Den indiska regeringen har tagit fram ett utkast till lagstiftning kring hantering av plastavfall. Innan året är slut ska lagarna vara implementerade vilket innebär att alla icke-komposterbara och icke-bionedbrytbara plastförpackningar kommer att förbjudas.
Lagstiftningen har nyligen presenterats för National Green Tribunal, den juridiska enhet som etablerats av regeringen för att effektivisera och skynda på hanteringen av lagförslag kring miljöskydd. Tanken i grunden är att man ska förbättra styrningen av plastavfall.
I tillägg till att förbjuda icke bionedbrytbara plastförpackningar kommer man att begränsa tillverkning och användning av bärkassar av plast, förbjuda fri utdelning av plastkassar i butikerna. Man kommer dessutom att styra användningen av återvunnen plast samt introducera ett utökat producentansvar. Lagen kräver också att kommunala myndigheter bygger plastavfallssystem som måste klara att separera avfallet.
Indien genererar 5,6 miljoner ton plastavfall årligen. Delhi är ”värst” med 689,5 ton per dag. Detta enligt en rapport från Central Pollution Control Board (CPCB). Runt 9.205 ton per dag samlas in i Indien, det vill säga cirka sextio procent av plastavfallet. Denna mängd återvinns, men samtidigt är det 6.137 ton som bara blir avfall. Man talar om en tidsinställd plastbomb.
Den nya lagen ersätter lagstiftning från februari år 2011, som hade avsikten att förbättra plastavfallshanteringen. Det visar sig dock att de önskvärda resultaten inte nåtts av berörda myndigheter, detta på grund av flera orsaker. Det fanns med andra ord skäl att uppdatera lagstiftningen med syfte att ”skydda människors hälsa och miljön.
Förbud mot laminat
Lagstiftningen säger bland annat att alla plasttillverkare inom en treårsperiod måste sluta producera förpackningar tillverkade av laminat och gå över på återvinningsbara och komposterbara plastmaterial för standardförpackningar. De används enligt definitionen för att ”packa produkter som köps och säljs och alla på marknaden tillgängliga varor inkluderas”.
I Indien är det så att majoriteten av alla FMCG (Fast Moving Consumer Goods) som omfattas av denna definition, packas i plastförpackningar. Nittio procent av alla kakor, torkade livsmedel, hårvårdsprodukter, mejeriprodukter, tvättmedel och bakade produkter packades år 2014 i plastförpackningar.
Exportorienterade företag eller företag i en speciell ekonomisk zon, som tillverkar sina produkter mot order från utlandet, undantas. Men, undantaget gäller inte företag som packar tobak, gutkha (betelnöt) eller pan masala, som är en form av tuggtobak.
Tillverkare av plastförpackningar kommer också att behöva registrera sig hos Pollution Control Board eller Pollution Control Committee i sin del av landet, och kommer att vara förbjudna att tillverka något överhuvudtaget om man inte registrerad.
Specifikt täcker lagstiftningen ett brett spektra av plaster som man definierar som ”material som innehåller en väsentlig andel polymerer som PET, HDPE, PVC, LDPE, PP och PS. Dessutom ingår laminatmaterial som ABS-plast, polyfenyloxid (PPO), polykarbonat och polybutentereftalat (PBT) och andra material som i något skede processas tiil en färdig produkt.
Utökat producentansvar
Plasttillverkarna kommer att bli tvungna att ta ansvar för insamlingssystem. Man kan antingen agera självständigt eller tillsammans med andra företag och man måste kunna visa protokoll på att man har ett plastavfallssystem baserat på det utökade producentansvaret. Har man inte möjlighet att ta fram egen insamling kan man träffa avtal med lokala avfallshanteringsföretag.
Plastpåsar
Den nya lagen säger också att detaljhandeln inte längre får dela ut plastpåsar gratis till konsumenterna. De måste ta betalt. För att uppmuntra återanvändning och minimera plastavfallet får de lokala myndigheterna rätten att besluta om ett lägsta pris som konsumenten ska betala. Detta ska baseras på kvalitet och storlek. Avgiften ska beräknas så att den täcker kostnaden för materialet och för avfallshanteringen. Påsar som är tunnare än femtio mikro får inte tillverkas. De godkända ska vara transparenta och utan färg och skall vara märkta med namn och ”registreringsnummer” på tillverkaren. Dessutom ska materialets tjocklek vara utmärkt plus att symbolen för återvinning och material ska finnas med.
Märkningen ska ske med pigment eller färgämnen som ligger i linje med den indiska standarden IS 9833:1981, kallad ”Lista över pigment och färgämnen för användning i kontakt med livsmedel, läkemedel och dricksvatten”.
