutsättningar. Vi kommer att få en ökad efterfrågan och bättre betalt.
Ett annat problem är väl de material som importeras till Europa?
– Absolut. Det importeras återvunnet material, men det finns ofta anledning att ifrågasätta om det verkligen är återvunnet. Det kan vara ny råvara. Det sätter europeisk industri i en mycket svår sits och jag tror att vi måste få hjälp med styrmedel för att klara ut detta.
– Det är en stor besvikelse att PPWR godtar att om man kan ge bevis på att materialet är producerat enligt europeisk standard så är import OK. Det är inte lätt att ha koll på.
– Sortering kommer alltid att krävas och ska Europa var konkurrenskraftigt och självförsörjande och konkurrera med cirkulär ekonomi måste det här lösas så snart som möjligt.
Hur ska vi få ner priset på återvunnen råvara så det kan matcha den nya?
– Vi kan nå samma nivåer som ny råvara, bara vi lyckas samla in tillräckligt. Ju mer vi lyckas fylla Site Zero, desto lägre blir priset per ton. Vi är inte ett företag som ska ge vinst, vi sätter priserna utifrån de faktiska kostnaderna och är transparenta.
– År 2023 gick 1,2 miljoner ton plastförpackningar till förbränning i Sverige. Större delen av detta hade kunnat komma till oss för sortering. Potentialen är med andra ord stor och i framtiden kommer vi inte att bränna lika mycket plast.
Eftersom mellan femtio och sextio procent av all plast går till förpackningar vore det så klart bra om vi kunde använda mer återvunnet i livsmedelsförpackningar men det är inte enkelt. Finns det en lösning?
– Jag tror inte att det kommer att behövas nya regler för det. Det handlar mer om att vi måste kunna sortera ut livsmedelsförpackningar från övriga förpackningar för att få rena flöden. Här ser jag stora möjligheter med en kombination av NIR-teknik, kameror och AI. Vi är med i ett utvecklingsprojekt kring detta.
– Ett annat alternativ är den kemiska återvinningen, men jag tror mer på mekanisk med ny teknik.
– Det finns en ganska stor oro hos producenterna kring frågan om hur man ska klara kravet på tio procent återvunnet material i livsmedelsförpackningar, faktiskt en mycket större oro än för de trettiofem procenten som ska vara i övriga förpackningar, men jag tror att vi kommer att lösa det.
Du sitter även som ordförande i Delegationen för cirkulär ekonomi som utnämns av Regeringen. Har du nytta av det åt bägge håll så att säga?
– Både och. Plast är ett materialflöde bland många andra och vi håller på att bryta ner det för att få ett cirkulärt flöde. Jag har insett att det kan appliceras på många andra materialflöden. Jag möter aktörer och vi kan diskutera och byta erfarenheter.
– Fram till för några år sedan såg man på avfall som ett problem som man ville bli av med, det var deponi och förbränning. I en cirkulär ekonomi måste vi få tillbaka resurserna, det krävs att vi bygger om systemet och näringslivet måste få plats vid bordet i dessa diskussioner.
– Det återvunna förpackningsmaterialet måste inte bli en ny förpackning, det kan bli en möbel eller del i bilar, viktigt är bara att det inte graderas ner efter sortering och återvinning.
– Ska vi nå en cirkulär ekonomi måste vi börja prata mer i värdekedjan, det fungerar inte att bara ”hänga” med sina branschkontakter. det viktigt att alla är med på tåget, det räcker att en gör fel för att hela det cirkulär flödet ska falla.
Det här låter som att du trots allt är optimist?
– Absolut. Det finns en viss problematik i branschen idag, men jag är helt klart optimistisk inför framtiden.
