Året var 1974
Tidningen Packnews (tidigare nord emballage) fyller i år 90 år. Kanske är det världens äldsta förpackningstidning. Redaktionen har sedan ett par år bläddrat i tidningar från åren som gått och publicerat lite smått och gott och vi kommer att publicera en del av detta här. I vissa fall kan man konstatera att inte mycket verkar ha hänt genom åren. Förpackningsindustrin brottas med problem som fanns redan i mitten av 1900-talet. Texterna är publicerade exakt som de står i tidningarna.
Den här gången har vi bläddrat i årgång 1974 och hittat lite smått och gott. När det gäller kvinnor i marknadsföring har det onekligen hänt mycket, när det gäller plastbärkassar verkar tiden nästan stått still.
Lätt & Lagom
Mjölkcentralens lättmargarin som med framgång lanserats under året har försetts med en förpackning som utvecklats och tillverkats av AB Torsten Jeppsson i Ystad. Konstruktionen är patentsökt.
Bordsförpackningens tråg består av tre delar – ett inre vitt PVC-tråg, en röd kartong med tryck i svart och gult på tre sidor och ett yttre PVC-tråg. Ett oblat av aluminiumfolie värmeförseglas vid tråget, vilket innebär förlängd hållbarhet för produkten. Det röda locket slutligen består även det av PVC. Tillsammans bildar förpackningens olika beståndsdelar ett fullgott produktskydd och ett attraktivt blickfång i mejerihyllorna – speciellt som produktnamnet i fortsättningen även kommer att finnas på förpackningens gavlar.
Förpackningens konstruktör, Sven Andersson hos Torsten Jeppsson AB omtalar för Nord-EMBALLAGE att det bland annat är trycktekniska skäl som gör att man valt att tillverka tråget i tre delar. För att uppnå fullgott produktskydd kunde man i princip valt ett tråg av tjockare PVC, men det hade inneburit ett mera komplicerat tryckningsförfarande än vad som är fallet vid tryckning av det plana kartongämnet. Förpackningen tillverkas i en för ändamålet framtagen maskin, som även kan användas till andra format.
Ny produkt i ny förpackning
Färskost-massa – en näringsriktig färskvara med låg fetthalt och mycket protein – lanserades för något år sedan av Gefleortens Mejeriförening. Till denna produkt har valts en ny förpackning som är en avhuggen Pure-Pak och kallas Elotainer.
Pure-Pak är i Sverige mest känd som ett mjölkförpackningsemballage men används också för juice, yoghurt och andra flytande produkter.
För viskösa produkter som ska tas ur förpackningen med sked eller kniv är Pure-Pak-förpackningen mindre lämplig – åtminstone om man ska någon glädje av hällpipen. Elotainern har därför tagits fram som ett komplement till den vanliga Pure-Pak-förpackningen.
Vid konstruktionen av Elotainern har man tagit till vara de fördelar som ligger i att använda samma metod som vid produktionen av Pure-Pak, nämligen att från rulle med hög hastighet kunna producera förpackningsämnen som sedan reses, fylles och förslutes i en helautomatisk fyllningsmaskin.
I princip är Elotainern en avhuggen Pure-Pak och kan göras i olika storlekar på såväl 1-liters som 2-litersbas.
Förpackningen förses med ett lock, som kan utformas i polyethen, PVC eller polystyren. Locket kommer också att kunna förseglas – när förseglingen brutits fungerar locket som ett snap-on-lock. Invändigt kan Elotainern bekläs med plast eller aluminiumfolie och den ska även kunna förses med ett oblat.
Den version av Elotainern som Gefleortens Mejeriförening lanserar är den första varianten i utvecklingsprogrammet. Det är en liten kub gjord på 1-litersbas och rymmande 250 g, invändigt belagd med aluminiufolie och försedd med lock av polystyren. Locket har en upphöjd fyrkant för att klara av tryckbelastningen vid stapling och pålägges manuellt tills automatiken är fullt utbyggd. Fyllningen sker i Pure-Pak maskiner med specialfyllare för viskösa produkter. En wellbricka rymmande tio askar användes som transportförpackning och alltsammans är pall- och modulanpassat.
