Har vi glömt bort konsumenten? Den frågan ställer Johanna Ragnartz, vd för Håll Sverige Rent, i en krönika i samband med att organisationen publicerar sin Skräprapport 2024.
”Det bubblar hos allmänheten och många märker av en del förändringar i vardagen. Ena dagen kostar en plastpåse 3 kronor och nästa dag 7. Plastsugrören försvinner och i stället kommer nya i papper som är äckliga att ha i munnen och smular sönder i drycken. Korkar sitter fast på sina flaskor och i sociala medier höjs upprörda röster över att det spills vid frukostbordet när juice och yoghurt ska hällas upp. Reaktionerna är minst sagt blandade, både hat och hejarop.
Bakom allt detta står EU med en aktionsplan för att minska användningen av engångsplastprodukter (så som plastpåsar, sugrör, korkar, muggar och matlådor) och därmed minska plastnedskräpningen i haven. Från EU finns redan direktiv på plats, och nya är på ingång. Svenska myndigheter jobbar på med lagstiftning, producenter och återförsäljare implementerar de förändringar som lagen kräver. Det finns ambitiösa mål om att minska nedskräpning av engångsplastförpackningar med 50 % redan till 2030.
Lagstiftaren tänker att nu finns styrmedel på plats och saken är så att säga klar. Man hastar vidare till nya problemställningar. Men har vi inte glömt något? Eller snarare någon?
Sist i ledet av alla involverade står en förvirrad konsument som ofta vill göra rätt men inte vet hur. Det verkar som att vi har glömt bort konsumenten på vägen – och den som förväntas göra den faktiska omställning som krävs för att nå målet, vet minst av alla.
Var är den riktigt viktiga reklamen? Att lansera en ny produkt, låt oss säga en ny smak på chips, sker inte utan kommunikation. Det är hård konkurrens om uppmärksamhet och alternativen på chipshyllan är redan många. För att få ett tillräckligt stort antal kunder att köpa den nya produkten krävs reklamkampanjer, erbjudanden och exponering. Allt som oftast märks den nya chipspåsen med budskap som “nyhet”, “nu ännu krispigare, “30 % mindre fett och 50 % mer smak”. Viljan att framhäva fördelarna och driva kunden till att köpa den nya chipssmaken är stor. Varför går det inte till på samma sätt när man försöker lansera hållbara alternativ och “sälja” in ett nytt beteende? Helt plötsligt saknas kommunikationsplan med budget, målsättning och uppföljning.
Vi kan ta exemplet med flergångsförpackningar. Från årsskiftet ska restauranger och caféer erbjuda kunder att få sin dryck eller mat i en återanvändbar mugg eller matlåda. Detta för att minska användningen av engångsförpackningar i plast. Målet är att 762 miljoner matlådor och muggar ska bort från marknaden redan till 2026.
Hur har det gått? En av Sveriges största hamburgerkedjor vittnar om att de sedan 1 januari sålt mat eller dryck i ”färre än en flergångsförpackning” om dagen på sammanlagt 150 restauranger. Det finns helt enkelt ingen efterfrågan hos kunderna. Skyltningen på flera ställen är otydlig, personal ovetandes och konsumenter känner inte till lagen.
Vi kan nog konstatera att förutsättningarna att nå målen inte ser så bra ut. Var är den där riktigt viktiga reklamen? Den som ska sälja in flergångsalternativet, berätta om alla fördelar, komma med erbjudanden och exponera produkten på ett sätt som gör att kunden inte kan tacka nej.
Men myndigheter sysslar inte med reklam. Och det finns heller inte tillräckliga styrmedel som säger att producenter eller återförsäljare ska göra det i flergångsfrågan. Utan en tydlig kommunikationsplan, med kraftiga informationsinsatser, mätbara mål och kontinuerliga uppföljningar, kommer konsumenten fortsatt stå glömd sist i ledet”.
