Med jul och nyår i mellan två utgivningar blir det ett ganska långt glapp mellan tidningarna, flera månader faktiskt, men nu är det ”business as usual” igen. Förhoppningsvis får vi alla ett bra år både privat och branschmässigt. Många kan nog dra nytta av Scanpackeffekten och kamma hem lite nya order. De flesta leads från mässan bör väl vara bearbetade nu.
Sedan förra utgåvan av nord emballage har jag hunnit vara med på European Bioplastics årliga jättekonferens i Berlin, den här gången med över fyrahundra deltagare och på AIPIAs, det vill säga organisationen för aktiva och intelligenta förpackningar, konferens i Amsterdam, med över trehundrafemtio deltagare. Dessutom hann jag med ett besök hos automatiseringsexperten Festo och deras nya testcenter i Holland (men på julafton var jag hemma till familjens förvåning).
När det gäller bioplasterna kan man konstatera att branschen kanske inte flyttat fram sina positioner så tydligt som man kunde förvänta sig i en tid av aggressivitet mot de fossila plasterna. Mycket har i och för sig handlat om nedskräpningen i haven och där är inte bioplasterna ett alternativ, de har aldrig marknadsförts som det. Intressant att notera är att generation tre av bioplasterna är på gång, då pratar vi om att producera dem med utgångspunkt från CO2 eller metangas. Även på hemmaplan är intresset stort för bioplaster. På Nordisk Bioplastförenings öppna årsmöte den 14 mars i Göteborg ser det ut att bli ett hundratal deltagare.
Hos AIPIA vimlade det som vanligt av nya tekniska lösningar med det vanliga problemet att det är svårt för de stora företagen som vill utnyttja tekniken att veta vilken väg man ska välja. Generellt sa man i vilket fall att nu är tiden över när man beskriver vad som är möjligt, nu handlar det om att se hur man kan utnyttja tekniken och vilka förtjänster den kan ge.
Hos Festo handlar det mesta om Industry 4.0, IoT och digitalisering i största allmänhet. Tekniken rusar verkligen fram för närvarande och nu gäller det för både leverantörer och kunder att hitta nya, fungerande sätt att arbeta tillsammans och ta till sig möjligheterna.
Du kan läsa mycket mer om detta i denna utgåva och dessutom se ett stort antal inspelade intervjuer och presentationer på www.packnews.tv. Missa inte det, nord emballage är mycket mer än bara en tidning.
Ni som läser den här sidan med någorlunda regelbundenhet vet att jag brukar tjata en hel del om den nordiska förpackningstävlingen ScanStar och, som jag upplever det, dess tillkortakommande. Mina synpunkter är inte uppskattade inom SPA, den samlande organisationen för de nordiska förpackningsföreningarna, som driver ScanStar, men det är en smäll man får ta. ScanStar behöver förnyelse, så enkelt är det. Framtiden för tävlingen kompliceras nu lite av att Intressentföreningen Packforsk, som svarat för det svenska engagemanget i ScanStar, väljer att kliva av som arrangör (läs mer om det och annat om Intressentföreningen i den här utgåvan). Sverige står därmed utan representant och det ska bli intressant att se hur lösningen ser ut, vem som kan tänkas ta över stafettfpinnen. Så vitt jag vet har det genom alla år varit förpackningsföreningarna som styrt och ställt, nu tvingas man hitta en utomstående aktör som kanske kan komma in med lite nytänkande. Den uppkomna situationen kan kanske på sikt bli en fördel för tävlingen? Vad finns det då för tänkbara alternativ? Packbridge är så klart ett. När vi grundade Packbridge för nio år sedan hade vi frågan uppe om vi skulle ha en egen förpackningsdesigntävling, men vi valde bort det då vi dels tyckte att det fanns tävlingar så det räckte, dels inte ville konkurrera med ScanStar och riskera att skapa en dålig relation till föreningarna. Nu är ju läget ett helt annat, det skulle troligen vara positivt för Packbridge att kliva på tåget. Ett annat alternativ skulle kunna vara Scanpack. Med mässan skulle man få en organisation som dessutom har lokaliteter att använda och samtidigt skulle det kunna vara en åtgärd för att hålla varumärket Scanpack aktivt mellan utställningsåren. Vi får se vad som händer.
En gång för länge sedan läste jag ekonomi på Handelsgymnasiet. Kommer inte ihåg så mycket mer än hur man konterar med debet och kredit och att i alla övningsexempel var det en åkare som hette Janne Hjulman som fick lämna ut sin ekonomi. Jag blev aldrig bra på det där, vilket kanske bevisas av att jag inte ens kan skilja på kronor och euro. I förra tidningen skrev jag att Bosch förpackningsmaskintillverkning var till salu för 2,5 miljarder kronor (enligt ryktet). Det hade nog varit rätt billigt. Naturligtvis skulle det stå euro, och därmed hamnar det på en helt annan nivå, en nivå som säkert avskräcker många intressenter. Klantigt av mig, men ibland går det snett.
BO WALLTEG
