|Huvudråvaran i bioplastfilmen är stärkelse från sötpotatis.
|Montmorillonit nanolera används för flera olika materialtillämpningar.
Forskare vid North Carolina A&T State University i USA har utvecklat och tillverkat en biologiskt nedbrytbara nanokompositfilm med hjälp av stärkelse från sötpotatis och eterisk olja från timjan! Enligt forskarna kan bioplastfilmen ge en hållbar lösning på sådana avfallsproblem, som i dag orsakas av fossilbaserade plastförpackningsmaterial.
Forskarna menar att stärkelse från sötpotatis är ett bättre alternativ vid produktion av bioplaster än andra organiska råvaror som vetestärkelse, vetegluten, soja- och vassleproteiner, etc. Bioplaster från sådana råvaror kan, enligt forskarna, orsaka allergiska besvär om de migrerar till livsmedel, etc., vid användning av bioplaster i livsmedelsförpackningar.
Några sådana allergiska problem finns dock inte med sötpotatisstärkelse, enligt forskarna, och dessutom är sötpotatis en billig och lättillgänglig grönsak, som odlas i stora kvantiteter i många regioner i världen.
Vid utvecklingen av den speciella bioplastfilmen, utgick forskarna vid North Carolina-universitetet från en bioplastfilm, framställd med sötpotatisstärkelse som basråvara. Vid produktionen tillförde man eterisk timjanolja samt så kallad montmorillonit nanolera (MMT) för att ge bioplastfilmen olika fysikaliska och mekaniska egenskaper.
Andelen MMT hölls konstant på tre viktprocent, medan mängden eterisk timjanolja skiftades mellan tre nivåer: 0,5, 1,0 och 1,5 viktprocent. Forskarna undersökte sedan vilka olika fysiska och mekaniska egenskaper filmen fick, inte minst vad gällde barriäregenskaper.
Forskningsresultaten visade att med MMT i en bioplastfilm av sötpotatisstärkelse förbättrades avsevärt filmens fasthet och dess barriäregenskaper mot genomsläpplighet av fukt och vattenånga. Kombinationen av MMT och timjanolja förbättrade bland annat drag hållfastheten- och töjningsförmågan hos filmen.
Forskningen är en del av ett större USDA-finansierat projekt för utveckling av nanokompositfilmer, där man bland annat undersöker filmernas mekaniska och antibakteriella egenskaper och utvärderar deras förmåga att brytas ner biologiskt.
