Genomgripande EU-förslag mot det ökande förpackningsavfallet

EU-kommissionen via The European Green Deal, som är en uppsättning politiska initiativ från EU-kommissionen med det övergripande målet att göra EU klimatneutralt till år 2050, beskriver sina förslag så här (översatt från engelska):

”I dag (2022-11-30) föreslår kommissionen nya EU-regler för förpackningar för att ta itu med denna ständigt växande källa till avfall och frustration hos konsumenterna. I genomsnitt genererar varje europé nästan 180 kg förpackningsavfall per år. Förpackningar är en av de största användarna av jungfruliga material, eftersom 40 procent av den plast och 50 procent av det papper som används i EU är avsedda för förpackningar. Om inga åtgärder vidtas kommer EU att se en ytterligare ökning av förpackningsavfallet med 19 procent fram till 2030, och för plastförpackningsavfall till och med en ökning med 46 procent.

De nya reglerna syftar till att stoppa denna utveckling. För konsumenterna kommer de att garantera återanvändbara förpackningar, göra sig av med onödiga förpackningar, begränsa överförpackningar och tillhandahålla tydliga etiketter för att underlätta korrekt återvinning. För industrin kommer de att skapa nya affärsmöjligheter, särskilt för mindre företag, minska behovet av nya material, öka Europas återvinningskapacitet och göra Europa mindre beroende av primära resurser och externa leverantörer. Reglerna kommer att underlätta förpackningssektorns väg mot klimatneutralitet senast år 2050.

Kommissionen skapar också klarhet för konsumenter och industri om biobaserade, komposterbara och biologiskt nedbrytbara plaster: den fastställer för vilka tillämpningar sådana plaster verkligen är miljömässigt fördelaktiga och hur de bör utformas, bortskaffas och återvinnas.

Förslagen är viktiga byggstenar i handlingsplanen för den europeiska gröna uppgörelsen om den cirkulära ekonomin och dess mål att göra hållbara produkter till norm. De svarar också på specifika krav från européerna som uttrycktes vid konferensen om Europas framtid.

Förebyggande av förpackningsavfall, främjande av återanvändning och återfyllning samt att alla förpackningar ska vara återvinningsbara senast 2030.

Den föreslagna översynen av EU:s lagstiftning om förpackningar och förpackningsavfall har tre huvudmål.

1. För det första att förebygga uppkomsten av förpackningsavfall: minska mängden, begränsa onödiga förpackningar och främja återanvändbara och påfyllningsbara förpackningslösningar.
2. För det andra att främja högkvalitativ återvinning (”slutet kretslopp”): att göra alla förpackningar på EU-marknaden återvinningsbara på ett ekonomiskt lönsamt sätt senast år 2030.
3. Och slutligen, för att minska behovet av primära naturresurser och skapa en väl fungerande marknad för sekundära råvaror, öka användningen av återvunnen plast i förpackningar genom obligatoriska mål.

– Det övergripande målet är att minska förpackningsavfallet med 15 procent fram till 2040 per medlemsstat per capita, jämfört med 2018. Detta skulle leda till en total minskning av avfallet i EU med cirka 37 procent jämfört med ett scenario utan ändring av lagstiftningen. Detta kommer att ske genom både återanvändning och materialutnyttjande.

– För att främja återanvändning eller påfyllning av förpackningar, som har minskat kraftigt under de senaste 20 åren, måste företagen erbjuda en viss procentandel av sina produkter till konsumenterna i återanvändbara eller påfyllningsbara förpackningar, till exempel takeaway-drycker och måltider eller leveranser inom e-handeln. Det kommer också att ske en viss standardisering av förpackningsformat och en tydlig märkning av återanvändbara förpackningar.

– För att komma till rätta med onödiga förpackningar kommer vissa former av förpackningar att förbjudas, till exempel engångsförpackningar för mat och dryck när de konsumeras på restauranger och kaféer, engångsförpackningar för frukt och grönsaker, miniatyrschampoflaskor och andra miniatyrförpackningar på hotell.

– Många åtgärder syftar till att förpackningar ska vara helt återvinningsbara senast år 2030. Det handlar bland annat om att fastställa designkriterier för förpackningar, att skapa obligatoriska retursystem för plastflaskor och aluminiumburkar och att klargöra vilka mycket begränsade typer av förpackningar som måste vara komposterbara så att konsumenterna kan slänga dem i bioavfallet.

– Det kommer också att finnas obligatoriska nivåer av återvunnet innehåll som tillverkarna måste inkludera i nya plastförpackningar. Detta kommer att bidra till att göra återvunnen plast till ett värdefullt råmaterial – vilket redan har visat sig i exemplet med PET-flaskor inom ramen för direktivet om plast för engångsbruk.

Förslaget kommer att undanröja förvirringen om vilka förpackningar som hör hemma i vilken återvinningsbehållare. Varje förpackning kommer att förses med en etikett som visar vad förpackningen är gjord av och i vilket avfallsflöde den ska hamna. Samma etiketter kommer att finnas på behållare för avfallsinsamling. Samma symboler kommer att användas överallt i EU.

