Forskare vid spanska havsforskningsinstitutet ICM-CSIC (Institut de Ciències del Mar) i Barcelona har visat i en studie att biologiskt nedbrytbar PLA-bioplast inte bryts ner snabbare i havsmiljöer än konventionella oljebaserade plaster som polystyren, polyeten, m fl.
I studien, där även forskare från IIM-CSIC (Instituto de Investigaciones Mariñas) i spanska Vigo deltog, exponerade forskarna olika typer av plast för olika temperaturer och solstrålningsförhållandena i havet och analyserade det organiska kol som frigörs till följd av plasternas nedbrytning. De mätte också förmågan hos marina bakterier att bryta ned detta kol.
Den bionedbrytbara och mjölksyrabaserade bioplasten PLA är vanlig inom förpackningsområdet, där den oftast används för tillverkning av engångsprodukter som dryckesbägare, bestick, tallrikar, skålar, etc.
Tidigare studier har visat att PLA inte bryts ner vid temperaturer under 50-60°C, dvs förhållanden som vanligen inte finns i marina miljöer. Många experter har dock utgått från att PLA-plast i havet skulle vara känsligare för fotonedbrytning – orsakad av solljus – och att de därav resulterande nedbrytningsprodukterna sedan lättare skulle brytas ned av marina bakterier.
Men nu visar de spanska studierna att biologiskt nedbrytbar PLA-bioplast inte släpper mer kol per tidsenhet än oljebaserad plast, och att de marina bakterierna är lika eller till och med mindre effektiva på att bryta ned PLA-fotonedbrytningsprodukter än de är på att bryta ner fotonedbrytningsprodukter från till exempel polystyren.
”Det faktum att plast är biologiskt nedbrytbar betyder inte att den bryts ned under alla förhållanden. Till exempel behöver komposterbar plast temperaturer på över 50ºC för att bli biologiskt nedbrytbar, och det är temperaturer som inte förekommer varken i havet eller i många andra naturliga miljöer”, förklarar Cristina Romera-Castillo, forskare vid ICM-CSIC och en av författarna bakom studien, som nyligen har publicerats i tidskriften Marine Environmental Research.
