När den brittiska livsmedelskedjan Iceland år 2018 berättade att man hade för avsikt att ta bort alla plastförpackningar väckte det uppmärksamhet. Man fick mycket mediatid. Självsäkert sa man att inom några år, till slutet av år 2023, skulle man inte ha engångsförpackningar av plast för sina egna varumärken. Det har visat sig att man tog för lätt på utmaningen, det framgår av en artikel i Wall Street Journal.
Det handlar om att ersätta plastförpackningarna på hundratals produkter, från fisk och kyckling till frukt. Man har lyckats på dussintals produkter men säger nu själva att det blir svårt att nå fram till slutet av nästa år.
Bidragande orsaker till svårigheterna är pandemin, som fått till följda att kunderna krävt plastinpackade livsmedel och försörjningsleden som påverkas av det som händer i Ukraina. Dessutom har de ofta dyrare fiberbaserade lösningarna visat sig bli en belastning i tider med hög inflation. Icelands kunder är en kategori som är extra priskänsliga.
En oväntad effekt när man tog bort plasttrågen som man packade kött i och ersatte dem med papperstråg, var att stölderna ökade tydligt. Oärliga personer kunde vika förpackningarna på mitten och till exempel stoppa dem innanför byxorna. Det hände inte när man hade plasttrågen.
Plastad frukt och grönt talas det ofta om, och det sägs att man ska låta dem andas. Iceland lät bananerna andas genom att binda ihop med en gördel av papper i stället för att packa dem i plastpåsar. Iceland använder tio miljoner plastpåsar per år för att packa bananer. När man testade band av papper avbröt man efter ett par månader. Bananerna krympte med tjugo procent och ruttnade snabbare. Man testade också att sälja bananer i lösvikt men det upplevde de brittiska konsumenterna som besvärligt och försäljningen sjönk med trettio procent.
Andra exempel där det inte fungerat är bacon som inte packats i plast, den har missfärgats snabbt, salladsblad vissnar och oplastad gurka ruttnar snabbare.
När man packade bröd i opaka papperspåsar föll försäljningen då konsumenterna vill se brödet de köper och när man stansade hål i papperspåsar med potatis för att göra innehållet mer synligt, gick påsarna sönder. Just det problemet löste man genom att stansa mindre hål.
Stuart Lendrum är Icelands förpackningsansvarige. Till Wall Street Journal säger han att man inte har gett upp på något sätt i de här ansträngningarna. Han konstaterar att plast funnits i dessa sammanhang i många år och har optimerats till perfektion. Det måste få ta tid och man måste vara beredd att investera.
Tidningen The Independent har tidigare berättat om undersökningar som pekar på att de lösningar som kommer fram som alternativ till plast i själva verket kan vara skadligare för miljön. De genererar inte sällan mer växthusgaser. Men hos den breda allmänheten gäller att plast är farligt, det ska vi inte ha. En brittisk supermarketkedja säger att man har fått över åttahundra procent fler frågor och synpunkter på plast sedan diskussionerna tagit fart. Plast är ”elakt” och ska inte finnas, sen spelar det ingen roll hur mycket man försöker förklara materialens positiva egenskaper, till exempel för att minska på livsmedelsspillet. En intervjuad person inom brittisk handel säger att man lyssnar på konsumenterna men att man samtidigt ser att inte mycket förändras i deras shoppingmönster.
Det finns som de flesta i branschen vet, en stor okunnighet hos den breda allmänheten och för den delen även hos våra politiker. Benjamin Disraeli var brittisk politiker och författare på 1800-talet. Han sa (bland mycket andra citat) ”Att vara medveten om att man inte känner till fakta är ett stort steg mot kunskap”. Frågan är om medvetenheten finns när det gäller olika material?
