Europeiska miljöbyrån (EEA) pekar i ett nyligen publicerat informationsdokument ut tre olika vägar som kan leda till ett mer cirkulärt, hållbart plastsystem. En av dem fokuserar på förnybara material, inklusive biobaserad plast.
”Plast spelar en viktig roll i det moderna samhället. Men deras värdekedja är för närvarande ohållbar, vilket bidrar till att generera klimatförändrande utsläpp och öka avfall och föroreningar. Att minska sådana effekter och samtidigt behålla plastens användbarhet kräver en förändring mot ett mer cirkulärt och hållbart plastsystem”, konstaterar Europeiska miljöbyrån (EEA) i ett nyligen publicerat informationsdokument.
Dokumentet pekar ut tre olika vägar som kan leda till ett mer cirkulärt, hållbart plastsystem. En av dem fokuserar på förnybara material, inklusive biobaserad plast, medan de andra två vägarna fokuserar på smartare användning och ökad cirkularitet. EEA-författarna identifierade goda exempel från hela Europa för var och en av dessa vägar och som ska tjäna som inspiration för hur man kan göra plast mer hållbar och cirkulär.
EEA nämner uttryckligen bioplast
Den förnybara materialvägen för plast, i synnerhet, syftar till att främja förnybara råvarubaserade lösningar. Den fokuserar på början av värdekedjan, på råvaruval och på råvaruförsörjning. I detta avseende nämner EEA uttryckligen användningen av biobaserad plast, som bidrar till att minska beroendet av fossilbaserade råvaror. Ytterligare möjliga fördelar med att använda förnybara råvaror, enligt EEA, inkluderar minskningen av utsläpp av växthusgaser och, om råvarorna kommer från lokalt och hållbart, ökningen av landsbygdsutvecklingen och minskningen av beroendet av importerat råmaterial.
EES-dokumentet betonar särskilt potentialen hos biobaserad plast för att minska CO2-utsläppen om de produceras ansvarsfullt och återvinns snarare än förbränns. När det gäller de olika råvarorna för biobaserad plast, förespråkar EEA andra och tredje generationens råmaterial. De är inte lämpliga för livsmedel och foder och inkluderar icke-livsmedelsgrödor såsom alger eller biprodukter från livsmedels- och foderproduktion, till exempel majsstover och avfallsströmmar, till exempel bioavfall. Även om andra och tredje generationens råmaterial utvecklas allt mer och används för industriella ändamål, är det viktigt att notera att de flesta bioplaster idag fortfarande produceras från första generationens råmaterial. Första generationens råmaterial härrör från kolhydratrika växter, såsom majs eller sockerrör, och är fortfarande den mest effektiva råvaran, eftersom dessa grödor kräver minsta möjliga mark för att växa och ge de högsta skördarna.
Tillgänglig data visar att marken som användes för att odla den förnybara råvaran som behövs för att producera bioplast år 2022 stod för cirka 0,015 procent av den globala jordbruksarealen. Även med den förutspådda ökningen av global bioplastproduktion fram till 2027, förväntas markanvändningsandelen öka till endast omkring 0,06 procent. I förhållande till den tillgängliga jordbruksarealen är denna andel minimal. Således, hävdar organisationen European Bioplastics, finns det ingen konkurrens mellan förnybara råvaror för livsmedel och foder och produktionen av bioplast.
Biobaserad industri har viktig roll
I jämförelse med de andra två vägarna är den förnybara materialvägen, enligt EES-författarna, den minst utvecklade när det gäller kommersiell tillgänglighet. Många av de identifierade exemplen på god praxis visar dock tydligt på den höga potentialen för fortsatt utveckling. Detta resultat ligger i linje med ”EU Bioeconomy Strategy Progress Report” som publicerades av Europeiska kommissionen i juni 2022. Rapporten erkände också den viktiga roll som den biobaserade industrin, inklusive bioplaster, spelar för att hantera miljöutmaningar och tillhandahålla hållbara alternativ till konventionella, fossilbaserade produkter. Den identifierade emellertid också områden som fortfarande behövde förbättras, särskilt den rättsliga miljön för att ytterligare främja mobiliseringen av privata och offentliga investeringar. Den betonade också nödvändigheten av att säkerställa att framgångsrika forskningsresultat inom det biobaserade området får marknadstillträde.
Därför bör EU anpassa regleringsmiljön för biobaserade material därefter. Det finns flera lagstiftningsprocesser som för närvarande pågår och är en avgörande möjlighet att främja dessa innovativa och hållbara material, särskilt den pågående revideringen av förordningen om förpackningar och förpackningsavfall och revideringen av bioekonomistrategin.
