Den höga skatt på engångsprodukter i plast – fem kronor per plastbägare och sju kronor för varje matlåda i plast – som nyligen föreslogs i regeringens utredning, kritiseras nu av miljöminister Isabella Lövin (MP)…
I ett uttalande till Sveriges Radio säger Isabella Lövin, att hon anser att den föreslagna skattesatsen är för hög.
”Vi ser en stor risk för att man då, i stället för att fortsätta att sälja plastbehållare, går över till andra material, som också kan vara dåliga för miljön”, säger hon till SR.
I den så kallade Engångsartikelutredningen, som nyligen presenterades (läs HÄR), föreslår enmansutredaren, kammarrättslagmannen Anders Bengtsson, att man belägger vissa engångsförpackningar i plast, som bägare och matlådor, med höga miljöskatter – fem respektive sju kronor per artikel – för att stötta och påskynda övergången till en cirkulär ekonomi.
Skatterna föreslås börja gälla redan till hösten 2021 och skulle i initialskedet ge en inkomst till staten på cirka 3,8 miljarder kronor per år, för att sedan successivt sjunka efterhand som förbrukningen skulle minska.
Men förslaget väcker alltså ingen entusiasm hos regeringens egen miljöminister Isabella Lövin, som representerar Miljöpartiet (MP). Hon tycker de förslagna skattesatserna är för höga och menar att risken är att tillverkare av engångsförpackningar i plast i stället går över till att tillverka engångsförpackningar i andra material, som Lövin menar kan vara minst lika dåliga för miljön.
”Syftet är ju att minska onödig användning av plastartiklar och det är mycket viktigare än att få in pengar till statskassan. Vi behöver gå över till miljövänligare material som papper och kartong, men också titta på möjligheterna till flergångsanvändning av de här produkterna”, säger Isabella Lövin.
Miljöminister Isabella Lövin är inte den enda som ifrågasätter de föreslagna skatterna på engångsförpackningar.
Robert Lönn, som är skattejurist hos Svenskt Näringsliv och som deltog som expert i den aktuella enmansutredningen, är inte entusiastisk över utredarens slutförslag. I stället för att man skattebelägger engångsartiklar ville han ha ett pantsystem, framhåller han i en intervju med Sveriges Radio.
”Ett pantsystem skulle uppmana konsumenter att lämna tillbaka, för att få tillbaka sin betalda pant. Då hamnar plasten i rätt återvinningskanal, precis som det är med dryckesburkar exempelvis. Vi ser ju inte många pantburkar, som ligger kvar i miljön. Om inte den, som betalt panten, själv lämnar tillbaka burken, så finns det alltid andra, som plockar upp den och pantar den. På samma sätt skulle det säkert bli om vi hade pant på plastartiklar som bägare och matlådor”, menar Robert Lönn.
Robert Lönn och Svenskt Näringsliv är också kritiska till att enmansutredaren i sina skatteförslag inte gör någon skillnad mellan jungfrulig plast kontra återvunnen eller nedbrytbar bioplast.
”Jag tycker att det är olyckligt, för det bromsar utvecklingen”, säger Robert Lönn till SR.
Även hos IKEM (Innovations- och Kemiindustrierna) ställer man sig kritiska till den föreslagna skatten på engångsartiklar i plast.
”Vi är besvikna på att utredningen särbehandlar plasterna samt inte gynnar återvunnen eller biobaserad plast. Den föreslagna skatten lever därför inte upp till syftet, som skulle vara att stödja en övergång till en mer resurseffektiv och biobaserad cirkulär ekonomi”, säger Lena Lundberg, som ansvarar för plastråvarufrågor på IKEM.
IKEM menar att det huvudsakliga miljöproblemet med engångsartiklar i plast är nedskräpningen och därför borde fokus ligga på åtgärder, som gör att människor slutar att skräpa ner, medan däremot en skatt straffar alla konsumenter, även de som lämnar plastprodukterna till återvinning.
”Ett mer ändamålsenligt ekonomiskt styrmedel för att minska nedskräpning vore att införa en pant på de engångsartiklar, som utredningen föreslår en skatt på. Det skulle leda till att förpackningarna hamnar i rätt återvinningskanaler”, säger Lena Lundberg.
