EU:s förpackningsförordning (PPWR), som antogs i början av år 2025, är redan under press. Det europeiska ”effektiva förenklingspaketet”, som lades fram den 10 december, öppnas, om det antas, dörren för att försvaga kärnambitionerna. Åtminstone enligt en koalition av 115 organisationer som ringer i en larmklocka. Är denna ”förenkling” en trojansk häst?
Analys: Gerard Molenaar, Verpakkingsmanagement, Nederländerna
Tio månader efter offentliggörandet i Europeiska officiella tidning kan förpackningsindustrin befinna sig i en ny period av osäkerhet. Förordningen om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR), som trädde i kraft den 11 februari 2025 och kommer att bli allmänt tillämplig i augusti 2026, återupptas formellt genom Europeiska kommissionens förenklingsförslag för ändringar. Det som började som ett försök till ”administrativ förenkling” skulle kunna bli en politisk attack mot miljömålen för det som kallas Green Deal.
Hur det började
Mellan juli och september 2025 organiserade kommissionen en ”kallelse för bevis” som genererade mer än 190 000 poster. Branschen klagade kraftigt över den stora mängden rapporteringsskyldigheter från olika hållbarhetslagar: PPWR, EUDR (avskogning) och CSRD (säkerhetsredovisning). Detta underlag lade grunden för Omnibus-förslaget (som syftar till att förenkla och minska den administrativa bördan för företags hållbarhetsrapportering) som offentliggjordes den 10 december.
Omnibus-paketet som förenkling
Den 10 december 2025 lade Europeiska kommissionen fram ett miljöförenklingspaket, ett omnibusförslag som ändrar flera miljölagar samtidigt. För PPWR fokuserar paketet på tre specifika punkter som enligt kommissionen skapar onödiga administrativa bördor.
För det första vill Bryssel avskaffa skyldigheten för gränsöverskridande säljare (läs: webbshoppar) att utse en juridisk ”auktoriserad representant” för det utvidgade producentansvaret (EPR) per medlemsstat. Denna åtgärd skulle spara företagen 300 miljoner euro per år, enligt den officiella beräkningen av kommissionen.
Dessutom blir SCIP-databasen, där företagen måste rapportera om deras förpackning innehåller ifrågasatta ämnen, utredd för fullständigt återkallande. Även här ser kommissionen betydande kostnadsbesparingar på 225 miljoner euro per år. Kommissionens argument: databasen blir överflödig när det digitala produktpasset är i drift.
Slutligen har kommissionen för avsikt att harmonisera metoden för att beräkna ”icke-återvunnen plast” med direktivet om plast för engångsbruk för att undvika avvikelser mellan olika lagstiftningsramar.
112 organisationer slår larm
För kommissionen är detta tekniska korrigeringar, men för ett brett spektrum av intressenter är det en farlig utveckling. Den 25 november 2025, redan före det officiella offentliggörandet av Omnibus, skickade en stor koalition av 112 organisationer en gemensam skrivelse till Europeiska kommissionen med en brådskande begäran: öppna inte PPWR. Undertecknarna, som sträcker sig från icke-statliga organisationer som Zero Waste Europe till stora aktörer från förpackningsindustrin, är oroade över att investeringar i exempelvis återvinningsanläggningar och tvättar för återanvändbara förpackningar läggs på is.
Den rädslan är inte ogrundad. Återvinningsindustrin, som är förenade i organisationer som EuRIC och PRE, betonar att stabila regler behövs för att man ska få lån till nya fabriker.
Trojansk häst?
Problemet är att det i den europeiska lagstiftningsprocessen inte finns någon möjlighet att öppna en lag ”lite”. Så snart kommissionen föreslår att en artikel ändras är hela den rättsliga texten tekniskt tillgänglig för ändring av Europaparlamentet och ministerrådet.
Denna processmekanism möjliggör vad kritiker kallar en ”trojansk häst”. Om kommissionen föreslår endast begränsade administrativa justeringar kan parlamentsledamöterna lägga fram ändringsförslag som går mycket längre, till exempel att skjuta upp återanvändningsmål för 2030, försvaga PFAS-förbudet i livsmedelsförpackningar eller bredda definitionen av ”återvunnet material” så att kemiskt återvunnet innehåll också räknas genom massbalansregler.
