I min förra krönika avslutade jag med en viss tveksamhet till framtida resor. Detta efter att ha berättat om den första resdagen utomlands på nästan två år, en resa där allt gick snett inledningsvis. ”Jag ser fram emot nästa resa – eller gör jag verkligen det?” blev avslutningen.
Men visst såg jag fram emot kommande resor, två var på gång nu i början av december, bägge till Tyskland med en veckas mellanrum. Sen dök omikronmutationen upp och ställde till det runt om i världen och många länders ledare började prata om att stänga gränser och införa restriktioner igen. Efter att ha funderat ett tag kom jag fram till att det inte var värt risken att ge sig i väg. Att fullt medvetet kliva in på en konferens med etthundrafemtio deltagare från hela världen kändes direkt idiotiskt. Förutom smittorisken fanns det en risk att det inte skulle gå att komma hem ingen på grund av stängda gränser. Riktigt så allvarligt blev det inte, men risken fanns.
Om vaccinering hjälper för att skydda mot den här mutationen är i skrivande stund inte klart, men det finns en hel del som talar för att skyddet inte är så starkt mot den, men i vilket fall innebär vaccin ett ökat skydd och minskad risk för svår sjukdom och smittspridning. Tyvärr är det allt för många i vårt samhälle som anser sig veta bättre än vetenskapen, de har genom att googla lite suspekta sidor på nätet kommit fram till alla möjliga idiotiska teorier som gör att man inte ska vaccinera sig. Det krävs med andra ord bara lite letande på nätet för att veta mycket bättre än den samlade vetenskapen. Det finns tydligen ingen anledning att utbilda sig och forska, nätet vet bäst. Man tar sig för pannan! Har man inga medicinska skäl ska man vaccinera sig.
Frågan är nu vad som kommer att hända under 2022. Får vi kontroll över smittan? Det talas om att det kan ta fem år innan vi är där. År 2020 pratade vi om att Scanpack hade tur som låg på hösten 2021 och därmed var säker. Så blev det som bekant inte. Scanpack flyttades till hösten 2022, nu är väl frågan om det kommer att räcka? Och innan dess ska internationella mässor hinna avverkas, till exempel Labelexpo i Bryssel i april. Det finns nog anledning för mässarrangörerna, som troligen har andats ut, att åter börja känna en viss tveksamhet. Men vi ser så klart fram emot möjligheterna att få träffas igen, inte minst kändes det så på Scanpack Pop-up nyligen där ett drygt hundratal personer möttes (självfallet vaccinerade).
När jag läser igenom de senaste veckornas nyheter på Packnews.se slås jag av hur mycket som handlar om möjligheterna med bioplaster och hur många som satsar åt det hållet nu. Nya siffror från European Bioplastics gällande utvecklingen fram till år 2026 är en uppmuntrande uppdatering. Nu handlar det om en tredubbling av produktionskapaciteten vilket känns behövligt, det är brist på bioplaster. Tyvärr hamnar mycket av expansionen i Asien, år 2026 kommer cirka sjuttio procent av alla bioplaster att produceras där. Jag hade gärna sett mer produktion i Europa, men det viktigaste är att bioplaster ökar sin användning kraftigt. Även år 2026 kommer förpackningar att vara det klart största användningsområdet. Läs mer om det i denna utgåva.
Annars är det mycket fiber som vanligt i diskussionerna, ScanStar hade bara fiberbaserade vinnare och på Top Packaging Summit som Packbridge arrangerade nyligen, var det egentligen också bara fiberlösningar som diskuterades. Det är tråkigt med denna ensidighet och bestämda tro på att fiberbaserade förpackningar alltid är den bästa lösningen för miljön. Jag blir upprörd när jag läser om att Ikea om sex år i princip inte ska ha någon plast i sina förpackningar (undantaget livsmedelsförpackningar), femtiofem tusen ton plast ska bort. Syftet är att minska fossilberoendet och minska nedskräpningen (hur mycket plastförpackningar från Ikea ser vi i städer och natur). Samtidigt konstaterar de att man inte har några siffror på hur stor klimatpåverkan deras plast- respektive pappersförpackningar har. Vad är det då man tar beslut på? Har man googlat och kommit fram till att konsumenterna inte vill ha plast? Vet allmänheten bäst även här? Skall beslut av den här typen tas bör det ske med noga framtagna underlag, det får inte ske bara för att blidka konsumenterna. Vi ska naturligtvis ha rätt material i rätt förpackning, men då måste vi veta vad som är rätt och fel.
Nu önskar vi på nord emballage, Packnews och Livsmedelsnyheter alla en god fortsättning! Hur god den blir återstår att se, men låt oss se ljust på möjligheterna.