Återvunna bärkassar av plast måste klara den indiska standarden IS 14534:1998 (Riktlinjer för återvinning av plast) medan påsar tillverkade av komposterbara plaster ska klara IS/ISO 17088:2008 (Specifikationer för komposterbara plaster).
Avgifter som kommer från försäljningen av bärkassar av plast ska gå direkt till den lokala myndighetens administration för att användas för att underhålla avfallshanteringssystemet i det aktuella området.
Krav på myndigheterna
Lagen kräver att de lokala myndigheterna ansvarar för att det skapas fungerande insamlingssystem med separering, insamling, lagring, transporter, bearbetning och kvittblivning av plastavfall. Myndigheten ska också se till att miljön inte påverkas negativt av denna hantering.
Protester
Under senare år har Indien varit ett ledande land när det gäller förbud för plastpåsar men det har ibland kunnat ifrågasättas. Städer som Delhi, Mumbai, Karwar, Tirumala, Vasco och Rajasthan har alla instiftat förbud på grund av att påsarna sätter igen avloppen vid monsunregn. Det är åtminstone vad man påstår.
När hela industrin är hotad är det inte konstigt att Indiens plastindustri har tagit till legala åtgärder för att bromsa utvecklingen i National Green Tribunal. Enligt en studie består Indiens plastförpackningsindustri av över tiotusen företag som har 1,3 miljoner anställda. Värdet på industrin uppskattas till 8,3 miljarder US dollar.
Plastförpackningskonglomeratet Uflex har i en petition till National Green Tribunal påpekat att den indiska regeringens miljökontrollstyrelse har placerat plast i den ”gröna kategorin” vilket innebär att materialgruppen ses som ”minst nedsmutsande” då plaster är återvinningsbara och då alternativa förpackningsmaterial som papper och aluminiumfolie är mer skadliga för miljön. Klagomålen lades fram i en hearing med tribunalens ordförande, Justice Swantanter Kumar och där sa man också att laminatplaster globalt sett är det mest använda förpackningsmaterialet och ofta favoriseras tack vare sin vikt, låga fraktkostnad och tack vare andra fördelar.
PET hot
Uflex petition kom som ett svar på en petition från NGO-organisationen Him Jagriti Uttaranchal Welfare Society som jobbar för att få Tribunalen att begränsa användningen av plastflaskor och laminatförpackningar, inklusive PET-flaskor. Man vill att det ska ske genom att lagstiftningen utökas till att även omfatta packningen av kolsyrade drycker.
Uflex har elva plastfabriker i Indien och meddelade i september förra året att man tänkte investera cirka trehundratjugofem miljoner US-dollar i en ny fabrik för flexibla plastmaterial i Ahmadabad i staten Gujarat. Initialt ska den ha en kapacitet på åttiotusen ton som sedan ska ökas till det dubbla.
Uflex pekar på att många mycket användbara produkter har tagits fram med hjälp av återvunnen plast och att ett stort antal människor är involverade i dessa aktiviteter, på många nivåer i samhället.
Om de här lagförslagen drivs igenom utan att företag som Uflex fått säga sitt så bryter det mot företagets fundamentala rättigheter enligt Indiens konstitution, sade man i sin kommentar.
Tribunalen har sagt att man ser positivt på restriktioner för plastförpackningar, men lovar samtidigt att alla berörda parter ska få göra sina röster hörda och att dessa synpunkter ska tas med i den slutliga bedömningen.
Man ser för närvarande ur olika aspekter på PET-flaskor för packning av drycker, livsmedel och livsmedelsprodukter, men att det är för tidigt att bestämma något ännu. Det krävs ytterligare, vetenskapliga studier.
I en kommitté ledd av Tribunalen slog man fast att ”Central Pollution Control Board” och ”Central Drugs Standard Control Organisation (CDSO)” har föreslagit ett förbud för PET-flaskor eller plastbehållare som primärförpackning för flytande produkter.
”Det verkar vara en vanlig inställning hos olika råd som framför sina budskap till regering och myndigheter att plastförpackningar av laminat/PET flaskor, är skadliga för hälsan. De skapar också allvarliga miljöproblem. De är faktiskt en av de största källorna till plastavfall. Fram till nu har ingen klarat att ta hand om hantering, insamling och kvittblivning av detta avfall på ett framgångsrikt sätt”, konstaterar Tribunalen.
National Green Tribunal väntas ge ett besked mot slutet av maj, början av juni. Därefter kommer lagförslaget att lämnas till regeringen för godkännande och för att sedan bli en lag.
