Bioplastindustrin kan visa att det verkligen innebär affärer genom att fokusera på materialens fördelar när det gäller att pusha fram den cirkulära ekonomin. Det framgick tydligt på European Bioplastics årliga konferens i Berlin i november 2015.
Des King, The Write Stuff, och Bo Wallteg, tidningen nord emballage, var på plats och rapporterar.
Hur felfri miljöprofilen än är så är det välkänt att en förpackning, som kan på något sätt kan sägas ha en hållbarhetsaspekt, även måste kunna motiveras rent kommersiellt. Även om man undantar det, så har de stora varumärkena som Coca Cola, Heinz och Danone hållits tillbaka på grund av bristande kapacitet. Ser man sedan till nyligen publicerade siffror från Goldman Sach, som säger ett fat olja kommer att kunna falla till bara tjugo dollar i mitten på nästa år (2016!), så verkar det inte vara väldigt hoppfullt att bioplasterna ska få en boost under en överskådlig framtid.
Om ett biobaserat alternativ till en fossilbaserad produkt kanske är två till tre gånger dyrare i direkt kostnad, bör man ta med som ett argument, att biomaterialen har en potential, när det kommer till den cirkulära ekonomin. Den kommer att påverka hur detaljhandeln utvecklas över de kommande årtiondena. Det här var det dominerande temat på den tionde European Bioplastics Conference i Berlin i början av november 2015.
Trehundrafemtio personer från cirka tvåhundra företag och tjugonio länder fanns på plats.
Bland bioplastleverantörerna och teknologiutvecklare på området, som gav presentationer, fanns BASF, Bio Amber, Braskem, Corbion, Innovia Films, NatureWorks, Novamont och Perstorp. De fick hjälp av EU-kommissionen, Ellen MacArthur Foundation, EPEA, EXPRA, WWF och Zero från Norge. Ledande varumärkesägare och detaljhandel fanns också på plats, till exempel Coca Cola, Danone, IKEA samt Marks & Spencer.
Ingen stor skillnad
Man kan argumentera och säga att det som sägs i den cirkulära ekonomin om ”upcycle, reuse och rethink”, det vill säga baserna för den, inte skiljer sig särskilt mycket från sin mer linjära föregångare, där det talades om ”reduce, recycle och re-use”. Det operativa ordet borde kanske vara ”rethink”, tänk om. Med sitt ursprung i vaggan-till-vaggan-filosofin, som understryker behovet av att göra hälsosammare val, inte minst när det gäller material och de olika komponenterna i dem.
”Modellen är inte så mycket fokuserad på att vara mindre dålig, i stället handlar det om att göra mer, som är bra”, sade en av konferensens huvudtalare, Douglas Mulhall från EPEA (Environmental Protection Encouragement Agency). ”Och vad passar bättre i detta än att föredra ett ämne, som är tillverkat av naturliga och hållbara resurser?”
Ett större problem för biomaterialen än kostnader är nog kapaciteten. Även om volymen bioplast, som kommer att tillverkas i världen, förväntas öka från nuvarande 2,03 miljoner ton till 7,9 miljoner år 2019 (en ökning med 390 procent), representerar bioplast fortfarande bara ett ensiffrigt procenttal jämfört med de fossilbaserade plasterna, där den årliga produktionen nu är ungefär trehundra miljoner ton.
En liten del av den odlingsbara marken
En oundviklig faktor, som självfallet påverkar, är att det finns en stor mängd möjligheter att tillverka bioplaster från råvaror, som aldrig kommer att ta slut, medan oljan är något av en enkelbiljett, som blir en fotnot i historien. Det gäller samtidigt att få bort uppfattningen, att man genom att odla råvara till bioplaster tar bort möjligheter att odla livsmedel i tillräcklig mängd.
Även om bioplaster helt skulle ersätta fossil olja, skulle det fortfarande gå åt bara tre procent av tillgänglig odlingsbar mark. År 2019 förväntas siffran vara 0,1 procent. Så i vilket fall kommer biomöjligheten att segra, det är bara en fråga om när, inte om.
Produktionen av bionedbrytbara plaster, som PLA, PHA och stärkelsebaserade material, kommer nästan att fördubblas fram till år 2019, från 0,7 miljoner ton till en bra bit över 1,2 miljoner ton. Men det är drop-in-polymerer, som till exempel biobaserad PE och PET, som kommer att svara för över åttio procent av den totala bioplastproduktionen globalt. Drop-in-materialen har samma egenskaper som sina oljebaserade motsvarigheter och kan så klart återvinnas i samma återvinningsströmmar. Det är en stor fördel och samtidigt en nackdel för tillverkarna av bionedbrytbara material, vars material antingen går till förbränning, rötning eller deponi.
