EU fortsätter att vara tuffa mot bioplaster gällande frågan om att undanta dem från regleringen av engångsprodukter, SUP-direktivet. European Bioplastics Organisation har kontinuerlig kontakt med EU i dessa frågor och skrev nyligen ett brev med synpunkter. Så här svarar Mattia Pellegrini som är Head of Unit .
Dear Sirs,
Tack för ert brev av den 31 maj 2021 till generaldirektör Fink-Hooijer beträffande den europeiska bioplastindustrins farhågor när det gäller genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/904 av den 5 juni 2019. kallas ofta SUP-direktivet.
I enlighet med SUP-direktivet undantar inte det faktum att plastprodukter har biologiskt nedbrytbara egenskaper dem från direktivet. Biologiskt nedbrytbar/biobaserad plast anses vara plast enligt SUP-direktivet, vilket uttryckligen anges i skäl 11.
Anledningen till denna ståndpunkt i SUP-direktivet är att det för närvarande inte finns några överenskomna tekniska standarder som kan säkerställa att biologiskt nedbrytbara SUP-produkter faktiskt sönderdelas inom en tidsskala som är tillräckligt kort för att plasten inte är skadlig för marint liv och inte leder till en ansamling av plast i miljön. Låt mig försäkra er om att kommissionen kommer att se över och utvärdera direktivet år 2027 för att ompröva framstegen med kriterier och standarder avseende biologisk nedbrytbarhet.
Med anknytning till detta ämne har Scientific Advise Mechanism (SAM) till kommissionen nyligen släppt en rapport (1) som ser ett begränsat utrymme för biologiskt nedbrytbar plast för specifika applikationer, vilket inte kan hindras från att komma in i miljön. SAM-rapporten ser dock inte biologisk nedbrytbarhet som en fungerande lösning för att ta itu med nedskräpningsproblemet i allmänhet.
När det gäller specifika märkningskrav, där Commission Implementing Regulation (EU) 2020/2151 från den 17 december 2020 ger regler för harmoniserade märkningsspecifikationer för engångsplastprodukter som listas i del D i engångsplastdirektivet, syftade kommissionen till att genomföra artikel 7 (2) i direktivet. Artikel 7 i direktivet och förordning (EU) 2020/2151 gäller alla engångsplastprodukter som anges i del D i bilagan och skiljer inte mellan biologiskt nedbrytbar och komposterbar plast.
I artikel 7 (1) (a)i SUP-direktivet krävs att märkningen ska informera konsumenterna om lämpliga avfallshanteringsalternativ för produkterna eller avfallshanteringsmedel som ska undvikas. I detta avseende bör det noteras att återvinning/sorteringskapacitet, metoder och nivåer skiljer sig åt i varje medlemsstat. Detta innebär att en viss produkt kan vara återvinningsbar och därför omhändertagen på ett visst sätt i en medlemsstat men inte i en annan. Dessutom finns det inga harmoniserade standarder för märkning av papperskorgar eller färger på avfallspåsar, vilket leder till att medlemsstaternas avfallshanteringsansvariga måste reglera detta och komma med en gemensam strategi giltig för alla samt visa hur man informerar konsumenten på lämpligt avfallshanteringsalternativ vilket är praktiskt taget omöjligt. Av dessa skäl skulle det ha varit för komplicerat att märka information om rätt sätt att hantera avfallet. I detta sammanhang beslutades att fokusera på avfallshantering som ska undvikas (dvs. nedskräpning) i stället för att ange vilken hanteringsmetod som ska användas, vilket skulle ha krävt att för mycket information placerades på en etikett (inklusive skillnad mellan medlemsstaternas avfallshanteringsansvariga). Artikel 7 (1)(a) i SUP-direktivet ger denna valmöjlighet, vilket dessutom är mer intuitivt kopplat till den information som krävs om negativa effekter av nedskräpning.
Vi hoppas att detta förklarar era synpunkter och ger en del av motiveringen till SUP-direktivet och tillhörande genomförandeförordning 2020/2151 om märkning.
