Uttalandet i rubriken gjordes på Emballagedagen 2024 i Danmark för några dagar sedan, där bland annat Arla Foods var representerad för att berätta om deras utmaningar med att följa trender och lagkrav inom förpackningar. Packnews danska redaktör Søren Winsløw var på plats.
Grakoms Emballagedag hade trender och nya lagkrav som tema. Grakoms direktör Carina Christensen välkomnade totalt sjuttiotre deltagare på Comwell Hotel i Middelfart, deltagare som ville dela visionen om en hållbar framtid med goda kollegor, som hon uttryckte det.
Programmet var sammansatt av ett brett urval av intressenter med olika infallsvinklar och budskap, vilket gjorde dagen omväxlande och oerhört intressant.
Globala trender inom förpackningsinnovation
Paul Jenkins, chef för brittiska PackHub, började med en internationell titt på vad som händer inom förpackningsinnovation internationellt. The PackHub är ett konsultföretag inom utveckling och design av förpackningar, som har skapat en aktiv databas med mer än niotusen förpackningsinnovationer. De bevakar marknaden internationellt och ser till att de kan lägga till trettio nya innovationer i databasen varje vecka. Det ger naturligtvis en bra känsla för vilka trender som rör sig i omvärlden.
Paul Jenkins betonade att långt ifrån alla innovationer blir produkter, men de berättar mycket om vilka perspektiv man arbetar med. Han lyfte fram fem områden med särskilt fokus. Det handlade om återanvändning, biobaserade förpackningar, konvertering till fiberbaserat material, påfyllning och återvinning samt reducering av förpackningar. Han visade ett stort antal exempel från databasen inom de olika grupperna och lyfte bland annat fram de danska företagen Nuterials, för deras arbete med att förvandla valnötsskal till förpackningsmaterial, och Grathwol för deras plastförpackningar av monomaterial.
Paul Jenkins avslutade med att uttrycka en rädsla för att den massiva lagstiftningen på området, och inte minst det faktum att lagstiftningen fortfarande inte är så tydlig att man vet exakt vad man har att göra med, skulle kunna ha en negativ inverkan på förpackningsinnovationen.
Nya insikter om danskarnas förpackningskonsumtion och uppfattning om förpackningar
Berit Puggaard, chef för analysinstitutet Kantar Media, har gjort en analys av konsumenternas uppfattning om sina förpackningar på uppdrag av Grakom och Emballagedagen. Hon presenterade det med stor insikt och entusiasm.
Undersökningen handlade till övervägande del om de förpackningar vi får i samband med onlineköp. Trettioåtta procent av danskarna får ett paket levererat minst en gång i månaden. För åldersgruppen trettio till fyrtionio år är siffran så hög som fyrtiofem procent.
Frågorna tog upp hur viktig ytterförpackningen är, om förpackningen används effektivt (är kartongen full?), återvinns den av kunden, vilka typer av förpackningar anses vara mest miljövänliga, hur väl känner vi till de olika miljömärkningar och vem som har ansvaret för mer återvinning.
Något överraskande var medvetenheten om flera av miljömärkningarna inte så stor som vi trodde, och som moderator Carsten Bøg sa, undersökningen pekar på något lägre siffror än de siffror som miljömärkena själva kommer fram till.
Analysen kan erhållas i sin helhet genom Grakom.
Producentansvar – Hur kategoriseras förpackningen och vilka kategorier ska betygsättas?
Anders Brodersen Jensen berättade om danska Naturvårdsverkets utveckling av de modeller som ska ligga till grund för rapporter kring producentansvar. Han förklarade att de lägger stor vikt vid att säkerställa största möjliga harmonisering med EU:s direktiv och förordningar, så att en ojämlik konkurrenssituation inte uppstår mellan länderna, men att det också gör arbetet långsamt och krångligt.
Han berättade också om de olika underkategorierna inom sopsortering och inte minst om de graderingar som blir resultatet av att de flesta material är multimaterial. Det ger större eller mindre sorteringsproblem, som man vill straffa/belöna avgiftsmässigt för att uppmuntra förändringar i designen. Förpackningen är därför uppdelad i huvudkomponenter, integrerade komponenter och separata komponenter.
Till exempel kommer en syltburk vanligtvis att bestå av huvudkomponenten (den som väger tyngst), vilket är själva glaset, ett lock av annat material (vanligtvis metall) och en etikett. Hans poäng var att både locket och etiketten är integrerade komponenter, men möjligheten att kassera dem separat från huvudkomponenten är annorlunda. Locket kan enkelt separeras från huvudkomponenten med en lätt mekanisk påverkan och slängas separat i en avfallssorteringsanläggning som är avsedd för detta ändamål.
Detsamma kan inte sägas om etiketten. Därför kommer märkningen att minska återvinningsbarheten av huvudkomponenten och därmed får den lägre betyg och blir dyrare att marknadsföra.
Nu närmar vi oss problemet i rubriken till denna text.
Nya leverantörskrav från en livsmedelstillverkares perspektiv
Torben Noer är chef för förpackningsutveckling på Arla Foods och ansvarig för utvecklingen av Arlas ostförpackningar för hela världsmarknaden. Han säger att det är en dyr och lång process att utveckla förpackningar för nya produkter och marknader och att det därför är utmanande med oklar lagstiftning.