Komposterbarhet och cirkulär ekonomi
Hur passar komposterbarhet in i den cirkulära ekonomin? Enligt Michael Knutzen, som är global programdirektör på Coca Cola, har deras PlantBottle nu nått en kritisk massa med trettiofem miljarder flaskor i fyrtiotvå olika länder. Flaskorna har i dag trettio procent material från förnyelsebara källor och Coca-Cola räknar med att inom några år ha flaskor på marknaden med etthundra procent biomaterial. En sådan flaska finns för övrigt att se i Coca Colas paviljong på världsutställningen Expo i Milano.
Från IKEA kom Per Stoltz, som är hållbarhetsansvarig för koncernens globala handelstjänster.
”Vi har som målsättning att inte ha någon oljebaserad plast i våra produkter år 2020. Det är en tuff utmaning. Då våra produkter är tänkta att leva länge, vore det nog inte lyckat att ha bionedbrytbara material i dem, kanske speciellt inte i trädgårdsmöbler. Därför tror jag att drop-ins kommer att bli vår linje. Det måste vara återvinningsbart och inte ligga i topp kostnadsmässigt. Vi har med andra ord en del jobb med att hitta material som uppfyller kraven”, sade Per Stoltz..
”Även om det är en produkt, snarare än en förpackningsstrategi, så är det användningen av drop-ins snarare än bionedbrytbara material som ofta speglar inställningen hos de stora detaljhandelskedjorna, eftersom de passar in bättre i avsikterna med den cirkulära ekonomin”, sade Kevin Vyse, som är ansvarig för förpackningsutveckling hos Marks & Spencer.
”Användningen av kolväten har varit en del av den linjära ekonomin, som dominerat sedan slutet av andra världskriget. Oljan har varit det lätta spåret, vi har tappat insikten kring att produkter kan ha ett andra liv. Användingen av bionedbrytbara material kan ta oss ner för samma väg igen och ge oss en känsla av att vi tar ansvar. Jag är inte säker på att det är den rätta vägen att gå”, sade Kevin Vyse och fortsatte:
”Vi måste börja kombinera konstruktion, biokemi och biologi och få ihop allt och försöka hitta sätt, där de kan hjälpa varandra. Dessutom måste design och konstruktion finnas centralt i detta. Naturligvis finns det en del applikationer, där en bionedbrytbar lösning är väldigt bra, till exempel när det handlar om lätta material, som inte kan återvinnas kemiskt eller mekaniskt. Men faktum är att det vore bättre att designa bort det redan från början.
Under en övergångsperiod – där vi inte kan använda etthundra procent av de material vi vill återvinna – kan det vara bra att få tillbaka lite av den använda energin. Det är bättre att bränna än att gräva ner. Att lägga det i jorden är bara en förlust!”
Styr in på egenskaper
Inte helt överraskande är den del av industrin, som jobbar med bionedbrytbara material, mer intresserad av att styra in debatten på egenskaper snarare än på livet ”efter döden”.
”Vi marknadsför inte en nedbrytbar polymer. Vi sätter ihop ett funktionellt material, ibland komposterbart, ibland inte. Tala inte om ´nedbrytbara material´ eller ´bio´, tala om ´funktionalitet´”, kommenterade Steve Davies, kommunikationsansvarig hos NatureWorks, som tillverkar PLA.
Andy Sweetman, som är marknadschef för området förpackningar och hållbarhet på Innovia Films, stöttade denna uppfattning. Inte minst med tanke på sektorn för flexibla förpackningar och den fortsatta framgången för ståpåsar, där den globala efterfrågan ökar med sex procent per år.
”Även om ståpåsarna är tekniskt briljanta, så är det ett problem. Du bygger dem till exempel med tolv mikron polyester, åtta mikron aluminiumfolie och sextio mikron polyeten och har sedan en oljebaserad plastförpackning, som är en katastrof återvinningsmässigt och som på ett effektivt sätt designats för att gå till deponi! Vi levererar nu en påse till kaffe med ett transparent ytterlager, som har en NatureFlex metalliserad, komposterbar barriärkärna och en inre film, som anpassas till innehållet. I denna är allt, tryckfärger, adhesiver och en ventil tillverkad av biobaserade material. Den består bara av två lager till skillnad mot påsar av fossila material som normalt har tre”, berättade Andy Sweetman.