EUDR-fallet som underlag
Rädslan för detta scenario faller inte från himlen. En annan viktig EU-lagstiftning, EUDR, försvagades i slutet av 2024, strax innan den skulle tillämpas i sak. Under stora politiska påtryckningar fanns det ett förslag om ett års uppskjutande, men det resulterade i ett försök att i grunden förändra innehållet. Dessa förändringar skulle befria 90 procent av världshandeln från kontroller. Så småningom kom en kompromiss med uppskjutning och en materiell försvagning.
Specifika smärtpunkter
Zero Waste Europe, en av de mest frispråkiga kritikerna av Omnibus-paketet, varnar för att öppenhet och datakvalitet är avgörande.
Tillbakadragandet av SCIP-databasen, även innan Digital Product Passport är i drift, orsakar en farlig period av brist på öppenhet, enligt kritiker. Radering av SCIP leder till förlust av transparens i kedjan, säger ZWE. Organisationen anser att kommissionen felaktigt väljer avskaffande snarare än en förbättring av det digitala produktpasset.
Harmoniseringen av definitionen av ”icke-återvunnen plast” väcker också frågor. Även om kommissionen lägger fram detta som teknisk samordning varnar Zero Waste Europe för att denna textändring skulle kunna leda till att incitamentet till designade förpackningar som verkligen är återvinningsbara försvagas.
NGOs fruktar dessutom parlamentariska ändringsförslag rörande återanvändningsmålen.
Foto: Peter Holgersson AB
Industrin splittrad
Återvinningsindustrin och icke-statliga organisationer är därför starkt emot att öppna PPWR igen, men plastproducenter välkomnar kommissionens förslag. Plastics Europe, den europeiska branschorganisationen, talar om ”ett steg i rätt riktning” och betonar vikten av konkurrenskraft. Organisationen förespråkar att erkänna kemisk återvinning genom redovisning med massbalans som är helt likvärdiga med mekanisk återvinning, något som starkt motsägs av mekaniska återvinnare.
Pappersindustrin tar en ambivalent position. Organisationer som Environmental Paper Network anslöt sig till koalitionen mot återöppnande, särskilt av rädsla för att tidigare erhållna undantag fortfarande kommer att gå förlorade i nya parlamentsändringar.
Påverkan på företagen: osäkerhet
För förpackningsproducenter, återförsäljare och importörer orsakar den nuvarande situationen ännu mer osäkerhet. Det finns redan väldigt många frågor om PPWR, det visar sig om och om igen under seminarier och workshops. Företag som förbereder sig för PPWR:s allmänna ansökningsdag, den 12 augusti 2026, vet nu inte längre vilka regler som i slutändan kommer att gälla.
Många återförsäljare byter redan leverantörsavtal för att kunna följa PPWR. Om reglerna för återvunnet innehåll eller EPR-skyldigheterna ändras igen kommer detta att få stora konsekvenser.
Investeringsbeslut kan skjutas upp av denna situation. Företag som övervägde att investera i tvättanläggningar för återanvändbara förpackningar eller sorteringsanläggningar för nya återvinningsströmmar kan pausa dessa projekt.
Sammanfattning
Öppnas PPWR igen?
Ja. Med miljöförstärkningspaketet den 10 december 2025 föreslår Europeiska kommissionen formellt ändringar av PPWR och ramdirektivet om avfall. Det innebär att förordningen återigen omfattas av lagstiftning.
Kommer förordningen att urholkas?
Inte än, men risken är verklig. Kommissionens förslag är begränsat till administrativ förenkling (inbegripet EPR och SCIP). Samtidigt öppnar denna process dörren för Europaparlamentet att göra ytterligare justeringar. Med tanke på de nuvarande politiska förbindelserna och tidigare erfarenheter, liksom i EUDR, är denna risk betydande.
Förhandsgranska 2026
Perioden från december 2025 till juni 2026 är avgörande. Under dessa månader kommer parlamentet och rådet att diskutera Omnibus-förslaget. Om det inte är möjligt att begränsa diskussionen till tekniska punkter, finns det risk för utspädning av 2030-målen. Om det är möjligt kommer förslaget att antas som en begränsad korrigering och PPWR:s kärna kommer att förbli intakt. Uttalandet om att PPWR öppnas igen bör därför ses som en varning, inte som ett bestämt faktum.