Fram till 2030 skulle de föreslagna åtgärderna minska utsläppen av växthusgaser från förpackningar till 43 miljoner ton jämfört med 66 miljoner ton om lagstiftningen inte ändras – minskningen är ungefär lika stor som Kroatiens årliga utsläpp. Vattenförbrukningen skulle minska med 1,1 miljoner kubikmeter. Kostnaderna för miljöskador för ekonomin och samhället skulle minska med 6,4 miljarder euro jämfört med utgångsläget 2030.

Industrin för engångsförpackningar kommer att behöva investera i en övergång, men de övergripande ekonomiska och sysselsättningsskapande effekterna i EU är positiva. Enbart en ökning av återanvändningen förväntas leda till mer än 600.000 arbetstillfällen inom återanvändningssektorn fram till år 2030, många av dem i lokala små och medelstora företag. Vi förväntar oss mycket innovation inom förpackningslösningar som gör det bekvämt att minska, återanvända och återvinna. Åtgärderna förväntas också spara pengar: varje europé skulle kunna spara nästan 100 euro per år, om företagen överför besparingarna till konsumenterna.

Reder ut förvirringen kring biobaserad, biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast

Användningen och produktionen av biobaserad, biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast har ökat stadigt. Ett antal villkor måste uppfyllas för att dessa plaster ska få positiva miljöeffekter och inte förvärra plastföroreningar, klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

Kommissionens nya ram klargör på vilket sätt dessa plaster kan vara en del av en hållbar framtid. Den biomassa som används för att producera biobaserade plaster måste komma från hållbara källor, utan att skada miljön och med hänsyn till principen om ”kaskadanvändning av biomassa”: producenterna bör prioritera användningen av organiskt avfall och biprodukter som råmaterial. För att bekämpa greenwashing och undvika att vilseleda konsumenterna måste producenterna dessutom undvika generiska påståenden om plastprodukter som ”bioplast” och ”biobaserad”. När producenter kommunicerar om biobaserat innehåll bör de hänvisa till den exakta och mätbara andelen biobaserat plastinnehåll i produkten (till exempel: ”produkten innehåller 50 procent biobaserat plastinnehåll”).

Biologiskt nedbrytbara plaster måste behandlas med försiktighet. De har sin plats i en hållbar framtid, men de måste inriktas på specifika tillämpningar, där deras miljöfördelar och värde för den cirkulära ekonomin är bevisade. Biologiskt nedbrytbar plast bör inte på något sätt innebära accepterande av nedskräpning. De måste också märkas så att det framgår hur lång tid det tar att biologiskt bryta ner dem, under vilka omständigheter och i vilken miljö.

Produkter, som sannolikt kommer att skräpa ner, inklusive de som omfattas av direktivet om plast för engångsbruk, kan inte påstås vara eller märkas som biologiskt nedbrytbara.

Industriellt komposterbar plast bör endast användas om den har miljöfördelar, om den inte påverkar kompostens kvalitet negativt och om det finns ett lämpligt system för insamling och behandling av bioavfall. Industriellt komposterbara förpackningar kommer endast att tillåtas för tepåsar, filterkaffepåsar och -kuddar, frukt- och grönsaksdekaler och mycket lätta plastpåsar. Produkterna måste alltid ange att de är certifierade för industriell kompostering i enlighet med EU:s normer.

Nästa steg

Förslaget om förpackningar och förpackningsavfall kommer nu att behandlas av Europaparlamentet och rådet i det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Den politiska ramen för biobaserade, biologiskt nedbrytbara och komposterbara plaster kommer att vara vägledande för EU:s framtida arbete i denna fråga, t.ex. krav på ekodesign för hållbara produkter, finansieringsprogram och internationella diskussioner. Kommissionen uppmuntrar medborgare, offentliga myndigheter och företag att använda denna ram när de fattar beslut om politik, investeringar och inköp.

Bakgrund

Varor behöver förpackningar för att skyddas och transporteras på ett säkert sätt, men förpackningar och förpackningsavfall har en betydande inverkan på miljön och användningen av nya material. Mängden förpackningsavfall ökar, ofta i snabbare takt än BNP. Förpackningsavfallet har ökat med mer än 20 procent under de senaste tio åren i EU och beräknas öka med ytterligare 19 procent fram till 2030 om inga åtgärder vidtas.
Biobaserad, biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast håller på att växa fram i vårt dagliga liv som alternativ till konventionell plast. Medborgarna kan hitta dem till exempel i förpackningar, konsumtionsvaror och textilier samt i andra sektorer. Eftersom de kallas ”bio” har konsumenterna uppfattningen att de nödvändigtvis är bra för miljön. Detta är dock bara sant i viss utsträckning.

Dagens paket om dessa frågor följer på det första åtgärdspaketet om cirkulär ekonomi som antogs i mars 2022. Det innehöll den nya förordningen om ekodesign för hållbara produkter, EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier samt förslag till nya åtgärder för att stärka konsumenternas ställning och göra det möjligt för dem att spela en större roll i den gröna omställningen.”