Kunden är italienska Caffé Molinari, som har gått ifrån att inte har några material baserade på förnyelsebara källor till att använda sjuttio procent sådana material. En intressant siffra, som dessutom innebär att deras CO2-utsläpp minskat rejält. Syrebarriären i påsen är direkt jämförbar, fuktbarriären ligger i samma område som den fossilbaserade varianten.
Ett annat företag på konferensen, som visade en resurseffektiv bionedbrytbar lösning med inriktning på kaffe, var Corbion. De har utvecklat ett industriellt komposterbart barriärmaterial med avancerad termisk motståndskraft, som direkt i formverktyget placeras i ett PLA-skal. Det ersätter oljebaserada polypropenkapslar hos kaffetillverkaren La Coppa.
”Kaffekapslar av polypropen har alltid nackdelen av att behöva en extra förpackning med ett omslag av polyester, för att hålla innehållet färskt. Utan omslaget får man inte rätt barriär mot syre. Det innebär extra material, extra kostnader och extra utsläpp av växthusgaser. Det slipper man med vår lösning”, berättade Hugo Vuuren, affärsansvarig på Corbion.
——————————————————————————
Besked från EU:
Bidrag är fel väga att gå
Trots att över sex miljoner ton biobaserade material tillverkas i Europa per år, en produktion som sysselsätter tjugotusen personer, verkar det som om bioplastindustrin har rätt i sin känsla, att man saknar allvarlig support från Bryssel. Detta inte minst om man jämför med de investeringar, som gjordes i embryot till biobränslesektorn.
”Men det är inte nödvändigtvis så”, sade Dr Reinhard Büscher, ansvarig för ”Chemicals; DG Internal Market; Industry, Entrepreneurship and SME” inom EU.
”Finansiell support finns, men på samarbetande bas – ett exempel är ”Horizon 2020 public/private partnership”, där EU bidrog med tjugofem procent av de fyra miljarder euro som investerats, resten kom från industrin. Den generella regeln ska vara, att industrin får sina medel från konsumenterna. Dessutom, i första hand, måste bioplasterna hitta sina egna marknader. De måste visa att de gör saker bättre, eller åtminstone annorlunda och hitta kunder som är villiga att betala för det. Vi skulle starta bioekonomin från fel håll om vi bara tänkte på bidrag”, sade Dr Büscher och fortsatte:
”Det jag tror är viktigt först av allt, är att säkra tillgången på biomassa över en längre period och till bra villkor. För det andra måste den nödvändiga infrastrukturen komma på plats för transport av biomassa och bearbetning och för de produkter, som kommer från denna process, så att de lätt når marknaden. Detta är ibland möjligt, men ibland finns det legala och reglerande hinder som vi i så fall måste ta bort.
Dr Büscher pekade också på behovet av ökad och mer effektiv återvinning i plastindustrin och tog Tyskland som exempel, där fyrtio procent av all plast återvinns, men det är bara fem procent av denna mängd, som verkligen blir nya produkter.
”Vi måste finna starkare incitament för att få återvinningsanläggningar att verkligen skapa värden, det är något som inte diskuteras tillräckligt öppet. Tidigare fanns det incitament, som uppmuntrade förbränning och därmed energiutvinning, men om man ser till återvinningshierarkin, ska det inte var den första lösningen. Det ska vara den tredje. Först handlar det om att undvika avfall överhuvudtaget, i andra hand ska det återanvändas. OM inget av dessa alternativ är möjliga, kan man kanske tänka sig förbränning”, avslutade Dr Büscher.
————————————————————————
Fakta: Bioplastindustrin i siffror
Den globala produktionen av bioplaster förutspås bli 7,85 miljoner ton år 2019, en ökning med 390 procent från dagens nivå. Så här fördelar sig dessa ton:
83,6 procent = biobaserade material av vilka 76,5 procent kommer att var bio-PET
16,4 procent = bionedbrytbara material av vilka 5,6 procent kommer att vara PLA
80,6 procent av bioplasten kommer att tillverkas i Asien. Latinamerika svarar för 10,3 procent, Europa för 4,9 procent, Nordamerika för 4,1 procent och Australien/Oceanien för 0,1 procent
Den andel av den globala jordbruksmarken, som används för bioplaster, kommer att vara 0,02 procent och den andel av den totala mängden bioplaster, som används för förpackningar, blir 80 procent.