Som exempel nämnde han att man i tre år har arbetat med utvecklingen av komposterbara förpackningar, men att den senaste lagstiftningen pekar i riktning mot återanvändning och återvinning, så detta projekt har nu lagts på is.
Etikett var ett annat område som han beskrev så här:
– Etiketter är en mardröm. Det måste vi ändra på och det kommer att bli en enorm uppgift. Idag använder vi etiketter på nästan alla våra produkter. Inom vissa områden är lösningen förmodligen att avskaffa märkningen helt och hållet.
Utmaningen tar sin utgångspunkt i det problem som nämndes i förra presentationen, där en märkning kommer att sänka återvinningsbarheten och därför klassificerar huvudförpackningen till en lägre och därmed dyrare skattenivå.
Torben Noer påpekade också att runt fem procent av deras klimatavtryck kommer från förpackningarna, och därmed är en mindre utmaning i den stora klimatbilden, men omvänt sa han också att med den mängd förpackningar de tar ut på marknaden som en världsomspännande organisation kräver att man gör något aktivt – så det gör de. Men det är en kamp med många överväganden, som måste omfatta både cirkularitet, användning av förnybara resurser och ändå ha den konsumentbekvämlighet som gör det till en framgångsrik affärsmodell.
Hur balanserar Coop kundkrav, lagstiftning och hållbarhet inom förpackningsområdet?
Thomas Roland, chef för produktansvar och kvalitet på Coop, berättade att Coop distribuerar ut åttiofem miljoner kilo livsmedelsförpackningar till marknaden varje år. De arbetar med många olika initiativ och lägger ner mycket tid på att anpassa sig till lagstiftningen. Men det måste alltid balanseras med konsumenternas uppfattning, vilket inte alltid är rationellt.
En undersökning bland Coops kunder visar att deras största oro är plastförpackningar och risken att de hamnar i naturen och världshaven – de älskar att hata plast – som han uttryckte det. Därför försöker Coop balansera sina ansträngningar mellan att hitta några bra omslag att ersätta plast med, till exempel papper och samtidigt undvika att minska hållbarheten och därmed bidra till större matsvinn.
Han nämnde också att man arbetar med att minska storleken på förpackningarna, både av materialbesparingsskäl och av rent logistiska skäl, där man kan transportera och lagra mer på mindre utrymme. Men även här finns det utmaningar, i och med att kunder i vissa fall väljer bort mindre förpackningar i tron att de förmodligen innehåller mindre.
Enligt Thomas Roland är plast en fantastisk produkt för att transportera och lagra mat. Han sa att det bland annat är anledningen till att de har tretusen femhundra varunummer i butiken som är plast. Det ökar helt enkelt hållbarheten, så man kan ha många fler olika produkter på hyllorna, och inte som på 70-talet, då man typiskt hade cirka sjuhundra artikelnummer i en butik.
– Tillsammans med våra leverantörer letar vi efter miljövänliga alternativ som också är lönsamma, men som hittills bara har haft ett fåtal framgångar, säger han.
I detta sammanhang nämnde han sex plastreduktionsinitiativ. Änglemarkspasta har gått från plastpåsar till papperspåsar, vilket har minskat plastförbrukningen med 10,5 ton. De har tagit bort plastförslutningarna från mjölkförpackningarna och gått tillbaka till den gamla modellen. Det minskade förbrukningen med etthundra ton. De svarta trågen för kött har ersatts med klar plast, vilket gör mer än ettusen ton återvinningsbara. Etthundrasextionio ton plast har tagits bort genom att tråg för köttfärs ersatts med påsar. Bärkassarna har blivit sjuttio procent tunnare vilket sparar tvåhundranittio ton plast årligen och slutligen har de tillverkat refillprodukter för ett antal rengöringsprodukter, vilket potentiellt kan minska plastförbrukningen med åttio procent om konsumenterna tar det till sig.
Coop arbetar målmedvetet med att minska innehållet av fossilbaserad jungfruplast och ersätta den med återvunnen plast, samt se till att alla deras egna plastförpackningar ska vara etthundra procent återvinningsbara. Det är en utdragen process och han räknar med att de kommer att justera ner sitt ambitiösa mål en aning 2025.
Framtidens förpackning i en tid av hårda krav på en grön omställning
Innovations- och insiktschef, Maigen Wilki från Smurfit Westrock berättade om deras interna utvecklingsarbete som bland annat innefattar utveckling av tertiärförpackningar för detaljhandeln. Här är en av tidens stora utmaningar att minska mängden luft, både för att det är mer rationellt, men också på grund av lagkrav. Hon förklarade, med ett antal intressanta exempel, hur mycket som kan uppnås genom att tänka om kring förpackningen och samtidigt bidra till ett grönare miljökonto.
Lagkraven gör också att det finns saker vi ser idag som troligen kommer att försvinna. Det gäller till exempel paketering av enskilda produkter (till exempel läsk och öl) i syfte att få oss att få oss att köpa mer. Hon tog upp att det kommer begränsningar kring detta i PPWR.