Elotainer kan användas för en rad olika viskösa produkter exempelvis som djupfrysningsemballage i andra hand i hushållen.
De olika versionerna med tillhörande automatisk automatisk maskinutrustning räknar Elopak med att ha framme vid årsskiftet 1974 – 75.
Ny appliceringsmetod för etiketter
En förpackning som etiketteras samtidigt med formsprutningsskedet har presenterats under namnet Cerbox. Med denna nya teknik kan man förse förpackningen med en etikett av varierande typ utan adhesiv direkt i formen.
Det är AB Cerbo i Trollhättan, som presenterar denna nyhet på förpackningsmarknaden. Det behövs inte längre några maskinella investeringar för fastsättning av etiketten, som tål vattenspolning och även kokning i samband med sterilisering.
Etiketten kan också tillverkas av aluminium och appliceras runt hela förpackningen, varigenom en ljus- och aromtät förpackning erhålles, med andra ord en halvkonservförpackning.
Cerbo introducerar nu på marknaden tre nya förpackningar av typ Cerbox med volymer på 250 ml, 350 ml samt 600 ml. Cerbox kan utrustas med tryckta etiketter på två eller fyra sidor samt botten om så önskas.
Reds anm. I dag känner vi tekniken som IML (In Mould Labelling) som alltså är en svensk uppfinning. För några år sedan intervjuade tidningen Packnews upphovsmannen bakom tekniken.
Är sådant nödvändigt?
Det finns verkligen anledning att undra vad dessa tre flickor har med förpackningsmaskiner, vågar och cellofan att göra. Är maskinerna respektive materialen inte tillräckligt bra för att tala för sig själva – med en illustrativ bild och informativ text?
Saken blir inte heller bättre av att vissa redaktörer försker fånga sina läsares intresse genom att använda precis samma osmakliga taktik som företagens reklamfotografier. Så här skriver en av våra manliga kollegor om bild A: ”Beundra hennes underrede pojkar!” Det är inte konstigt att könsroller och gamla fördomar hänger i….
Reds anm. Det var onekligen andra tider på 70-talet, men som synes uppskattade vi så klart inte jargongen i marknadsföringen.
Färdigslösat
I dessa energi- och oljekrisens dagar inställer sig en och annan fundering kring våra vanor- eller snarare ovanor. En av dessa ovanor vi har lagt oss till med är ett fullständigt hänsynslöst eller varför inte säga idiotiskt frosseri i bärkassar i affärer och varuhus. Idiotiskt därför att vi naturligtvis får betala kalaset själva, även om inte priset är påsatt varje kasse vi tar. Hänsynslöst därför att alla konsumenter får betala vad några bär hem i form av extrakassar.
Priserna stiger på både papper och plast och därmed stiger också priserna på bärkassar av båda materialen. Priserna kommer att avgöra vilket material som kommer att vinna terräng på bekostnad av det andra.
Det är varken orealistiskt eller särskilt pessimistiskt i dagens situation att tänka sig att vi får betala en slant för våra bärkassar i en snar framtid. Då menar jag – köpa dem direkt vid kassan – inte som hittills betala den totala bärkasseåtgången i form av pålägg på varorna.
Systemet synes mig ärligare och framför allt rättvisare än det nuvarande och kanske kan det leda till att vi lär oss spara kassarna och ta med dem nästa gång vi handlar – det är väl det som kallas återbruk – ett populärt ord i dagens miljödebatt. I det sammanhanget tror jag att man törs påstå att det inte blir så många kassar i naturen heller om vi får ”betala” för dem.
”Två flugor i en smäll”
Reds anm. Ovanstående är en insändare till Nord-Emballages insändarsida Ventilsäcken i januari år 1974. Ja, vad säger man, inte mycket nytt under solen så här femtio år senare!